• Anonym

    Föräldrar med en styvförälder till sitt barn, se hit.

    Hej alla! Med denna tråd riktar jag mig till föräldrar som är separerade och har ett ex som träffat en ny dvs styvförälder till sitt barn och vad ni känner kring detta? Många "biomammor" ger ofta inte styvföräldern en chans och lära känna denna nya "inkräktare". Jag undrar vad ni mammor känner , INTE om personen utan övrig oro eller liknande? Vad jag själv tror och fått uppfattningen av är att mammor och styvmammor oftast inte går ihop redan innan de ens lärt känna varandra och hur många här inne kan påstå att ni känner bonusmamman / mamman? Jag tror det är andra känslor som styr varför man inte ger varandra en chans. Jag är bonusmamma och är omtänksam och snäll människa men mamman har aldrig accepterat mig och haft en dålig attityd redan från början och jag är nyfiken på vad kan hon tänkas känna och tycka för hon vet inte vem jag är ifråga och vill väl nånstans försöka förstå vad mamman känner och mår. Vill inte att denna tråd ska bli styvmamman vs mamman utan vänder mig nu till mammor och era "grund" känslor kring detta?

  • Svar på tråden Föräldrar med en styvförälder till sitt barn, se hit.
  • Happiness01

    Eftersom jag själv både har bonus barn och min dotter har en bonusmamma hos sin pappa så kanske det är lättare att vara öppen.

    Fast min inställning har alltid varit att alla vuxna människor i mina barns liv är viktiga för dom. Det är bra med många vuxna runt omkring sig som barn och hellre två föräldrar som mår bra och är lyckliga med nya partners än två tillsammans som är olyckliga.

    Jag är väldigt glad över min dotters bonus (även om jag inte känner henne speciellt bra) för att jag ser att min dotter gillar henne. Och är min dotter lycklig är jag lycklig!

  • Anonym

    Jag kan berätta lite om mina känslor, jag vågar inte påstå att de är representativa. Jag ska skriva som dem är utan att berätta särskilt mycket om varför, men jag hoppas att du tror mig att de här känslorna inte är ogrundade. Jag är självklart orolig, det var jag redan från början. Man känner inte varandra, och man vet inte hur trovärdig och pålitlig den här människan är. Om man har haft en del konflikter med sitt ex, det är inte särskilt konstigt eller ovanligt, vad har den här människan för bild om en? Det är klart att den bilden byggs ju upp utifrån ett skevt perspektiv, under en tid då du själv kanske inte visar dina bästa sidor. Det är lätt gjort att bonusmamman bygger sin uppfattning om biomamman utifrån de berättelser man får från den andra arga föräldern. Det skulle ju kunna vara så. Sedan är det också frågan hur långvarig bonusföräldern kommer att bli. Man skulle kunna tänka sig att med en historik av tråkiga avslut vill mamman inte att barnet ska behöva gå igenom ytterligare "skilsmässor/separationer". Sedan funderar jag också en del på om bonusmamman inte har några barn själv, om hon verkligen kan känna sig för var gränsen går till det område som biomamman har. Sedan läser jag här många inlägg som handlar om styvmammor som inte gillar bonusbarnen (på ett eller annat sätt) Och det är inget de talar om för biomamman, så det skulle jag aldrig få reda på. Jag vet inte vilket som är värre att veta en sådan sak eller inte veta. Jag mår bra av att ge förtroende till bonusmamman, men det är svårt, när hon anklagar mig för att hata henne, prata illa om henne etc. Jag har inte valt henne, och mitt barn har inte valt henne. Men jag har blivit bortvald på grund av henne, varför det skulle ju kunna vara så att jag hatar henne.... men det gör jag inte. Så förutsättningarna är inte särskilt bra, liksom. Det som är lite roligt, du skulle ju kunna vara hon. Jag tror faktiskt att hon menar väl, att hon är snäll och jag tror att hon tycker om mitt barn. Men hon är också svartsjuk, kontrollerande, en besservisser som tar för mycket egna initiativ utan att visa respekt och kommunicera i förväg.

