Pco, progesterall och Provera..?!

Provera gör inte så man får ägglossning, det framkallar bara en konstgjord mens. Konstgjord i den meningen att det bara är en blödning som inte föregåtts av någon ägglossning. Ungefär som mensen man får om man äter p-piller.

Mitt råd är att du letar reda på och kontaktar en infertilitetsspecialist, märkligt nog är kunskapen om pcos väldigt liten hos många gynekologer. Det man brukar få göra är att äta en kur med pergotime. Oftast börjar man med lägsta dosen fem dagar med början någon gång dag 3-5 av blödningen, detta hjälper ägglosningen på traven. Du får gå till gynekologen under behandlingen för att kontrollera hur din kropp reagerar, och du får på så sätt även reda på exakt när ägglossningen inträffar (praktiskt!).

Jag vet inte så mycket om progesterall men tror mer på att gå till en expert som håller koll på allt och få en medicin med bevisad effekt. Om ni har försökt i två år och du har konstaterad pco har ni verkligen rätt till all hjälp. Pergotime, som är en relativt enkel och smärtfri behandling, brukar fungera i de flesta fall och annars finns det andra metoder att ta till. Pcospatienter har väldigt goda prognoser rent fertilitetsmässigt med rätt hjälp.

Lycka till! Ni är verkligen inte ensamma. Kommer kännas bättre när du väl får hjälp.

Man har lika stor chans som vem som helst som har ägglossning vad jag förstår, spelar ingen roll om ägget lossat av sig själv eller om det lossar med hjälp av pergo. Lite olika uppgifter men har hört 25 % chans per ägg. Men eftersom man stimulerar tillväxten av ägg kan det hända att man får fler än ett, och ju fler äggblåsor som växer desto större chans att ett blir befruktat. Det är också därför man måste gå hos gyn och kolla, det kan nämligen hända att det blir för många och då måste man hoppa över den rundan för att undvika trillingar t.ex.. Och som sagt så har man ju större chans om man vet exakt när ägglossningen inträffar tack vare att man får gå och kolla med vul.

Som ni kanske förstått har jag också pco. Jag har inga andra symptom än utebliven ägglossning, och många små folliklar (äggblåsor) på äggstockarna som syns vid vul. Har inte förhöjt testosteron så har inga av de symptomen. Vår historia är lite komplicerad, men för att berätta kort: jag sökte hos flera gynekologer i Sverige eftersom jag aldrig hade mens utan p-piller, men ingen tog det riktigt på allvar, ingen såg heller att jag hade pco. Gav upp till slut, också för att som ni säger är väntetiderna absurda. Sedan flyttade jag ihop med min pojkvän i Frankrike och hittade en specialist här som jag går till. När jag ringde första gången fick jag komma nästa dag! De sparar lite tider så man kan alltid få komma om man vill. Han tog blodprover och gjorde vul och det var tydligt att jag har pco.

NonnoE, tycker verkligen det är konstigt om du har pco, om än lindrig, och ni försökt i hela två år att du inte får pröva pergotime. Det är ju inte direkt någon extrem medicinering, lägsta dosen är en rätt mild behandling. Jag har inte haft några biverkningar att tala om. Det enda är att man som sagt måste kolla med vul hur kroppen reagerar, vissa läkare kanske tycker det är omständligt, var med om gyn i Sverige som tyckte det. Du kan kanske ställa dig i kö och samtidigt försöka tala med din nuvarande igen och understryka att du inte har någon ägglossning och att ni försökt i två år.

Barnkäär, jag får gå ungefär tre gånger efter en kur med pergotime för att se hur äggblåsorna utvecklas, sedan en gång efter ägglossningen. Är nog lite olika  hur noga läkarna är, och hur lång tid det tar. Jag har inte fått ägglossning förrän kring dag 20, men det verkar ganska vanligt med sen ägglossning om man inte har någon egen annars. Så man får gå några gånger under de tio dagarna.

Så konstigt och dåligt att du inte får hjälp. Hade nästan glömt hur långa väntetider det var... och om de sedan inte vill hjälpa en ens när man får tid så kan jag förstå att det känns hopplöst. Men i värsta fall om det inte hänt något till augusti så får har hon sagt att du får pröva pergotime då eller? Du kan ju bli gravid innan dess, man vet aldrig! Kan nog inte skada med krämen. Nu är ju inte jag läkare, men som sagt vad jag vet (och jag har läst en del om det) framkallar provera ingen ägglossning så om jag vore du skulle jag sluta med provera, prova krämen om du tror på den, och se vad som händer.

Och passa på att fråga allt när du får prata med läkaren, förhoppningsvis är det en kunnig!

Pergo har funkat bra för mig i alla fall. Jag tog visserligen tre kurer innan det blev någon ägglossning och det var väldigt stressande. Det var med den första läkaren i Sverige som tyckte att det räckte om jag kollade med ägglossningsstickor själv om det blev något. Kan säga NonnoE att det är rätt meckigt med de där testen, jag tyckte det i alla fall. För att vara helt säker på att inte missa det ska man testa två gånger per dag, i massa dagar om man inte vet när det kan bli, man får inte dricka för mycket innan och måste hålla sig i fyra timmar... Använde de digitala och det var lika deppigt var gång med den tomma cirkeln när man ville se en glad gubbe.

