har jag chans att få boendet hos mig?
Är separerad och har en 1, 5 åring ihop med exet som krigar för fullt.. Vi är väldigt oense om umgänge och hittils har barnet bott mestadela hos honom pga mitt jobb. Nu har det lugnat sig och självklart vill jag ha barnet mer.. så mycket jag kan. Barnet mår inte bra. Jag kan inte gå en meter ifrån hen för då skriker hen tills hen spyr. Hen har aldeig velat sova någon annanstans än sin söng men sover nu PÅ mig. Till saken då. Pappan gör aldrig ngt med barnet. Kollar på tv typ. Barnet får bada MAX en gång i veckan. Om hen är skitig. Annars behövs det inte. Han sätter sig själv alltid först. Pratar skit om mig och min familj till barnet. Vägrar sammarbeta. Raderar sms och lägger på luren. Han har heller inga vänner med barn i samma ålder som vårat. Vägrar göra saker tillsammans med dagis. Ringer inte ens om barnet är sjukt osv. Listan kan göras lång. Han har ingen som kan hjälpa honom. Hans Föräldrar har nästan aldrig träffat sitt barnbarn. Hos mig gör vi saker varje dag. Badar i badhuset, åker till lekland, lekplatser, umgås med mamma vänner, går till familjecentralen mm. Jag har ett stort nätverk omkring mig. Jag skulle aldrig tala illa om honom inför hen. Badar nästan varje dag (tyxker det ör vidrigt mdd blöjjbarn som luktar surt). Försöker sammsrbeta med honom och har nu pratat med familjerätten om hjälp. Dessutom har jag ett äldre syskon tilk hen. Pappan har dessutom skrikit håll käft till barnen, hotat att slå dem, ringt mig på jobbet och gapat över hur jobbiga barnen är och at mitt äldre barn är en idiot som ska få lära sig att veta hut. Jag har inga bevis på detta mer än att ord står mot ord. Hur stor är chansen att jag ska gå boendet hos mig? Kan tilläga också att pappan inte tog hand om sitt barn förräns efter 6 månader. När hen var runt 4månader kunde inte pappan ta i hen förrns hen skrek sig blå.