  • Anonym (som ovan)

    ja, och ett litet tillägg. Fundera igenom ordentligt om det är hennes attityd som är fel på eller ditt sätt att tolka hennes agerande. För att göra en sådan granskning krävs att du förstår hennes situation... och därför tycker att din fråga är helt rätt. Vad som bekymrar mig är att mitt barns bonusmamma tar för mycket ansvar och lämnar väldigt lite plats åt barnets pappa. När jag avstår från halva hans liv, då vill jag veta att det gagnar mitt barn. Det är pappan som ska ha hand barnet i första hand under den tid barnet bor där, jag i andra hand, och bonusmamman i tredje hand. På samma sätt som jag ska ha hand om barnet i första hand när barnet bor hos mig, pappan i andra hand och bonuspappan i tredje hand. Men eftersom mycket är nytt, så måste vi alla lära oss och känna efter och tala om hur vi vill ha det.

  • Anonym (kämpigt)

    Mitt ex har träffat en ny väldigt söt och rar tjej, men ack så knepig. Båda två läser till fysiker och en middag med dessa två tillsammans kan kännas som ett långt avsnitt av big bang theory. Men min son är bara där varannan helg och han tycker stt det är roligt, ser fram emot att åka dit och är glad när han kommer hem. Dock vill han inte vara där längre än en helg och kollar detta noggrant så vi kommer och hämtar på söndagen. Så jag tror inte att ett varannan vecka schema hade fungerat för oss. Dels för att pappan har flyttat tillbaka till sin hemstad 10 mil bort, men jag tror också att sonen får lite för lite emotionellt stöd när han är där. Det är inga kramar och pussar, Inga godnatt sagor och ingen som frågar vad han har gjort på dagis eller hos kompisar. Men som sagt, jag ska inte klaga, vi kommer alla överens och är nöjda med dealen vi har :) Jag hade nog haft det mycket jobbigare om mitt ex nya tjej hade "lagt sig i" saker som rör mitt barn. Men det är jag och hans pappa som sköter allt som har med sonen att göra, och då menat jag så som kontakt med dagis och lägga upp hämta och lämna-scheman. Att min son och mitt ex nya umgås ensamma är inget jag bryr mig om, sonen är ju jätteofta själv med min nya man och hittar på grejer så det är ju samma sak.

  • Anonym (Många blir det..)

    Har flera bonusmammor som passerat revy och de som jag hunnit träffa har varit bra! Nuvarande tyckte jag mycket om till en början men tyvärr har det spårat alldeles och på ett sätt som inte skett med tidigare bonusmammor. Tyvärr har biopappan också skenat alldeles vilket i o f s inte varit ovanligt tidigare.

  • Litet My

    Kände inget alls mer än att det var kul att exet träffat någon.
    Men då var det vädigt slut mellan mig och exet och jag hade träffat en ny men exet hade svårt att släppa taget.

    Dock hade extes nya svårt att acceptera att han haft nån innan henne (trots att hon själv hade 3 barn med 2 olika pappor innan) och var/är minst sagt helt blidngalen vilket jag faktisktn tyckte var riktigt tråkigt. Idag är hon amäld för både hot och trackaserier mm mm.

    Andra tanken jag har nu är att det är väldigt trist att det är pappans nya som gör allt med barnen medan pappan gör annat/jobbar mm när sonen bara är där varannan helg och vill träffa sin pappa. Och det är trist att den som tydligen är mer med mitt barn än pappan inte går att samarbeta/prata med.   
     

  • Annika 687

    Hej Jag är glad att exet hittat en ny tjej som han trivs med. Om han är glad och mår bra, mår barnen bra. Det enda jag kan tycka är tråkigt är att hon inte har egna barn och kanske inte har så bra koll på kids. Men så länge exet och barnen är nöjda så är jag glad.

  • Anonym (***)

    Mitt ex bytte ut mig mot en ny tant på en kvart. Jag var helt förstörd.....

    Men trots detta ville jag försöka låta barnet ha kvar sin "pappa" så jag lät barnet åka dit ett par ggr.
    Men efterssom den nya tanten betedde sig som en käpprätt idiot mot mitt barn (varför vet jag inte?) så kunde jag inte tillåta det längre!