Men sedan gick jag till min nuvarande läkare och då fick jag äl på första dubbelkuren och han följde upp så vi visste vad som hände och när. Nästa kur fick jag äl igen och blev gravid, men tyvärr gick det inte hela vägen... Så nu försöker  vi på nytt och har precis haft första äl sedan graviditeten! Så vi har gjort vårt bästa nu in dagarna :). Nu är det bara att vänta, förväntar mig inte att det ska fungera direkt men man vet ju aldrig.

Jag har mens kanske en eller två gånger per år utan p-piller så det är lite svårt att bli gravid på. Men ni verkar ju ha lite oftare så det kanske funkar! Håller helt med om att om du vill bli gravid NonnoE så är det nog bättre att sluta med proveran.

Ja, vi får alla berätta hur det går för oss :)!

Barnkäär, man börjar med en tablett på 50 mg i fem dagar. Man kan ta första tabletten på andra fram till femte dagen av mensen, lite olika. Det verkar vanligt med femte dagen i Sverige, men eftersom jag inte fick äl förrän dag 20 får jag nu börja andra dagen. Efter den femte och sista tabletten brukar ägglossningen inträffa inom kanske fem till tolv dagar (alltså cykeldag 14-20 ungefär). Jag tycker det verkar vanligt med 17-20 cykeldagen, men det kan ju bli tidigare. Särskilt om man brukar ha egen äl och inte så lång cykel annars. Och det kan också vara utanför det här spannet åt båda hållen i vissa fall.

Så du kan absolut bli gravid redan första kuren. Men som sagt äl inträffar efter att du slutar med tabletterna, det tar lite tid för dem att verka.

MEN det kan också bli så att det inte blir någon ägglossning på lägsta dosen. För mig var det så, jag prövade först 50 mg, sedan 75 mg (en och en halv tablett, var lite nojig då jag inte hade någon som kollade med ultraljud). Men vanligtvis går man sedan direkt till två tabletter per dag alltså 100 mg. Vilket jag tog tredje rundan, då fick jag positivt ältest men ingen graviditet och ingen blödning, så antagligen var det bara väldigt nära men ägget släppte aldrig (fast det kan faktiskt inträffa fick jag lära mig att man får äl utan blödning, ovanligt dock).

Fjärde gången hade jag börjat gå hos min nuvarande läkare som tyckte vi skulle prova en gång till med 100 mg, och då fick jag äl på dag 20. Nästa runda samma, 100 mg och en äggblåsa, då fick jag även en injektion av ovitrelle, en spruta man tar om äggblåsan ser mogen ut (eller blåsorna, men jag har alltid haft bara en), för att vara säker på att det släpper. Den gången blev jag alltså gravid.

Nu den här gången samma 100 mg och äl någon dag tidigare, fick ta äl-sprutan när äggblåsan var mogen. Sprutan innehåller hcg vilket är graviditetshormon så man får vissa biverkningar som liknar gravsymptom. På ett sätt är det bra för då inbillar man sig inte så mycket då man vet att det är sprutan som sitter i om man har symptom.

Man kan även ta 150 mg och har även hört 200 men oftast går man över till sprutor om det inte funkar med 150 mg, då får man gå och ta injektioner av tills blåsorna mognar.

Så lite, är glad om jag kan hjälpa till! Var själv väldigt ledsen och förvirrad efter att ha varit hos läkaren i Sverige. Hon förstod inte ens att jag har pco. Hon sa 'ja allt ser bra ut, du är nog bara lite för smal, ta de här tabletterna och blir det inget ta högre dos tills det funkar, blir du gravid kan du ju höra av dig, hejdå'. Och så skrev hon ut pergotime så det räckte till typ tio dubbeldoser!

Min nuvarande läkare förklarar inte allt i detalj men han är i alla fall väldigt kunnig. Och väldigt rakt på sak, sa bara direkt att jag har pco och hur vi skulle gå till väga. Just när han sa det kändes det rätt jobbigt men sedan när jag tänkte efter så var det ju på ett sätt bra att ha en diagnos och veta. Det var ju uppenbarligen något fel och SÅ smal är jag inte, så bättre pco än helt oförklarligt. Och pco har väldigt bra utsikter vad gäller fertilitet med rätt behandling, vi har ju massor med fina ägg!

Jag har också haft humörsvängningar, rätt rejäla om ni skulle fråga min pojkvän stackaren :). Tror det är en kombination av alla hormoner man stoppar i sig och den psykologiska stressen. Har inte gjort något särskilt för att hålla uppe humör mer än försökt skärpa till mig, men brukar inte funka så bra. Det värsta är att det blev inte bättre när jag blev gravid ens, tvärtom. Nu den här omgången har jag dock varit på väldigt bra humör konstigt nog... jag fick äta en ny medicin som inneåller östrogen, för att göra slemhinnan tjockare så fick för mig att det hade med den att göra eftersom det sammanföll. Pergo ensamt minskar ju östrogenhalten. Sen vad gäller sexlusten så kommer den tillbaka när man väl får ägglossning kan jag lova :).

