Sommarstugan- ett syskon får allt

För att svara alla som undrar om jag inte frågat våra föräldrar om varför de gör som de gör så kan jag säga att jag självfallet gjort detta. Det finns egentligen inga självklara svar, de tycker att han är bättre lämpad att ta över huset än vad jag är.  Nu när jag fick veta idag att de redan ordnat med försäljningen så undrar jag ju såklart hur de i efterhand kan reglera att huset ska räknas som förskott på arv, men det kunde de inte ge några svar på. Min bror är också informerad om att våra föräldrar nu vill att huset ska ses som arvet efter dem till honom... Visst kan det tyckas som att jag hänger upp mig på milimeterrättvisa, kanske är det så, troligtvis handlar det om att jag under uppväxten ständigt känt att jag är nummer två, min bror är det mest älskade barnet. Favoriten big time. Min mor har även hintat öppet om att så är fallet, men att hon älskar även mig, men på ett annat sätt än hon älskar min bror.  Klart att det spelar in i hur jag nu upplever fördelningen av det kommande arvet efter dem. Jag är nummer två, den vars åsikter och känslor som verkligen räknas och spelar någon roll är min brors. Min brors och min relation är inte hjärtlig eller kärleksfull, vi kan umgås men han är inte min vän. Att vi skulle dela på huset ser även jag som en omöjlighet. Men det betyder ju inte att jag tycker att det är ok att han får hela huset.  Jag kommer inte hålla mitt barn från att träffa mina föräldrar, jag hoppas ju på något sätt att de kommer älska mitt barn såsom den underbara lilla bebis barnet är. Men min brors tre barn framhålls ständigt som små underverk. Snedfördelningen upprepar sig kanske, men nu finns jag där som kan kompensera mitt eget barn i alla fall. Så barnet i alla fall växer upp och är nummer ett för mig och barnets pappa (sedan om det kommer syskon en dag så kommer ju syskonet också vara nummer ett)  Tur att min mans familj också har ett sommarhus, så helst asfaltsbundet kommer ju inte vårt barn att bli.   

Jag skulle se det som att det är mina färäldrars egendom och de får göra vad de vill med det. Om de vill favoritisera ett syskon, så får de göra det. Jag litar på att de har anledning till det.

Vet du vard? Det finns lagar som reglerar sånt och då spelar det inte så stor roll vem som stod föräldrarna närmast, man delar lika. Roffa åt sig? Är det det du gör när du ärver nån?

Jaså? Vilke förtjänar inte sin laglott menar du?

en liten fråga :  om ts bror nu kommer behöva lösa ut henne när föräldrarna dör , skall han då ge henne  50 % av marknadsvärdet som är på huset nu eller marknadsvärdet på kåken när föräldrarna dör ?  och om han vill , kan han då ge henne halva huset istället för pengarna ?  

Ja, så är det nog tyvärr. 

Ja, så är det nog tyvärr. 

Nu vill jag lägga alla moraliska och känslomässiga aspekter åt sidan och koncentrera mig på det juridiska. 1) Har ts någon möjlighet att få ut förskott på arv om föräldrarna motsätter sig det? 2) Måste brodern "lösa" ut ts vid föräldrarnas död? Finns det någon juridiskt kunnig som kan ge klara besked?