    Det var för mitt barns bästa som jag blev tvungen att avbryta all kontakt med exmannen.

    Nu hade jag den ENORMA TUREN att exet inte var mitt barns biopappa och därav inte har någon umgängesrätt.

    Men trist är det när en fadersfigur medvetet väljer en ny kärring (i det här fallet) än sitt "eget barn".

    Har ingen kontakt med de där idioterna idag och kommer aldrig någonsin mer ha det!          

  • waris

    Efter hon gapat o skrikit på vårt barn, samt exets tidigare barn så tappade jag all respekt från start. Regelrätt vidrig människa som har världens snällaste ex lindad kring lillfingret. Önskar han träffade en annan, en gullig, rar o omtänksam tjej!! Som jag kom lika bra överens med som exet gör med min nya.

  • Anonym (Mjo)

    Mina barns bonusmamma gillar dem och de gillar henne. Där är jag nöjd. Vet eg inte hur hon är mot barnen, vet bara vem hon är sedan tidigare. Jag tar föregivet att hon är bra så länge barnen är nöjda. Där går min gräns. Tycker inget speciellt om henne trots att mitt x var otrogen med henne. Det är överspelat. Jag känner dock inte att jag behöver umgås med någon av dem så länge vi klarar kommunikationen ändå.

  • Anonym (självisk)

    Jag är mamma och nyseparerad.. Kan säga att jag är livrädd för att det ska komma in en till "mamma" i  mitt barns liv.. Ja jag är självisk.. det kanske blir toppen.. Men tyvärr just nu kan jag inte se det så. Mitt barn är dock bara 6 månader gammal och mkt har med det att göra.. Jag är rädd för att när hon växer upp så vet hon inte vem som är hennes riktigt mamma..
     Sen så nu bara nån månad efter vi gjort slut, så har han börjat träffa en ny.. så tyvärr kommer nog min värsta mardröm tidigt. (tur bor mitt barn än så länge bara med mig!!!)
    Jag tror dock mkt har med att göra att jag inte släppt han! Jag vill inte att han och hans nya ska leka "lycklig familj" med mitt barn.. Ja menar det var ju han å jag.. Ja jag vet jag har inte släppt han!!

    Men känslorna jag har för mitt barn är obeskrivliga. hon är det bästa som hänt mig, och var så önskad från min sida!! Dock visade aldrig hennes far hur önskad hon var till mig.. Och det har gjort mig mer bitter och irriterad nu. Kan även känna att han inte har lika stor rätt som jag har, bara för att han inte visa mig att hon var önskad tidigare.. Ja det är sjukt och tänka så! Men nu när jag verkligen gjort allt för henne.. Varför ska han komma in när allt är lätt å bara ta henne från mig, och ha henne med sin nya?!?!

    Men kan ju också säga att jag varit bonus mamma.. Och det var en mardröm det med.. Deras mor, kalla mig allt från idiot till hora.. Och snackade skit om mig till barnen och alla andra (har hört mkt nu i efterhand).. Och varje gång dom sa nå bra om mig till henne, så kom dom alltid tillbaka å kunde knapt titta på mig... Japp då hade morsan varit dit å sagt nå elakt!! Verkligen en riktig mardröm var det!!

    Så med det kan jag ju också säga att jag inte vill att nån annan ska ha det så som jag hade det!!     

  • ladybird
    Anonym (självisk) skrev 2013-05-11 23:00:11 följande:

    Jag är mamma och nyseparerad.. Kan säga att jag är livrädd för att det ska komma in en till "mamma" i  mitt barns liv.. Ja jag är självisk.. det kanske blir toppen.. Men tyvärr just nu kan jag inte se det så. Mitt barn är dock bara 6 månader gammal och mkt har med det att göra.. Jag är rädd för att när hon växer upp så vet hon inte vem som är hennes riktigt mamma..
     Sen så nu bara nån månad efter vi gjort slut, så har han börjat träffa en ny.. så tyvärr kommer nog min värsta mardröm tidigt. (tur bor mitt barn än så länge bara med mig!!!)
    Jag tror dock mkt har med att göra att jag inte släppt han! Jag vill inte att han och hans nya ska leka "lycklig familj" med mitt barn.. Ja menar det var ju han å jag.. Ja jag vet jag har inte släppt han!!

