Pappa super ihjäl sig

Min pappa har varit "finalkoholist" hela sitt vuxna liv. Framgångsrik direktör med stor karisma och många beundrare (inkl jag själv). Sedan pension för några år sedan har det eskalerat och han kommer nu att dö om han inte slutar. Levern pallar inte mer. Han höll upp i sju månader men dricker nu mer än någonsin. Att prata med honom är lönlöst. Han har förstört tre äktenskap eftersom spriten är hans största kärlek.

Han är bara 67 år och kommer inte att leva om ett år om han inte slutar. Han lever ensam på sin stora gård med tre hundar (som han allt mindre klarar att sköta pga två dåliga knän och spriten). Han ramlar nästan varje vecka för att den stora hunden drar omkull honom och kan då inte komma upp igen (har två titanknän som inte funkar så bra) och får ligga där tills han har tur och någon av hans tre grannar i byn råkar komma förbi. Ett under att han inte frusit ihjäl i vinter. 

Jag vill nu kontakta socialtjänsten och be om en utredning och ett eventuellt LVM-ingripande men min bror tycker det kränker pappas integritet och är rädd att han säger upp kontakten med oss. Jag tycker att jag hellre har en pappa som lever och inte pratar med mig än en död som aldrig mer kan prata. Han blev också av med körkortet för rattfylla förra året och jag tror han fortsätter köra full och tänker att jag kommer krossas av skuld om han kör ihjäl någon för att jag inte agerar. Min bror tycker jag är hemsk som ska låta pappa bli "strandad" i skogen utan körkort.

Slutligen känner jag att jag kommer att kvävas av skuldkänslor om pappa snart dör och jag inte gjort allt jag kan för att han ska få leva och få den hjälp han behöver.

Jag borde kanske berätta för pappa vad jag tänker göra och ge honom chansen att söka vård själv? Eller i alla fall skriva ett brev där jag kan förklara att det är kärlek och omsorg som ligger bakom beslutet. När vi pratar om detta blir han bara arg och vägrar lyssna.    

Jag känner mig så ledsen och förvirrad.