Min tvååring vågar inte sova.

Låter som hon helt klart behöver extra närhet i den fasen som hon är i nu... jag tror inte hon kommer att sova i din säng för alltid bara för att hon gör det en period nu när hon fantiserar och drömmer mycket... 

Tips: Vi har dotterns säng precis intill vår stora säng, så hon kan sova i sin säng fast hon är nära oss... men hon kryper alltid upp till vår säng i alla fall :)   

Lycka till!! 

Jättevanligt i den ålder. Helt normalt. Har med utveckling att göra. Mitt tips är att ändra sovarrangemanget för ett tag. Antingen så flyttar du in hennes säng och ställer den bredvid din eller så lägger du dig i en säng i hennes rum. Alla har sällskap. Alla har gott om plats. Alla sover gott . Våra har alltid haft vanliga sängar från star så lätt att sätta bredvid vår dubbelsäng och så har den liksom bara blivit bredare. 

Jo men det är så ovant. I vanliga fall så vill hon varken kramas eller pussas utan vill hålla lite distans. Och nu helt plötsligt så vill hon inte vara själv.

Jo men mitt sovrum är så litet så hennes säng får inte plats där. :(Vad skönt att veta att det är vanligt i alla fall. Det gör så ont i mig att se när hon är rädd och inte vill sova. :(

Och jag har tyvärr för litet sovrum för att hennes säng ska få plats, har försökt att lägga henne i resesängen i sovrummet men där vill hon inte ligga, hon är ju van vid att kunna gå i och ur sängen fritt.

Kan inte du flytta in till henne då? 

Det är en klassisk ålder för prat om spöken, monster, skuggor, mörker. 

Jo men problemet är ju att då får jag gå och lägga mig vid 18.00 och det har jag ingen större lust med. Hon verkligen vägrar somna i sitt rum. Och om jag sitter med tills hon somnar så vaknar hon lika fort igen.

Har börjat fundera på om vi ska byta rum. Men vet inte om det skulle funka i längden, hennes rum är mer barnanpassat än mitt så det känns dumt att byta ifall det inte är rummet som är det egentliga problemet utan bara en fas.

Men om du har en säng bredvid hennes i hennes rum och hon vet att du sover där på natten så kanske hon inte har något problem med att somna där och du kan gå upp när hon somnat. Nu när du sitter bredvid så vet hon ju att du går och sedan sover i ditt rum.

Båda mina barn har haft en sån där svacka och det var nog ungefär i den åldern. Med första barnet löste jag det med att ta en jättestor gosedjurs-hund som var en favorit, och satte den på vakt bredvid sängen. Vi pratade om att spöken (för det var spöken som gällde) inte finns men finns på låtsas, och att hunden därför kan vara en vakthund. Spökena vågar inte komma om hunden är där och vaktar och om de ändå kommer så jagar hunden iväg dem. Det gick jättebra

 Andra barnet var inte lika "lättlurad" men med både en stor hund och en stor elefant som vaktade och mycket prat så gick det ofta bra. När det inte gick bra så la jag mig på en madrass bredvid tills han somnade. Och jag hade täcke och kudde där hela nätterna ifall han vaknade och var ledsen på natten. Då kunde man bara lägga sig där och sova resten av natten. Så fort någon av oss låg där så somnade han bra. Själv fick man ingen vidare sömn av detta förstås, men som med allt annat så går det över.

Tack för dom bra tipsen. Ska prova med hennes favoritnalle Barbapapa ikväll och se om det kan funka som en trygghet och lägga mig på en madrass i hennes rum. Förhoppningsvis funkar det. :)

Total lycka! :) Dottern somnade i sitt rum, visserligen i bäddsoffan där jag skulle sova, men det är ju ändå ett steg i rätt riktning. Låg bredvid henne och pratade lugnt och sjöng lite och kunde smyga ut utan att hon vaknade. Hoppas bara att hon lyckas sova hela natten. Men man får väl ta små steg. Om detta funkar bra så ska jag försöka få henne att sova i sin säng på måndag men fortsätta sova i hennes rum hela den veckan. Så får vi se hur det flyter på.