Soc tog min son

Gud så många oförstående svar. Människor som sitter på sina illusioner och tror att de har insikter kring andras liv och vet bäst. De verkar tro att Socialtjänsten alltid är kompetenta att göra bra bedömningar och att de att ofelbara.

Till TS vill jag verkligen beklaga den situation du har hamnat i. Det är nog bland de svåraste val man kan ställas inför, att välja mellan sin partner och sitt barn. Att bli fråntagen sitt barn är bland det värsta man kan drabbas av i livet. Jag vet allt för lite om din situation för att kunna ge så mycket värdefull input, men kämpa på och ge aldrig upp. Försök skapa en bild av hur du vill att framtiden ska se ut och innan du somnar varje kväll (eller vid annat passande tillfälle) så upprätthåller och utvecklar du den bilden och ber om styrka att orka ta dig dit.

Om du vill berätta mer om din situation så kan jag försöka hjälpa dig att bolla tankar och så, men jag förstår om du inte vill när man blir dömd som människa direkt av föraktfulla stackare till "medmänniskor". Det är just på grund av den sortens mentalitet som många idag mår så dåligt och känner sig ensamma och utsatta.

Kämpa vidare! Du är värd att bli lycklig!

Ja så tror jag att de flesta skulle svara och väldigt många gör så. Men långt ifrån alla. Beror det på att de kommit längre i hjärntvättsprocessen? eller vad?

Soc verkar vara väldigt random i såna här fall
Jag vet ju inte vad Ts sambo gjort, men om jag utgår ifrån kvinnofridskränkning så har jag läst om flera här på Fl som berättat om hur barnen blivit omhändertagna om de ( kvinnorna) valt att stanna med mannen. Alternativt så hotar man med ett omhändertagande.
Så kan det alltså se ut.
På mina dryga 13 år som jourkvinna så har jag aldrig råkat ut för att soc varken hotat med eller verkställt ett omhändertagande. Däremot så har jag varit med om att kvinnor gått tillbaka eller valt att stanna. Visst, soc är inte alltid inblandad i våra ärenden ( tack och lov )*
Men jag bor på en mkt liten ort och folk vet ju det mesta om vad som sker.
Verkar alltså inte finnas någon konsensus kring detta
Att sen soc alltid förklarar och berättar vad de gör och varför är inget jag tar för givet.
Säkert gör de ofta det, men inte alltid. Sen får man ta med i beräkningen att människor inte alltid tar in det man säger, det behöver alltså upprepas för att gå in. Att myndighetspersoner har stora problem att prata med folk så de fattar, upplever jag är vanligt. Man kör på med sitt språk oavsett vem som sitter framför.
Är det då en person som inte kan så mkt svenska så är det inte mkt som går in. När jag varit med som stöd för kvinnor som bott hos oss har jag även fått tolka, trots att jag inte talar tex arabiska. Däremot så kan jag konsten att förenkla svenskan så den blir mer begriplig.

Att det verkligen kan bli hur som helst visar också alla de gånger som pappor som misshandlar mamma i barnens närhet och åsyn, både fysiskt och psykiskt ändå har umgängesrätt. Detta trots att mamman gör vad hon kan för att skydda sina barn. trots att barnen ber om att slippa, trots att myndigheterna vet och är informerade om vad mannen går för.
När jag skilde mej så stod soc helt på min exmans sida, tex. Han kunde inte göra något fel. Inget av allt han utsatt oss för spelade någon roll. Det är 20 år sen, men jag hör ju att människor råkar ut för detsamma idag.