Hjälp mig! Delat barnbidrag!

Lagen är under ändring. Det kommer att bli att barnbidraget ändras till att utbetalas till båda föräldrarna. Jag har varit med och spottat på stenen för att den ska bli blöt för jag har det exakt som trådskaparen med den fina extra knorren att fakturorna hamnar hos mig.

Om vi sen har nytta av detta vet jag inte. Sannolikt blir det att för barn födda efter en viss datum delas barnbidraget.

Nu är det tio år sen vi fyllde i de papperna, men om jag minns rätt skriver man helt enkelt ner mottagaren och vilket kontonummer barnbidraget ska betalas till och där fanns då bara ett nummer att fylla i. Hur blanketten ser ut idag vet jag inte. Att det genom någon tingsrättsdom skulle gå att få ändrat i efterhand har jag aldrig hört talas om tidigare.

Det är just sånt som stör mig. Är man föräldrar ska man ha att göra med varandra resten av livet vare sig man vill eller inte. Att så frön som orsakar bråk är bara direkt dumt, och i slutänden tror jag nog det slår hårdast mot den som är orsaken till att man inte klarar av att dra jämnt.

Mja skulle jag säga här.

För det första saknar män bröst. Det är inte rimligt att begära att män ska vara föräldralediga lika mycket som kvinnor. Mer om den längre ner. 

Lika lön ska ge lika arbete. Eller om det var tvärtom. Kvinnodomnerade jobb är lägre avlönade och det är inte rätt. Detta är något som går tillbaka till 50- och 60-talet och kanske ännu mer till 70-talet. Hela bakgrunden kan jag inte rakt upp och ner, men fram till mitten av 50-talet var normen att kvinnor skulle sköta hemmet. Mannen var familjeförsörjare. I de flesta fall klarade man sig på en lön då. Ensamstående var något mycket ovanligt. Med stigande samhällsservice, och ännu mer ett utökat utbildningsväsen, behövdes mer skattepengar varför kvinnor skulle ut i arbetslivet. Den som drev utvecklingen väldigt mycket ditåt var Palme. Biografin om honom är riktigt inressant.

Idag är det ingen som höjer på ögonbrynen åt det faktum att man är ensamstående. Det är snarare att folk blir förvånade över dem som fixar att hålla samman ett förhållande väldigt länge och faktiskt verkar trivas ihop trots många år tillsammans.

Mitt intryck av vad feminister förespråkar är att man ska göra samma tabbar som redan är gjorda en gång till. Man ska bara vända på könsrollerna för att "ge igen". 

Jag tror att vi skulle må betydligt bättre om vi backade tillbaka bandet lite. Det är en grym - och framförallt konstgjord - press att man ska följa facit över hur man lever ett lyckligt liv. Både man och kvinna ska klara sin egen försörjning, det ska vara två bilar, tjock-TVn ska ersättas med senaste modellen liksom mobiltelefonen som båda barnen ska vara utrustade med, man ska ha drömmar att förverkliga och naturligvis ligger en resa med hela familjen i något exotiskt land och skvalpar i de planerna.

Det finns ingen som fixar att leva upp till allt det, och samtidigt ha tiden att sätta sig ner och tillåta sig att hitta sig själv med lite jämna mellanrum. För att få den här tråden att balla ur helt, vi har med god hjälp av media och reklam skapat ett samhälle som får oss att må dåligt.

Barnbidraget: Ska det vara rättvist ska det vara det åt två håll. 

Var vände du dig?

Tack du, ska ta ett snack med dem.