Att ta fortsterbarn

Jag får ont i magen av sådana här trådar. De dyker ju upp ibland här, de som vill bli familjehem av olika anledningar. Antingen för att de inte har lust att jobba och tycker det verkar vara en bra inkomstkälla, för att "små barn är så söta" eller tom för att de själva blivit fråntagna vårdnaden av sina egna barn! Jo, det sista finns det en tråd om här på FL. Man tar sig för pannan.

Jag som har närstående som vuxit upp i (som det hette då) fosterhem, och som även i två fall blivit tillerkända ersättning från staten för sina upplevelser, vet hur detta kan prägla livet och ställa till ett helvete för barnen.

Det är inga leksaker vi pratar om! Inte heller några husdjur.

Jag kommer aldrig att förstå hur man tänker när man tror att "fosterbarn" är något man kan och får "skaffa" för att det passar en själv.  

Absolut, det är väl självklart. 

Jaha? Vad säger det om Ts förmåga att ge just det? Inget. Vad säger det om hur Ts barn har det? Inget, det är knappast deras egna ord.

Jag säger inte att hon _inte_ har förmåga att ge trygghet och ta hand om barn och få dem att må bra, men det finns heller inget som garanterar detta.

Jag vänder mig emot (liksom fler i tråden) sättet att skriva på. Dessutom påtalar jag något som verkar vara väldigt vanligt i dessa sammanhang, nämligen att många tror att dessa barn är något man kan "skaffa" för sin egen skull, för att det är mysigt eller för ekonomisk vinning. Vilket är rätt gräsligt. Tycker jag.