vargaa skrev 2013-03-10 13:51:30 följande:
Min hund tog "skit" från en JR-valp tills han var ungefär ett halvår. Sen sa han ifrån. Tror att det hade att göra med att valpen började bli stor nog att bli tillsagd enligt honom. Jag lät dem hållas men det var inte min valp så min hund behövde bara stå ut när jag var i stallet - där valpen bodde.
Jag tycker att man låta hundarna lösa sina konflikter i viss mån. En del saker kanske inte alls gör så mycket för den stora hunden. Men konflikter och slagsmål i en flock är inte acceptabelt och det skulle en ledarhund aldrig tolerera utan skulle gå imellan. Jag hade försökt jobba med att avvisa valpen från den stora hunden när den blev föär hårdhänt och intensiv. Inte konstant vakta på dem, för dom måste få leka och sättta egna gränser också. Men man brukar se när det är läge att avbryta. Då skulle jag skicka bort valpen från den stora hunden och sen leka med den själv, ta fram en leksak och kampa lite tex. Att valpen ger sig på den stora kan ju bero på att den helt enkelt är lekfull och behöver stimuleras. Jag skulle undvika att fya och neja, det är bättre att byta ut beteendet mot ett annat tror jag. Och som sagt, försöka stimulera hunden på ett sätt som får dess behov tillgodosett.
Har haft samma problem som ts, och löst det precis som vargaa skriver. I dag är valpen 2,5 år, och hundarna är så bra vänner som de bara kan vara. Visst gnabbas de ibland, men barnen bråkar ju ibland också. Ser det som en naturlig del av deras relation, och inget jag lägger mig i om det inte är uppenbart stress eller stör moment. Man märker på hundarna tycker jag om det håller på att gå helt över styr, och då måste ju vi vuxna som flockledare försöka gå emellan och distrehera och hitta på positiva komplement.
Viktigt också att ge hundarna egenutrymme och egentid om de behöver. Att de ska ha tillgång till varsina sovplatser och få vistas ensamma ibland. Däremot varierar sovplatserna mycket här hemma. Den ranghögsta hunden väljer helt enkelt, och den andre får helt enkelt anpassa sig i det valet. Ser inget problem med det, och det verkar inte hundarna gära heller.
Motsatt förhållningssätt - där ägarna försökt göra det "rättvist" mellan hundarna och till varje pris undvikit konflikter har jag säremot flera dåliga erfarenheter av. Om man skyddar dem från varandra så är risken att det blir mcyket större bråk när de väl börjar bråka. Genom att låta dom sköta sin rangordning själva, bit för bit, så brukar dom "växa ihop" precis som syskon som får möjligheten.