Pco, progesterall och Provera..?!

Anninha:

Hoppas att det tar bättre denna gången då!
Hur funkar det med dubbelkurer? Läser lite om det titt som tätt.. Vet att alla blir medicinerade olika. Men hur började din kur från början? Hur länge äter man pillerna och då har man alltså ägglossning inom dom dagarna? Så har man turen med sig kan man bli gravid redan då?

NonnoE:
Jag förstår dig att du frågar omkring på nätet om lite svar eftersom du inte fått någon hjälp innan. Och tycker du gr helt rätt.
Jag hittade denna sidan och tycker det va super skönt att man kunde få kontakt med andra som har samma symtom. Och höra hur det är för andra. Det är ju så olika. Men att få läsa tycker jag lugnar en lite.

Jag hoppas du får hjälp av henne barnmorskan på torsdag och se vad hon säger.El om hon vet varför du inte får hälp? Du får gärna hålla en uppdaterad när du vet lite mer..

:)    

Ja, har läst massa trådar här när jag har googlar runt. Och tänkte att jag kan ju skriva av mig lite själv, och det har verkligen varit skönt att ventilera lite! :) Ja, hoppas jag får någon hjälp hur jag ska få koll på om eller när jag har ÄL. Jag ska hålla er underrättade :)

Ja, vi får alla berätta hur det går för oss :)!

Barnkäär, man börjar med en tablett på 50 mg i fem dagar. Man kan ta första tabletten på andra fram till femte dagen av mensen, lite olika. Det verkar vanligt med femte dagen i Sverige, men eftersom jag inte fick äl förrän dag 20 får jag nu börja andra dagen. Efter den femte och sista tabletten brukar ägglossningen inträffa inom kanske fem till tolv dagar (alltså cykeldag 14-20 ungefär). Jag tycker det verkar vanligt med 17-20 cykeldagen, men det kan ju bli tidigare. Särskilt om man brukar ha egen äl och inte så lång cykel annars. Och det kan också vara utanför det här spannet åt båda hållen i vissa fall.

Så du kan absolut bli gravid redan första kuren. Men som sagt äl inträffar efter att du slutar med tabletterna, det tar lite tid för dem att verka.

MEN det kan också bli så att det inte blir någon ägglossning på lägsta dosen. För mig var det så, jag prövade först 50 mg, sedan 75 mg (en och en halv tablett, var lite nojig då jag inte hade någon som kollade med ultraljud). Men vanligtvis går man sedan direkt till två tabletter per dag alltså 100 mg. Vilket jag tog tredje rundan, då fick jag positivt ältest men ingen graviditet och ingen blödning, så antagligen var det bara väldigt nära men ägget släppte aldrig (fast det kan faktiskt inträffa fick jag lära mig att man får äl utan blödning, ovanligt dock).

Fjärde gången hade jag börjat gå hos min nuvarande läkare som tyckte vi skulle prova en gång till med 100 mg, och då fick jag äl på dag 20. Nästa runda samma, 100 mg och en äggblåsa, då fick jag även en injektion av ovitrelle, en spruta man tar om äggblåsan ser mogen ut (eller blåsorna, men jag har alltid haft bara en), för att vara säker på att det släpper. Den gången blev jag alltså gravid.

Nu den här gången samma 100 mg och äl någon dag tidigare, fick ta äl-sprutan när äggblåsan var mogen. Sprutan innehåller hcg vilket är graviditetshormon så man får vissa biverkningar som liknar gravsymptom. På ett sätt är det bra för då inbillar man sig inte så mycket då man vet att det är sprutan som sitter i om man har symptom.

Man kan även ta 150 mg och har även hört 200 men oftast går man över till sprutor om det inte funkar med 150 mg, då får man gå och ta injektioner av tills blåsorna mognar.

Anninha:

Tusen tack för allt du skrivit. Det gör mig mycket lugnare när man vet vad som kanske komma skall istället för något att vara helt ovetande.
Jag tycker det blir mycket värre av att inte veta något. Min läkare ville knappt säga att jag hade Pco pga av att han ville hålla en lugn. Men klart att man man sagt A får man säga B enligt mig. Otroligt jobbigt att försöka lösa problemet själv. :)
så väldigt tacksam att du svarar och har lite tips.

