Pco, progesterall och Provera..?!

Har nog äntligen fått hjälp! Är så glad!
Var på Linnemottagningen och berättade hur det var, och hon gjorde lite tester och så. Hon sa att det nog var som jag trodde, att jag förmodligen inte har någon ägglossning eller iallafall väldigt sällan. Att jag som sagt hade PCO, men förmodligen lindrig att jag nog bara behövde lätt stimulering.
Och ska få min journal från där jag har gått innan och att hon vill träffa både mig och min sambo nästa gång.
Men det värsta är, att hon sa att jag skulle fortsätta med Provera och att jag och min sambo skulle komma tillbaka dag 12 typ i cykeln, Men bara för det denna gången skulle jag ju pausa med Provera (trodde ju inte jag skulle få hjälp denna gången heller), så jäkla dumt :/
Men har missat tre dagar, så tänkte att jag bara äter tre dagar längre..eftersom det ändå är en fejk mens så borde det väl inte göra så mycket..eller?
Innan någon gång när jag jag tänkt fel och börjat en dag senare så har jag bara fortsatt en dag längre, så hoppas det funkar nu. Och att jag inte har sabbat det nu när jag äntligen verka få hjälp.

Ja, jag tänkte med det.. så kör på det :)
Nej, hon sa inte vad det vad jag skulle få..utan bara att jag förmodligen bara behövde lätt stimulering, vad det nu innebär :P så får se vad det blir...
Börjar äntligen se lite ljusning på det här och lite hopp, så känns det jätte segt med att behöva vänta en månad tills vi ska dit igen..men bättre än augusti iallafall :)
Och hoppas vad det än är att det hjälper :)

Usch, måste ha varit jobbigt! När man äntligen plusar och man börjar verkligen hoppas.
Men det är ju ändå tur att dom kommer på det så tidigt ändå, och att det inte är ärftligt.
Hoppas verkligen det går bättre nästa gång!
Men du går på pergo nu igen då?

Ja, det är så skönt! :) Ja, hoppas på det :)
Vet inte exakt...men hon gjorde ultraljud på mig idag, och skrev ut bilder på mina äggstockar och mina äggblåsor.
Sen visade hon en bild på hur det "ska" se ut och hur det ser ut om man ha mycket PCO eller vad man ska säga.
Och mina var inte normala, men inte heller så illa som den andra bilden, utan var mest att jag saknad en stor äggblåsa, vad det nu innebär :P
Så ska kanske också försöka slappna av och tänka lite mindre på det nu, när det verkar som vi ska få hjälp.
Vad skönt med semester!!! Ha det så gött!
Vi hörs kanske här igen snart då  ;)

Vad tråkigt att det inte blev något!! Men bara att kämpa på och försöka tänka bort alla negativa tankar. Ja, som sagt nu vet ni ju att det går och att ni kan, Så det händer nog snart! Själv vill jag bara att tiden ska gå i rasande fart så vi får träffa henne igen och få vad det nu är vi ska få. Har gått ganska bra nu ett tag, har inte tänkt på det lika mycket eller varit lika deppig. Men nu har den där längtan börjat göra ont igen, känns som det poppar upp bebisar och gravidmagar överallt :( Men är väl bara hoppas att det är vår tur snart..

Ja, det är det verkligen :/ Har du fått den nu då? Hoppas den går bättre nu nästa gång! :) Ja, det är verkligen ett framsteg! Ja, dag elva eller tolv sa hon. Jaha, så vi måste vänta en månad till innan vi kan börja med det, om man ska börja dag fem?Segt! Jag tog sista provera igår, så bara vänta på att mensen kommer.. Sen ska jag ringa å boks tid :)

Okej, vad segt! Men då är det snart dags att försöka igen nu då :)

Fick min mens i lördags som den skulle, så det var skönt. Så ringde idag så fick en tid nästa tisdag, dag 11 i cykeln. Min sambo ska som sagt med, ska bli intressant och se vad det är hon vill honom,
det sa hon inte direkt :P
Vill bara att denna veckan ska gå fort nu, är sååå otålig!! Som sagt bebismagar och vagnar överallt, vill med!!!