    Men känslorna jag har för mitt barn är obeskrivliga. hon är det bästa som hänt mig, och var så önskad från min sida!! Dock visade aldrig hennes far hur önskad hon var till mig.. Och det har gjort mig mer bitter och irriterad nu. Kan även känna att han inte har lika stor rätt som jag har, bara för att han inte visa mig att hon var önskad tidigare.. Ja det är sjukt och tänka så! Men nu när jag verkligen gjort allt för henne.. Varför ska han komma in när allt är lätt å bara ta henne från mig, och ha henne med sin nya?!?!

    Men kan ju också säga att jag varit bonus mamma.. Och det var en mardröm det med.. Deras mor, kalla mig allt från idiot till hora.. Och snackade skit om mig till barnen och alla andra (har hört mkt nu i efterhand).. Och varje gång dom sa nå bra om mig till henne, så kom dom alltid tillbaka å kunde knapt titta på mig... Japp då hade morsan varit dit å sagt nå elakt!! Verkligen en riktig mardröm var det!!

    Så med det kan jag ju också säga att jag inte vill att nån annan ska ha det så som jag hade det!!     


    Åh jag kan verkligen förstå din rädsla och dina känslor.
    Jag vill bara dela med mig av några uppmuntrande ord. Jag kom in i min bonussons liv när han var ett halvår. Och sen han var ungefär 1 år har vi bott ihop och han har bott hos oss halva tiden. Jag har en väldigt nära relation med bonusen.
    Men.. (idag är han 4,5år)  det råder ingen som helst tvekan om vem som är hans mamma!! Hans mamma är, trots att han bott lika mycket hos oss sen innan han var 1 år, den absolut viktigaste personen i hans liv. Han vet klart skillnad på mig och henne.

    Det kommer ditt barn också att göra. Ingen kan ändra på det (utom du)! 
  • SupersurasunkSara

    När jag och barnens pappa separerade tog det inte lång tid innan han träffade en ny som han flyttade till. Min oro var att de skulle kunna ge mer ekonomiskt sett till barnen, att barnen skulle tycka mer om henne osv.

    Men det var ju bara att bita ihop. Tyvärr visade hon sig vara knepig som fasen, barnslig och ville inte veta av pappans tidigare liv.

    Först gick det bra, hon uttryckte sig att hon äntligen fick de döttrar hon ville ha, sved som fan men jag höll käften. Tänkte att ju fler som tycker om barnen desto bättre. Dock, när hon klippte dottern så sa jag ifrån, hon klippte själv, hemma och det var ca 20 som borta och snett som tusan (15 cm som längst) Hade det varit hos frisör hade jag inget sagt.
    Det kunde hon inte riktigt ta.

    När sen fd svärmor inte gillade henne nå vidare så blev det mitt fel tydligen. Fd svärmor var inte så smidig alla gånger kanske, men hur det kunde vara mitt fel vete tusan.
    Pappan slutade umgås med barnen alls eftersom hon inte ville det men så skilde han sig från henne och hittade en ny som är mycket mycket bättre

    Känslan att någon annan ska ta hand om ens barn, den är inte rolig, det svider och man blir rädd, iaf blev jag det. Men jag kom över den, för barnens skull.

  • Anonym (Styvmamma)

    Jag är en styvmamma till en kille på nu 6år.. Jag o min samb blev ett par 3 månader innan hans son skulle komma. Sambon har inte varit tillsammans med mamman. Biomamman trodde direkt att ví skulle elva lyckliga familjen liv men de va inte alls vår avsikt utan sambon ville ta sitt ansvar för sin son men mamman gjorde allt för o göra detta svårt för honom. Hon gillade inte mig alls o vi har haft våra bråk hon o jag. Nu 6 år senare så pratar vi ytterst lite med varandra. Sambon o jag har nu 2 barn tillsammans som är 4 o 10månader o biomamman har en på 6månader. Bonusen har sen han varit 4år fått vara varannan helg men har nu sagt själv till mamman att han vill vara hos oss mera vilket gör pappan glad då han tycker att de hinner går för lång tid innan de ses.. De känns skönt att biomamman lyssnar på sitta barn o slutat vara s själviska som hon har varit. Men jag o biomamman kommer nog inte få en bättre relation utan den får vara som den är..

