Hjälp jag är så kär!

Jag skulle nog vänligt men bestämt dra mig ur om en man började bete sig så mot mig att jag skulle känna mig förföljd och kvävd av all uppmärksamhet och ömhetsbetygelöser. Jag skulle se honom som desperat och avsluta det innan det hann börja. Så funkar jag. Jag behöver en man som håller mig lite på avstånd men ändå visar han gillar mig. Svår balansgång. Var försiktig så du inte skrämmer iväg honom och ge honom space. MItt råd.

Skulle personligen tycka att en tjej som är för på när man precis träffats skulle kännas jobbigt , bara för att du tycker han är solguden himself så är det inte säkert att han känner detsamma. Det behöver altså inte betyda att han spelar svåråtkomlig (det är mer ett sätt att intala dig själv att han känner som du men bara spelar , önsketänkande) utan att han kanske helt enkelt inte kännner lika starkt som du gör , iaf inte än , ge det tid , kväv inte en begynnande låga genom att slänga på högvis med ved , låt den ta fart först

Människor är olika , alla blir inte blixtförälskade , vissa blir det andra växer in i rollen , behöver alltså lite startsträcka  , vissa är jätteromantiska andra inte , som allt annat med mänskliga relationer så gäller det att känna efter var man står i relation till varandra

Hur gamla är ni?

Varför tror du inte att han följer sitt hjärta? Det kanske är just det han gör! Jag tycker att han låter rätt klok. Jag tror inte att det är smart att rusa in i ett förhållande bara för att man blir så där blixtförälskad. Alla har sitt bagage, vissa mer komplicerat än andra. Då är det bra att lära känna varandra först innan man planerar en framtid tillsammans. Man kanske vill undvika fallgropar som man ramlat ner i tidigare? Ta tiden att lära känna varandra, dejta, prata... är det rätt så blir det ni två!

Jättesvårt att sätta en tidsram när det gäller förhållanden och känslor. Jag tycker bara att man bör tänka efter lite och inte ge efter för varje impuls. Ta det lugnt och låt känslorna sjunka in lite, låt vardagen komma in i "förhållandet" och bli en del av det. Planera inte för långt fram. Om det är meningen att det ska bli ni två så låt det ta sin tid. Lär känna varandra ordentligt.

Det kan gå illa när man "rusar in" i ett nytt förhållande. Bara för att två personer är attraherade av varandra så behöver det inte betyda att de passar ihop i ett förhållande. Det är därför man ska ta tiden att lära känna varandra, alltså dejta, leva sina liv på varsit håll men träffas regelbundet. Om det är barn inblandade så tycker jag att man ska vara ännu mer försiktig, då det blir fler personer inblandade.

Flera veckor och han vill inte ha kontakt alls? Näää....han är nog inte så kär då....

Jag tror att vi inte förstått hur lång paus han vill ha. För nog vill väl man höras av några gånger i veckan? Eller i alla fall en gång i veckan? Och är man kär så vill man ju ha lite tätare kontakt. Han kanske inte är kär ännu (eller antagligen inte) men vill lära känna dig och se om det kan bli något mer mellan er. Men jag tycker du ska ha ögonen upp även för andra män och inte binda dig vid endast honom. Dejta flera. Han kanske också gör det?

Nej, jag tänker inte på att flytta ihop. Men jag tycker att det ändå bör ta lite tid när man lämnat ett förhållande bakom sig. Man bör ta tiden att hitta sig själv igen och anpassa sig till livet som singel/ensamstående. Jag vet att många inte kan vara ensamma och söker sig till nya famnar på en gång, men det tycker inte jag låter hälsosamt på någon punkt.
Pratar ni med varandra under den tiden och hur ofta i så fall. Han har alltså barn med sitt ex? Hur är förhållandet däremellan, hur länge har han varit separerad? Hur gamla är hans barn? Det kanske är djupa sår som behöver läka... Har ni pratat om såna saker? Det är inte så enkelt att gå vidare för alla, även om lång tid har förflutit sedan föregående förhållande.

Det är mycket möjligt att du är för på och skrämmer bort honom. Om du vill ha honom, så tagga ner lite och låt honom komma till dig. Han kanske är väldigt förvirrad och rädd att det ska bli fel igen och därför vill lära känna dina olika sidor innan han vill ge sig in i det helhjärtat...

Det är mina tankar i alla fall...

Vad menar du med förutfattade meningar? Man kan ju bara gå efter vad du skriver och hittills har du beskrivit dig själv som den som pushar och han den som drar sig undan... Det låter ju inte positivt, det måste du ju erkänna själv? Ni verkar ju inte alls vara likadana i ett förhållande, men det kanske är bra? Vad vet jag.

Du kan ju inte bestämma hur, när och om ni ska träffas. Ni är ju två i förhållandet... Om han inte är en telefonperson så är han nog ingen mailperson heller.

Jag tror han dejtar andra. Gör det du med.

Jag tror helt enkelt inte på att påbörja ett nytt förhållande så tätt efter ett annat. Om det får mig att låta gammal och kontrollerad (är ju i och för sig ett kontroll-freak ) så får det vara så. Men jag är 31 år och har levt i ett förhållande i 11,5 år och har varit sådär himlastormande kär som du beskriver. Nu har vi separerat och jag kan bara gå på mina egna känslor. Jag känner inte att jag vill ha ett förhållande på en gång. Jag vill landa i mitt eget liv som ensamstående med mina två barn (4 och 5 år). Men dyker HAN upp så vet man aldrig, men jag skulle vara lite försiktig i början, ja!

Jag förstår dig mycket väl. Det är jättemysigt att vara så där kär så man nästan inte vet vart man ska ta ivägen. Men är du inte rädd att det ska gå fel igen? Det är därför jag säger att du ska ta det lugnt och inte lägga hela din själ i den här killen.

Det är ju för att vi inte vill att du ska bli sårad som vi ber dig "tagga ner" och inte ha för stora förhoppningar på erat förhållande.

Killen i fråga kanske är osäker. Han kanske också är så där kär, men har tänkt lite längre och lite djupare och vill lära känna din person innan han vill satsa helhjärtat?

Förstår du mig?