Alla ni som hävdar att föräldrar ej kan ge bort/sälja fastigheter till en i en syskonskara utan att det ses som förskott på arv har fel. Numera är det så enkelt att om TS föräldrar skriver ned en viljeyttring om att det brodern får INTE skall ses som ett förskott på arv så blir det mycket svårt för TS att bestrida detta.
Anonym: Nej, det är sant att något sådant inte nämnts. Men om de nu på allvar vill att sonen ska ta över huset kan man ju anta att de kommer att skriva ett dokument som undantar det från arvet. På många i tråden låter det som om man måste ge exakt lika till sina barn. Så är det inte.
Har du och din bror lika bra relation till föräldrarna TS? Eller hade ni lika nära relation till den mormor huset kommer ifrån? Och har ni båda visat samma intresse för huset dvs vistats där på ledigheter, hjälpt till med underhåll, brytt sig om dess historia etc? Om inte kan det ju i dessa omständigheter finnas en förklaring till era föräldrars agerande....
Jag tycker inte pengarna är det viktiga här. Det konstiga är väl att föräldrarna väljer att "ge" mormors hus till det ena barnet trots att båda (enligt TS) verkar uppskatta det lika mycket. För övrigt tycker jag att det är lite obehagligt hur pengafixerade många i tråden är. Era föräldrars tillgångar är deras och ingen annans, hur kan ni räkna dem som eran rättighet?
Jashrinah: klok familj du verkar ha!
Lisa med barn: Vadå finns inget som rättfärdigar att barnen får olika mycket? Klart det gör.
Lisamedbarn: De fall jag syftar på är när det finns barn som står föräldrarna mycket närmre eller som visat ett större intresse och engagemang för tex ett släkthus. Jag tycker inte att barn som aldrig ställt upp för äldre släktingar, inte intresserat sig för tex mormors stuga, inte brytt sig om att umgås med sina föräldrar ska kunna dyka upp som gubben i lådan och kräva rättvisa när arv ska fördelas. Nu var läget inte så i TS fall, men om det varit så hade jag förstått föräldrarna.
Lisamedbarn: menar du att man per automatik skall ha rätt att roffa åt sig stora delar av arvet efter människor man inte brytt sig överhuvudtaget bara för att man delar dna?
Lisamedbarn: Allt som Froststar skrev. Plus att hade jag upplevt att något av mina barn hade en attityd liknande din hade jag gjort hen arvlös (bortsett från laglotten).
Lisamedbarn: Har du svårt att läsa innantill? Varför skulle man vilja att någon som man knappt har en relation till ärver en? Det är inte alla föräldrar och barn som drar jämnt eller älskar varann vet du.
Lisamedbarn: Och rättvisa och respekt? Det finns inget rättvist i att "alla ska ha lika". Det enda rättvisa är att man som förälder själv bestämmer vem (ett barn, alla barn eller kanske Rädda Barnen) som ska få ens tillhörigheter när man dör. Respekt går för övrigt åt båda hållen. Vari ligger respekten att kräva saker av någon man inte har en god relation med?
Olympia: 1: Nej 2: Ja, om det inte finns en nedskriven viljeyttring från föräldrarna om att huset inte ska ses som förskott på arv. (En sådan går att bestrida med TS chanser är osäkra) Annars räknas det per automatik som förskott på arv. Brodern kan också välja att ge TS halva huset. Nu har TS föräldrar sagt att de kommer att se huset som broderns arv. Mao måste han en dag lösa ut TS om ej andra tillgångar finns i boet när de går bort.