  • Anonym (självisk)
    Anonym (Styvmamma) skrev 2013-05-13 11:24:58 följande:
    Jag är en styvmamma till en kille på nu 6år.. Jag o min samb blev ett par 3 månader innan hans son skulle komma. Sambon har inte varit tillsammans med mamman. Biomamman trodde direkt att ví skulle elva lyckliga familjen liv men de va inte alls vår avsikt utan sambon ville ta sitt ansvar för sin son men mamman gjorde allt för o göra detta svårt för honom. Hon gillade inte mig alls o vi har haft våra bråk hon o jag. Nu 6 år senare så pratar vi ytterst lite med varandra. Sambon o jag har nu 2 barn tillsammans som är 4 o 10månader o biomamman har en på 6månader. Bonusen har sen han varit 4år fått vara varannan helg men har nu sagt själv till mamman att han vill vara hos oss mera vilket gör pappan glad då han tycker att de hinner går för lång tid innan de ses.. De känns skönt att biomamman lyssnar på sitta barn o slutat vara s själviska som hon har varit. Men jag o biomamman kommer nog inte få en bättre relation utan den får vara som den är..

    Tro mig, man tror det.. Å det känns inte alls kul i sitt mammahjärta..
    För mig var det så att jag var så inne i att om jag skulle ha barn skulle jag ha stadig inkomst, stadigt förhållande och ett bra boende... Och allt det trodde jag att ja hade, och jag hade det!! Jag har fast jobb och vi hade köpt hus!! Och vårt förhållande var toppen!! Men tyvärr gick det fel efter vägen!! Och vårt förhållande var inte så bra som det var från början... Därför känns det skit nu att nån annan brud ska komma å ta det ifrån mig.. Allt jag ville ha.. Och nu ska jag dessutom bo bara halvtid med min dotter, Min dotter som jag helst av allt vill ha varenda sekund!!!!

    Var glad att du får ha dina barn konstant!! Det är verkligen inte kul å veta att nån annan som man inte känner eller har nån aning om vem det är ska ha med ens barn att göra!! Jag är ju hennes mamma.. Hon som alltid vill vara där när hon är ledsen eller upprörd eller när det händer nå nytt och kul!!

    Sen är det också så här.. att mitt barns far ville alltid att jag skulle bli en mor åt hans barn!! Men jag sa jämt å ständigt.. Jag är inte deras mor och kommer inte bli det... Men däremot kan jag vara en super bra vän och en dom kan vända sig till Men jag vill inte ta och bli deras mor för dom har redan en...
    Och jag är nu rädd för att hans nya ska försöka bli som en mor till mitt barn.. Eftersom han proppa på mig om att bli mor åt hans tidigare....   

    Sen är det mkt känslor som ligger kvar för mig också.. Jag känner fortfarande starkt för exet!!     
  • Anonym (Styvmamma)
    Anonym (självisk) skrev 2013-05-13 12:02:56 följande:

    Tro mig, man tror det.. Å det känns inte alls kul i sitt mammahjärta..
    För mig var det så att jag var så inne i att om jag skulle ha barn skulle jag ha stadig inkomst, stadigt förhållande och ett bra boende... Och allt det trodde jag att ja hade, och jag hade det!! Jag har fast jobb och vi hade köpt hus!! Och vårt förhållande var toppen!! Men tyvärr gick det fel efter vägen!! Och vårt förhållande var inte så bra som det var från början... Därför känns det skit nu att nån annan brud ska komma å ta det ifrån mig.. Allt jag ville ha.. Och nu ska jag dessutom bo bara halvtid med min dotter, Min dotter som jag helst av allt vill ha varenda sekund!!!!

    Var glad att du får ha dina barn konstant!! Det är verkligen inte kul å veta att nån annan som man inte känner eller har nån aning om vem det är ska ha med ens barn att göra!! Jag är ju hennes mamma.. Hon som alltid vill vara där när hon är ledsen eller upprörd eller när det händer nå nytt och kul!!

