Varför föda naturligt?

I länder där man själv får välja så väljer de flesta (ca 60%) att föda med planerat snitt.

Ungefär 90% av kvinnorna har förutsättningar för att föda barn utan att dö.
Ungefär 50% av kvinnorna har förutsättningar för att föda barn utan att skadas permanent.
Ungefär 10% av kvinnorna har förutsättningar för att inte skadas alls.

Att du tycker att det är en upplevelse utöver det normala är helt okej. Men alla delar inte den åsikten. Min åsikt är att en förlossning är det värsta som jag skulle kunna utsättas för. Det är för mig en vidrig handling. Ungefär lika tilltalande som att bli rektalt våldtagen av 20 HIV-smittade knuttar.

Kejsarsnitt är säkrare än förlossningar idag. Kvinnor borde därför själva få välja förlossningssätt.

Jag vill mycket hellre genomgå en bukoperation än utsättas för en förlossning. Min kropp, mitt val.

Ja, det gör jag. Utan tvekan.

Kejsarsnitt är säkrare för både mamma och barn med avseende på bestående skador, under förutsättning att kvinnan inte vill ha många barn. Vill man ha många barn är vaginalt överlag säkrare.

Kejsarsnitt ger generellt en längre kortsiktig återhämtningstid, men en betydligt lägre risk för bestående skador.

Med två så olika metoder med så olika risker och olika upplevelser, så anser jag att den bästa metoden är den som kvinnan själv väljer, förutsatt att hon tillåts fatta ett informerat val och blir upplyst om nackdelar och fördelar med båda metoderna.

Men om man ser till chansen för att bli långsiktigt återställd, så ja, då är kejsarsnitt rent objektivt säkrare.1) Du är inte garanterad att få hålla barnet direkt efter en förlossning heller. Det kan hända med båda metoderna att man inte kan hålla barnet. Normalt får man hålla barnet direkt efter ett planerat snitt.

2) Kroppens skick de första veckorna anser jag och många andra vara ganska ointressant. Jag tar hellre en svårare första månad om jag får bättre chanser att bli återställd i längden. Det valet måste vara upp till var och en. Jag skulle aldrig riskera livslånga skador för att få en lättare första månad!

Därför att det är först på senare tid som kejsarsnitt har blivit såpass säkert. Det räcker med att titta några årtionden tillbaka, så var bilden en helt annan. Det finns alltså en stark tradition av att förlossningar är säkrare - och så har det också varit under det mesta av människans historia. Många BM och läkare utbildades när det fortfarande var farligare med kejsarsnitt och det finns en extremt starkt tradition i frågan. Detta i kombination med att vi har en kultur där det är tabu att prata om underlivsbesvär gör att informationen ofta blir bristfällig.

Vi har dåliga traditioner i frågan i Sverige, helt enkelt.

Att inte fler BM och läkare upplyser om saken beror på att riktlinjerna ser ut så i Sverige idag. I andra länder ligger man steget före och är bättre på att informera och på att låta kvinnan välja.

Det finns många läkare som förespråkar snitt och i andra länder så upplyser man också om detta. Attityden att man ska "föda vaginalt så långt det går" är på utdöende. Fler och fler läkare börjar inse hur det ligger till, och det märks också i forskningsrapporter som publiceras nu.

Tänk på att rappoterna som publicerades för bara 20 år sedan när dagens BM utbildades sig, ofta avsåg kvinnor som kanske gjorde snitt på 60- och 70-talet. Metoderna var definitivt inte lika bra då.

Dessutom är BM ofta partiska, eftersom de har ett kall och en yrkesstolthet. De är ju specialiserade på just förlossningar och har valt den inriktningen pga ett genuint intresse för metoden. Inte så konstigt egentligen, de får ju agera läkare och utföra procedurer och utöva ett ansvar som SSK normalt inte ges. Vilket i sig är problematiskt.

Jag fattar inte riktigt varför så många ser ett ärr på buken som något hemskt... men det är väl fåfänga kanske? Själv känner jag lite... orka bry sig om en linje på buken? Då är det viktigare för mig att ha ett fungerande underliv. Ett ärr blir ju ett synligt minne, och man kan göra något häftigt av det med en tatuering om det blir fult.

Bara en fråga om rubriken, TS...

Är det verkligen "naturligt" att föda, bara för att man gör det genom snippan? Jag menar, en förlossning involverar ju alla möjliga maskiner, elektroder, monitorer, saxar, redskap, kanske sugklockor, sonder, ultraljud, knivar, sprutor, bedövningar...

Eller menar du "naturligt" som att föda ensam i hemmet och bita av navelsträngen med tänderna?

Vad är det du försöker uttrycka då? Det finns två vägar ut - genom vaginan (vaginal förlossning) eller genom att göra ett hål i buken (kejsarsnitt). Räknar du akut kejsarsnitt som en del av en "naturlig förlossning" bara för att man försöker den klassiska vägen först?

Sådana där argument får mig bara att se rött.

Kvinnor har i alla tider fött vaginalt eftersom det inte har funnits något säkert alternativ förrän de senaste årtiondena.

Kvinnor föder varje dag och har alltid gjort - kvinnor dör i barnsäng varje dag och har alltid gjort. Kvinnor skadas för livet i barnsäng varje dag och har alltid gjort.

Bara för att "alltid har gjort" någonting så betyder det inte att det är bra för kroppen. Det betyder bara att det har saknats ett alternativ.

Då finns det inget ord för det, tyvärr. =)

Men det intressanta är att OM du delar upp det på det viset, dvs ställer planerat snitt mot vaginal förlossning med akut kejsarsnitt som en möjlig komplikation, då får man en ganska bra bild av riskerna med att föda vaginalt. Akut / urakut snitt har höga risker och borde räknas som förlossningskomplikationer och inte belasta statistiken för planerade snitt.

I min mening ska den vaginala förlossningen belastas med riskerna för akuta / urakuta snitt.