Kan personlig assistans rädda familjen?
Hej alla kloka,jag skulle behöva lite goda råd. Vår familj mår så dåligt och jag undrar om jag har för högt ställda krav på att få utökad hjälp av kommunen!? Jag och min man har två barn,en sjuårig son med svår autism och svår utvstörning och en tolvårig dotter med autismliknande symtom. Lilla killen går i särskola där han trivs,och där har han även sitt kortis. På kortis är han en gång i veckan,sover över från en vardag till en annan. Då har vi andra en kväll och natt att "krascha" på efter att man röjt och tvättat som en galning. Sen har vi också 7 timmars avlösning i hemmet per vecka för honom,och det delar vi upp på två tillfällen. Vår avlösare är guld för oss och hon orkar ta med honom på roliga saker som museum och upplevelsecenter. För vår dotter har vi ingen hjälp då hon har väldigt svårt att fungera med andra än oss. Hon kommer nog snart att får en Aspberger +add diagnos. Hur är då sonens svårigheter? Blöjor 24 timmar,sliter av dem så fort vi inte ser för att "roa" sig,med jobbiga följder,nerkletad säng varje morgon,behöver kläs,tvättas,matas (ofta med viss tvång för att öht få i sig någon näring),har inget språk eller annat kommunikationssätt trots att vi tränar pecs hela tiden, har mycket begränsad förståelse för ord, Äter och dricker alla små saker som går att svälja som kulor,stenar,knappar,jord, vattenpölar,mm och får då ont i magen. Sätter på vattenkranar överallt eller häller ut vatten på golvet,klättrar upp i höga skåp,springer iväg och förstår ej faror med bilar eller höga höjder. Är extremt aktiv och joggar runt i vår trea,med avbrott för studs i soffan och sängen. Han är ungefär som en ettårig som alltid behöver passas. Nätterna är ibland lugna men i perioder är han vaken flera timmar varje natt. Humöret är hans starkaste sida då han ofta är glad!! tyvärr får han ändå utbrott och biter sig själv och andra mm.Äktenskapet är på fallrepet och vi går hos en psykolog på habiliteringen. Nyss bad jag om ytterligare en natt per vecka på kortis och lite extra om vi tex skulle resa bort någon gång. Nu har vi fått till svar att vi kan få sju nätter per månad men då minska avlösningen i hemmet till fyra timmar i veckan. Jag blev så besviken och ledsen över vad jag upplever som total oförståelse för vår familjs situation. Lillpojken är den som faktiskt mår jättebra oftast men dottern har problem med kompisar,svårt med läxor och yttre krav och allt som hör till hennes diagnoser. Jag själv är halvtids sjukskriven för depression och ångest. Men vad deppigt detta blev.. Och osammanhängande. Jag vill gärna ha en personlig assistent till sonen om jag fick välja drömscenario. Då skulle allt och alla bli gladare. Tror ni att vi kan bli beviljade det?