    Sen är det också så här.. att mitt barns far ville alltid att jag skulle bli en mor åt hans barn!! Men jag sa jämt å ständigt.. Jag är inte deras mor och kommer inte bli det... Men däremot kan jag vara en super bra vän och en dom kan vända sig till Men jag vill inte ta och bli deras mor för dom har redan en...
    Och jag är nu rädd för att hans nya ska försöka bli som en mor till mitt barn.. Eftersom han proppa på mig om att bli mor åt hans tidigare....   

    Sen är det mkt känslor som ligger kvar för mig också.. Jag känner fortfarande starkt för exet!!     

    Jag tror att mamman till bonusen kände mycket avudsjuka då hon fortfarande bodde hemma o hade inget förhållande. Jag skulle aldrig vilja ta mammans plats. Fick en kommentar från bonusen en gång när de va en som frågade hur många barn jag hade o jag svarade 2 men då sa bonusen att jag hade 3 för jag hade ju honom oxå så han ser sig ju själv som mitt på ett viss men tror han går de samma med mammans nya. Men han vet vem som är hans riktiga mamma o pappa de är bästa..
  • Anonym (självisk)
    Anonym (Styvmamma) skrev 2013-05-13 12:43:10 följande:

    Jag tror att mamman till bonusen kände mycket avudsjuka då hon fortfarande bodde hemma o hade inget förhållande. Jag skulle aldrig vilja ta mammans plats. Fick en kommentar från bonusen en gång när de va en som frågade hur många barn jag hade o jag svarade 2 men då sa bonusen att jag hade 3 för jag hade ju honom oxå så han ser sig ju själv som mitt på ett viss men tror han går de samma med mammans nya. Men han vet vem som är hans riktiga mamma o pappa de är bästa..

    Jag förstår henne.. Det är inte lätt man blir avundsjuk!! Kanske inte alla.. Men jag skulle bli det och känna så..
    Det här med kärlek å relationer är inte lätt för alla!!!

    Man vill ju som sagt alltid finnas för sitt barn, Man vill vara där å glädjas och för att trösta!!   
    Tänk själv och kanske missa ditt barns första ord eller steg.. Å sen veta att barnet var med pappans nya tjej.. Skulle du tycka att det var roligt? eller skulle du kanske bli en aningen svartsjuk? Jo jag vet skit kul för barnet! Men man vill ju vara med och glädjas med barnet.. När man inte valt att hamna i den här situationen själv så är det inte så lätt att acceptera det heller!!! 
  • Anonym (somjagserdet)

    Jag ser på exets nya på två sätt.

    Dels är hon kvinnan som mitt ex bedrog mig med och ur den synvinkeln är både hon och exet människor som jag helst inte vill ha med att göra.

    DOCK vet jag att i sin roll som bonusmamma är hon jättebra, barnet älskar henne och trots all skit så litar jag på att exet har gjort ett "bra val" under omständigheterna.

    Jag har dock inget intresse av att lära känna henne, jag är trevlig och artig när vi träffas men undviker det helst.
    Vi "delar" på exempelvis lucia på förskolan så jag inte behöver umgås med de två.

  • Anonym (varken eller)

    Dotterns pappa kastade ut dottern och mig för att kunna leva med sin nya som han träffade bakom ryggen på mig. Då avskydde jag henne minst lika mycket som dotterns pappa eftersom att hon var väl medveten om att han hade familj. I dagsläget tycker jag väl varken bu eller bä om henne. Hon lever med dotterns pappa och är delaktig i dotterns liv varannan helg. Så vitt jag vet är hon snäll mot dottern, vilket är det viktigaste för mig. Dottern tycker om henne och hon tycker om dottern.

    Jag ställer inte till med några bråk eller ställer orimliga krav så jag är väl en "bra" biomamma ur en styvpappas perspektiv. Det enda som hon kan störa sig på är väl att dottern bara är där varannan helg men om dottern inte vill vara där oftare så tänker jag inte tvinga henne.

Svar på tråden Föräldrar med en styvförälder till sitt barn, se hit.