Åt du några andra piller undertiden som tex ifrån hälsokost osv för att få upp humöret? Du kanske inte har ont av dom, men jag känner av Provera att tex jag får humörsväningar, sårbar och ibland tappat sexlusten.
Mest pga av att jag blir låg.

Jag ska absolut hålla er underrättade på denna länken så att vi kan följas åt. :)
Ska iväg på sem i 2 veckor nu snart så då blir det tyst men efter det är det nästan dags för mig att börja på min första kur. 
Ska bli intressant och hoppas att det iaf startar bra.

 

Anninha:
Glömde fråga dig oxå om du har känt av ett symtom som "håll känsla" i äggledaren? Jag har detta till och från hela tiden. Ett tag hade jag så ont att jag inte visste vart ja skulle ta vägen. Fick antibiotika för dom hittade bakterier genom kisseprov. Det försvann de värsta men det fanns kvar nästan varje gång jag ska ha mens,ett tag innan och under.

Undrar mest om det bara är jag som känner av detta? :)
     

Så lite, är glad om jag kan hjälpa till! Var själv väldigt ledsen och förvirrad efter att ha varit hos läkaren i Sverige. Hon förstod inte ens att jag har pco. Hon sa 'ja allt ser bra ut, du är nog bara lite för smal, ta de här tabletterna och blir det inget ta högre dos tills det funkar, blir du gravid kan du ju höra av dig, hejdå'. Och så skrev hon ut pergotime så det räckte till typ tio dubbeldoser!

Min nuvarande läkare förklarar inte allt i detalj men han är i alla fall väldigt kunnig. Och väldigt rakt på sak, sa bara direkt att jag har pco och hur vi skulle gå till väga. Just när han sa det kändes det rätt jobbigt men sedan när jag tänkte efter så var det ju på ett sätt bra att ha en diagnos och veta. Det var ju uppenbarligen något fel och SÅ smal är jag inte, så bättre pco än helt oförklarligt. Och pco har väldigt bra utsikter vad gäller fertilitet med rätt behandling, vi har ju massor med fina ägg!

Jag har också haft humörsvängningar, rätt rejäla om ni skulle fråga min pojkvän stackaren :). Tror det är en kombination av alla hormoner man stoppar i sig och den psykologiska stressen. Har inte gjort något särskilt för att hålla uppe humör mer än försökt skärpa till mig, men brukar inte funka så bra. Det värsta är att det blev inte bättre när jag blev gravid ens, tvärtom. Nu den här omgången har jag dock varit på väldigt bra humör konstigt nog... jag fick äta en ny medicin som inneåller östrogen, för att göra slemhinnan tjockare så fick för mig att det hade med den att göra eftersom det sammanföll. Pergo ensamt minskar ju östrogenhalten. Sen vad gäller sexlusten så kommer den tillbaka när man väl får ägglossning kan jag lova :).

Jag har rätt ont i äggledaren under ägglossning, annars inte. Har haft lite molvärk, som mensvärk till och från, kan nog kännas så både när slemhinnan som växer, när den ska stötas bort och när man är gravid. Även när jag blev gravid hade jag ont i äggledaren som hade släppt ägget, ganska långt efter, kring bim... blev orolig att det var utomkveds men det var det ju inte.

Men hade du någon slags urinvägsinfektion då? Vad sa de om det onda i äggledaren, var det pga av infektionen? I så fall kanske den är på väg tillbaka men inte brutit ut om det fortsätter. Vet inte riktigt annars varför man skulle kunna ha ont där kring mens men det kanske är en slags mensvärk hos dig...

Att det finns såna dåliga läkare som inte ens brur sig börjar man ju undra..
Skönt att din läkare nu verkar veta vad han gör iaf. Och att du fick en start på allt.
Jag kände oxå samma känsla att jag tyckte det va skönt att veta att jag hade Pco istället för att bar undra varje månad om mensen skulle komma och självklart sökte jag ju inte heller på en gång eftersom man tänkte att man kanske trots allt va gravid.Så vips 2månader hade gått " i onödan".
Men nu är de skönt att veta att man får hjälp på traven.

Ja, det blir ju en del olika tabletter man kommer ta nu och hoppas på att man inte blir ett alldeles för arg monster.. :) Killen brukar titta på mig och le och undra när denna kuren är färdig.. :)
Hur länge va du gravid innan du fick missfall om jag får fråga? Märkte du att något va fel? Hur tidigt såg du att du va gravid och symtom?