Jag har rätt ont i äggledaren under ägglossning, annars inte. Har haft lite molvärk, som mensvärk till och från, kan nog kännas så både när slemhinnan som växer, när den ska stötas bort och när man är gravid. Även när jag blev gravid hade jag ont i äggledaren som hade släppt ägget, ganska långt efter, kring bim... blev orolig att det var utomkveds men det var det ju inte.

Men hade du någon slags urinvägsinfektion då? Vad sa de om det onda i äggledaren, var det pga av infektionen? I så fall kanske den är på väg tillbaka men inte brutit ut om det fortsätter. Vet inte riktigt annars varför man skulle kunna ha ont där kring mens men det kanske är en slags mensvärk hos dig...

NonnoE, vad bra! Tror absolut inte det är så exakt med vilken dag du börjar med proveran. Bara ta så många dagar som du brukar så får du ju din blödning efter. Ska du få ta pergo då den här omgången, sa hon något om det?

Det var inte missfall jag fick. Har inget emot att berätta, förklarade inte allt i detalj eftersom det inte var det tråden handlade om, och för att jag inte vill 'skrämmas'... Det som hände var att det via nupp-test (när man mäter vätskespalten på fostret) och sedan bekräftande moderkaksprov upptäcktes att fostret hade trisomi 13. Det är ett ovanligt och allvarligt kromosomfel där de flesta foster dör i magen under graviditeten och i stort sett inga överlever mer än ett par år. Så vi avbröt graviditeten. Jag var då precis i början av vecka 14 och det blev en kirurgisk abort så jag var sövd. Väldigt ledsamt och jobbigt, men vi har klarat oss igenom det rätt bra i slutändan. Det är lite drygt två månader sedan aborten gjordes, vi kände båda att vi ville pröva igen så snart vi kunde.

Jag var hos första läkaren och fick pergo utskrivet i april, så ett år sedan nästan. Men det har varit väldigt utdraget med långa pauser när jag inte visste vad jag skulle göra. Jag tog alltså som sagt tre kurer utan att det blev någon äl, sen på fjärde kom kroppen plötsligt igång och sedan andra äl blev jag gravid. Trisomin har ju som ni förstår inget med hormonbehandlingarna att göra och det är heller inget ärftligt (det har de testat för att vara säkra), så bara väldigt stor otur.

Plussade på dag 13 efter ägglossning, tydligt plus. Då hade jag haft humörsvängningar men det har man ju som sagt lite allt som oftast :). Enda tydliga tidiga tecknet, som jag i alla fall i efterhand förstod var det, var att jag kände yr och matt, som ett ständigt blodtrycksfall från dag 10 ungefär.

Det blev tyvärr inget plus den här månaden. Jag hade försökt att bereda mig på det och säga till mig själv att det bara är 20 % chans varje gång... men det kan inte hjälpas att man ändå blir ledsen och besviken. Hade det gått den här gången hade jag nog helt kunnat lägga det som hände åt sidan, nu så fortsätter jag att tycka synd om mig själv. Men det är väl bara att gaska upp sig. Det är ju sant att vi hade tur att det upptäcktes så tidigt, tänker på dem som går till åttonde-nionde månaden och så dör barnet i magen... eller precis efter det fötts. Och ja, jag blev ju gravid relativt snabbt så det borde kunna funka igen.

Ja NonnoE jag tar alltså pergo nu igen, det här var första rundan efter aborten.

Ja i vecka 11-13 gör man det s.k. nupptestet där nackspalten mäts, kallas kubtest om det är kombinerat med blodprov. Det är lite olika i Sverige beroende på var man bor, i vissa kommuner gör man det bara om mamman är över 35, men man kan nog be om det om man är orolig. Jag är 33 år, min läkare gör det på alla patienter.

Har också förstått det som att man kan ha olika svårighetsgrad på sin pco. Om man tittar på bilder av pco-äggstockar kan det vara rätt olika hur många små äggblåsor det är. Min läkare har dock inte sagt något om detta. Vad jag har sett på ulbilder har jag inte extremt många äggblåsor och som sagt så såg flera olika gynekologer i Sverige inte ens det fastän jag berättade att jag i stort sett aldrig hade mens och frågade vad detta kunde bero på. Fast som sagt har jag nästan aldrig spontan mens så min ägglossning fungerar verkligen inte. Kanske är det andra faktorer som spelar in också, jag är ganska så smal och har tränat rätt mycket vissa perioder av livet- dock inte nu när vi håller på med behandlingarna så har blivit lite mer av en soffpotatis det senaste året :).

Hur som helst, bara att vänta in mensen nu när jag testat negativt efter 14 dagar och sedan börja om med pergon, ska börja redan dag 2 så hoppas det blir lite tidigare äl. Ni får berätta hur det går för er, nu blir det väl snart kurer för er båda också!