Hej barnkäär! :) Ja, väntan är så seeg! Hoppas som sagt det går vägen denna gången! Precis.. Här är det syskon som skaffar barn till höger och vänster.. Min bror och hans sambo väntar sitt andra barn, och fick sitt första i februari förra året, så blir tätt. Sen är min sambos syster gravid igen. Hon blev gravid med deras första när hon gick på p-piller, och fick reda på efter halva graviditeten att hon nu väntar deras andra.. Kommer inte ens skilja ett år mellan dom. Och min syster fick för lite mer än 1,5 år sen, gick på första försöket. Så kan inte annat att känna att det är orättvist. Men är såklart sååå glad för deras skull. Älskar mina syskonbarn! Så på ett sätt känner man sig lite stressad, att folk undrar och förväntar sig att det är vår tur nu :p Vilket vi såklart vill :) Ja, vet inte om det är pergo jag ska få, det sa hon inte. Men det verkar ju mest effektivast så hoppas på det! :) Ja, hoppas man är en sån där solskens historia att det funkar på första försöket.. Men det återstår väl att se.. Håller tummarna, för oss alla tre! :)

Jag och min sambo var hos läkaren idag, för början av utredning. Fick pergotime utskrivit, glad! Men ska inte börja ta dom förens om 2,5 vecka ungefär.. Så den eviga väntan kan börja igen. Men det känns ändå bra att få hjälp och att sambon var med :) Hoppas ni prickar in dina gulddagar barnkäär :), Tänkte på det, att chansen/risken att få tvillingar eller fler ökar ju med pergotime. Hur känner ni inför det?

Anninha:
Usch, vad tråkigt att det inte funkade..och konstigt :/
Förstår hopplöshets känslan..När man äntlgen får hjälp och tror det ska funka.
Men vad roligt att ni ska gifta er!! Vill jag med göra ;)
Men jag hade nog med varit förrvirrad, som sagt man vill ju lägga all energi och tankar på bröllopet som man har sett fram emot så länge. Men som sagt barnlängtan är stor, och då tar det såklart ännu längre tid.
Det är riktigt skit att man bara har en chans i månaden! :/
Ingen fara alls med långa inlägg, tycker det är skönt att skriva av sig!

Ja, det ska bli skönt att äntligen börja med pergo. Men fick också lägsta dosen nu första gången, men hoppas det räcker. Är också rädd att jag ska bli besviken och att det inte ska funka. Nu har man fått kämpa länge med att bara få pergo, och har tänkt: att får jag bara det som kommer det funka sen och allt kommer bli bra.
Men inser nu att så är det verkligen inte alls säkert att det blir. Men äter ftf mina provera, och min läkare säger att det är bra och ett bra tecken att jag reagera så bra på det, så alltid nåt.
Ja, vi sa med det m tvillingar.. att det blir säkert dubbelt så jobbigt men också dubbel glädje isåfall. Och nu vill vi bara att det ska funka, så kommer bli sååå glad vilket som.
Min sambo var och lämnade sitt prov för test idag, så hoppas och tror att allt är bra med honom! men man vet ju aldrig..

Vad gjorde bidrottninggelén och zinken? Har jag inte läst om någonstans ;)

Ja, men det är ju bra du har några veckor på dig att fundera å hur du vill göra Anninha.
Som sagt tre månader känns länge, men du måste verkligen njuta av er dag och försöka lägga det åt sidan så gått det går om det inte skulle funka.
Ska ni gifta er i Frankrike? För det var där du bor va? :)

Jag har två vänner och min svägerska som vet om lite av det. Men mina vänner är inte direkt inne i barnsvängen än..så känns inte som dom förstår, men ändå skönt att prata av sig lite.
Min svägerska är nog den som vet om mest, men tycker det är svårt att prata med henne nu, då hon är gravid med sitt fjärde. Så känns inte direkt som hon förstår heller.
Är också ofta ledsen och deppig, spec efter mensen kommit. Men har varit lite bättre nu efter vi har fått hjälp.
Men lte orolig hur man ska reagera om inte pergon funkar snabbt..
Men känns bättre nu när sambon var med och träffade läkaren och så, känns mer som om vi är två om det nu.

Vet inte riktigt vad hon menar med att jag reagera bra på Proveran, antar att jag får regelbunden mens. Mensen kommer alltid dag 28 när jag tar det, så tror det är det hon menar.
Förra gången jag var hos läkaren så sa hon ju att hon ville att min sambo skulle vara med nästa gång, så det var han ju. Så när vi kom så fyllde vi i ett papper som man gör när man ska börja med utredning, Typ längd, vikt, jag fick frågor om min mens, om den var orgelbunden och så, om jag äter p-piller, hur länge osv.
Hans frågor var mer om tobak/rökning, mediciner, allergiger, sjukdomar osv.
Sen när vi kom in så gick hon igenom papperna och räknande ut vårt BMI, och rökningen och tobaken då min sambo snusar och röker nån gång ibland.
Känns så irriterande att man måste gå igenom och prata om det, och då min sambo är liite överviktiing, och hon var på honom lite om det, så kan man inte låta bli å  tänka på dom som röker två paket om dagen och/eller väger 60 kg för mycket och blir gravida hur lätt som helst.
Men hur som helst, så gav hon min sambo ett papper och sa vart han skulle ringa å boka tid för å lämna testet osv, så det är väl något som han var tvungen att göra för att göra utredningen.
Men när jag läste om pergon på nätet, så stod det att man var tvungen att lämna prov om man skulle börja med det, men det kanske inte?