Jag har en håll känsla som inte släpper utan börjar komma tillbaka så ska kolla urinvägsinfektion igen. Det va det men mycket bakterier sist, Visst hjälpte det med antibiotika men inte till hundra. Jag får ont till och från på samma ställer när vi har sex ibland.Och det brukar komma lagom till att man ska ha mensen. Men han kan inte se el förstå vad det beror på. Jag är väl lite speciell bara el något? :) Han borde ju ha sätt det om de va något allvarligt?

Du hade ju tagit ett par kurer som jag förstått, men när började du med alla piller som första starten så att säga?   

        

Har nog äntligen fått hjälp! Är så glad!
Var på Linnemottagningen och berättade hur det var, och hon gjorde lite tester och så. Hon sa att det nog var som jag trodde, att jag förmodligen inte har någon ägglossning eller iallafall väldigt sällan. Att jag som sagt hade PCO, men förmodligen lindrig att jag nog bara behövde lätt stimulering.
Och ska få min journal från där jag har gått innan och att hon vill träffa både mig och min sambo nästa gång.
Men det värsta är, att hon sa att jag skulle fortsätta med Provera och att jag och min sambo skulle komma tillbaka dag 12 typ i cykeln, Men bara för det denna gången skulle jag ju pausa med Provera (trodde ju inte jag skulle få hjälp denna gången heller), så jäkla dumt :/
Men har missat tre dagar, så tänkte att jag bara äter tre dagar längre..eftersom det ändå är en fejk mens så borde det väl inte göra så mycket..eller?
Innan någon gång när jag jag tänkt fel och börjat en dag senare så har jag bara fortsatt en dag längre, så hoppas det funkar nu. Och att jag inte har sabbat det nu när jag äntligen verka få hjälp.

NonnoE, vad bra! Tror absolut inte det är så exakt med vilken dag du börjar med proveran. Bara ta så många dagar som du brukar så får du ju din blödning efter. Ska du få ta pergo då den här omgången, sa hon något om det?

Det var inte missfall jag fick. Har inget emot att berätta, förklarade inte allt i detalj eftersom det inte var det tråden handlade om, och för att jag inte vill 'skrämmas'... Det som hände var att det via nupp-test (när man mäter vätskespalten på fostret) och sedan bekräftande moderkaksprov upptäcktes att fostret hade trisomi 13. Det är ett ovanligt och allvarligt kromosomfel där de flesta foster dör i magen under graviditeten och i stort sett inga överlever mer än ett par år. Så vi avbröt graviditeten. Jag var då precis i början av vecka 14 och det blev en kirurgisk abort så jag var sövd. Väldigt ledsamt och jobbigt, men vi har klarat oss igenom det rätt bra i slutändan. Det är lite drygt två månader sedan aborten gjordes, vi kände båda att vi ville pröva igen så snart vi kunde.

Jag var hos första läkaren och fick pergo utskrivet i april, så ett år sedan nästan. Men det har varit väldigt utdraget med långa pauser när jag inte visste vad jag skulle göra. Jag tog alltså som sagt tre kurer utan att det blev någon äl, sen på fjärde kom kroppen plötsligt igång och sedan andra äl blev jag gravid. Trisomin har ju som ni förstår inget med hormonbehandlingarna att göra och det är heller inget ärftligt (det har de testat för att vara säkra), så bara väldigt stor otur.

Plussade på dag 13 efter ägglossning, tydligt plus. Då hade jag haft humörsvängningar men det har man ju som sagt lite allt som oftast :). Enda tydliga tidiga tecknet, som jag i alla fall i efterhand förstod var det, var att jag kände yr och matt, som ett ständigt blodtrycksfall från dag 10 ungefär.

Ja, jag tänkte med det.. så kör på det :)
Nej, hon sa inte vad det vad jag skulle få..utan bara att jag förmodligen bara behövde lätt stimulering, vad det nu innebär :P så får se vad det blir...
Börjar äntligen se lite ljusning på det här och lite hopp, så känns det jätte segt med att behöva vänta en månad tills vi ska dit igen..men bättre än augusti iallafall :)
Och hoppas vad det än är att det hjälper :)

Usch, måste ha varit jobbigt! När man äntligen plusar och man börjar verkligen hoppas.
Men det är ju ändå tur att dom kommer på det så tidigt ändå, och att det inte är ärftligt.
Hoppas verkligen det går bättre nästa gång!
Men du går på pergo nu igen då?