Det blir inte alltid som man har tänkt sig...

Jag känner igen mig i din beskrivning. Vi har försökt i nästan två år att få ett syskon till vår treåriga dotter. Det tog totalt tretton månader och ett missfall för oss innan jag blev gravid med dottern. Gjorde en utredning för ungefär ett år sen. Man hittade inga fel på någon av oss. En månad efter sista besöket på utredningen blev jag gravid, men det blev ett tidigt missfall. Två månader senare blev jag gravid igen, fick MA i vecka 16. Riktigt jobbigt! Det hände i augusti och jag är fortfarande helt knäckt... Nu är vi inne på femte försöket efter MA. Nu har vi varit på Fertilitetscentrum i Göteborg. Om det inte går vägen för oss på egen hand den här månaden blir det sprutstart när mensen kommer. Även om vi har lyckats bli gravida på egen hand så känns det ganska hopplöst just nu. Därför så tänker jag att vi får försöka hjälpa naturen på traven lite, så att vi åtminstone kan komma över första hindret, dvs att bli gravid. Sen får vi hoppas att vi även kommer över det andra hindret, dvs att inte få missfall igen. Jag hoppas att vi via IVF kan minska väntetiden på att bli gravid iaf.

Ja, känslan av hopplöshet är bland det värsta. Den är så svår att hantera. Håller med dig om att man är otroligt glad för det barn man har, men längtan efter fler barn är ändå så stor. Jag kan inte förlika mig med tanken att vi inte skulle få mer än ett barn. Tycker inte att ni ska behöva göra det heller! Hoppas att ni trots att ni har försökt så länge kan se det positiva i att ni fått ett barn på naturlig väg tidigare, det ökar ju ändå chansen för att ni ska lyckas igen. Vet att det är jättesvårt att tänka så, att tänk positivt, jag är verkligen sämst på det. Det är alltid lättare att uppmuntra andra än att själv tänka positivt! stort tack iaf för dina värmande ord!

I 3,5 år har vi försökt få syskon till vår son som nu är 4 år o 3 månader. Inte minsta lilla +. Vi har desssutom gjort 3 fulla IVF o ett frysförsök o håller nu på med vårt allra sista förssök. Återstår att se om det blir insättning imorgon, då äggen tagit sig dåligt. Jag har ålder emot mig. Var redan "gammal" när jag fick sonen, 38,5år. Nu är jag 42,5 så tiden håller på att reda ut. Men aldrig i min vildaste fantasi att jag trodde att vi inte skulle lyckas. Sonen fick vi också kämpa för, 3 missfall o ett utomkvedeshavanskap o ett misslyckat IVF försök innan han blev till. Har svårt att förlika mig med att det kanske inte blir något syskon.

Hej hej Jag har blivit gravid lätt tidigare. Vi har två barn i livet på fem o åtta år och ett saknat som vi miste vid fullgången graviditet. Jag är överlycklig över våra barn men skulle så gärna vilja ha tre levande. Dock var det när jag var 26-29 år jag lyckades med att bli gravid... Nu har vi försökt när jag varit 34-35 år. Gick igenom tre graviditeter på fyra år så jag behövde lite paus psykiskt (mellanbarnet klarade sig inte) och fysiskt. Men nu när jag är redo är det kanske åldern... Trodde dock att jag skulle kunna bli gravid hyfsat lätt. Har försökt aktivt ett år (ytterligare en tid innan då vi sa blir det så blir det... Så egentligen 15-16 mån). Jag har bokat tid för att kolla upp mig nu. Håller tummarna för er andra o beklagar att ni också har svårt med syskon.

Sedan ber jag om ursäkt om jag inte kan räknas hit då vi har två barn. Även om jag dock klassas som sekundärt barnlös då jag försöker få syskon. Dock kanske det känns fel för er.

Bli mamma igen: Fast du försöker ju få ett tredje o det är ju sekundär barnlöshet. Sedan kan jag tycka att har man typ 5-6 barn känns det lite patetiskt att hänga i denna tråden. Då har man ju ändå så många barn så det räcker. Det var en kvinna som gjorde ÄD som redan hade typ 6 barn o ändå gjorde ÄD. Var något tv program. Henne tyckte jag inte det minsta synd om. Undrade liksom varför göra ÄD om man redan har 6 barn.

underverket06: tror jag såg det jag med om henne. Det var en programserie om att få barn vinklat ur olika perspektiv.

Tack för att du skriver så. Kände mig lite dum efter att jag postat mitt inlägg.

Hänger också på här. Vi är också sekundärt barnlösa. Vi fick en son som dog i magen i vecka 39. Det var två år sedan och sen dess har vi försökt som bara den att bli gravida. Jag har också åldern emot mig men alla läkare sa att eftersom jag så nyligen varit gravid så skulle det ju gå, eller hur? Vår son dog på grund av att moderkakan fick en blodpropp. Det var inget fel på honom alls.

Nu står vi precis i begrepp att göra äggdonation i Finland. I maj ska vi dit men jag kan inte riktigt förlika mig ändå med att vi gjort tre IVF utan att lyckas. Tre fina embryon. Vi har inte testat att stimulera med sprutor och göra hemmaförsök, det kanske egentligen hade varit bättre än IVF. Jag märker nämligen att efter förlossningen så har jag fått spottings, vilket tyder på svag ägglossning.

Min önskan vore att ha en gyn jag kunde gå till, får göra en sprutbehandling och försöka själva. Fertilitetsmottagningen tar emot oss med nöd och näppe. De gör gärna UL inför ÄD men inte när jag fick pergotime utskrivet... det är som att jag blir lämnad till mitt öde lite... på grund av min ålder. Jag känner nu att jag borde krävt mer av dem.