Soc tog min son

Hej besviken tjej!
Jag har en anhörig och en ex-flickvän till en annan anhörig som har fått sina barn omhändertagna av socialen, i olika kommuner. Ingen av de två kvinnorna kan förstå varför deras barn är omhändertagna, men för mig som utomstående är det glasklart och jag tycker socialen har agerat helt korrekt i båda fallen. Därmed inte sagt att det är så i ditt fall.

Den anhöriga är psykiskt sjuk, inte så pass allvarligt  att man kan omhänderta henne på vårdintyg, men allvarligt nog för att hon ska vara dålig för sitt barn. Hon har ingen sjukdomsinsikt och förstår därför inte alls varför hon inte får ha sin son (som är gammal nog att säga till henne att hon förstört hans liv, något hon inte tar in.)

Ex-flickvännen verkade ganska vanlig när vi först träffade henne, sa att dottern var omhändertagen på grund av att pappan misshandlat henne. Hon förstod inte heller varför socialen envisades med neka henne dottern nu när pappan satt i fängelse. Sen började vi se sanningen. Hon hade blivit utredd tillsammans med sin dotter på ett familjehem innan omhändertagandet. Sakta började vi se hur hon behövde hjälp för att klara sig själv i sin vardag, hur hon var tvungen att ha ett anpassat jobb på grund av ADHD och hur hon under en kort period försökte ha hundar, men fick ge upp eftersom hon inte klarade av det. Om hon blev det minsta stressad blev det kortslutning för henne och hon fungerade inte alls. Vilket skulle bli farligt om man har hand om ett barn.

Baserat på egna observationer så är jag därför väldigt skeptisk när personer inte förstår varför socialen tar deras barn. Förmodligen har de gjort en korrekt bedömning och du har inte förmågan att ta in det verkliga skälet.  Och om du är undantaget som bekräftar regeln så rekommenderar jag dig att överklaga beslutet. Det har min psykiskt sjuka anhöriga gjort. Hon har förlorat i alla instanser.

Jag tror att du innerst inne vet vad det är som gör att du inte varit lämplig att ha ditt barn. Våga erkänna det för dig själv så du kan göra något åt det.