Min man har ett barn ....

Kanske kan pappan och barnet ha brevkontakt till en början? Via datorn? Skype så småningom när de känner sig redo.

Barnet kanske mest har funderingar om vem är pappa? Varför vill pappa inte ha mig? Osv. Det ni kan göra i detta läget är att vara örlig, men ALDRIG säga något ont om mamman inför barnet. men frågar barnet varför pappan inte ville ha det, så säg som det är, ni visste inte att hon fanns, men NU vet ni och nu vill ni ha henne! (Om det är sant, inte skapa hopp för barnet och sen försvinna ur dess liv)

Mamman finns inget behov av att ha kontakt med, man kan ta det via mail/sms, via annan person osv, det är ingen som tycker det är konstigt om din man vill ha det så och det går ju alltid att ändra sen. Känslor för barnet som eget barn kanske aldrig kommer, men så länge ni tycker om barnet och behandlar det väl måste det inte betyda något negativt för barnet, så länge ni inte säger det.

Barnet kommer att kunna förstå att avståndet sätter käppar i hjulet för att kunna ses på riktigt, men det vore ju bra om ni kunde hyra stuga7semestra på annat vis någonstans relativt nära barnet så att ni på så vis kan ha henne någon dag först, kanske med en kontaktperson närvarande och sen kanske över en natt och så utökas detta. Framöver kan ni ju ha henne på loven, om ni kan ta sem just då, iaf någon dag. 60 mil är inget man bara åker för en helg, det blir bara restid av alltihop. (Det är iaf min åsikt)
Under sem kan ni ju säkert ha henne om det kkänns bra, iaf någon vecka.