Någon mer som blir "deppig" innan mens?

Ja, både deppig/tjurig/grinig osv.

Japp har samma problem som du.....

Deppig blir jag inte men ett monster. Så fort den kommer så blir jag en ängel igen. Det är hemskt!

Jag blir också superdeppig och tycker att allt känns jobbigt och värdelöst,men det brukar gå över när mensen väl kommer som tur är :)

Jag brukar bli blödig. Sentimental. Mer lättretlig också.

Vad det beror på att du inte känner så denna månaden är ju omöjligt att säga. Det ljusa, fina vädret som åtminstone varit här i Göteborg de senaste dagarna kan säkert bidra.

Men du kanske vill höra teorier om att du nog är gravid? Det är ju omöjligt för någon annan att avgöra.

Härligt att höra att jag inte är ensam, eller vad man nu ska säga när det är ett helvete att ha det såhär!

Har inga teorier om graviditet eller annat. Som sagt så kan det ha med ändrade matvanor eller ökad träning, var därför som jag skrev med det som en öppen fråga om någon hade ändrat något i sin vardag och sett om det hjälpt något.

Jag blir skitarg och hatar hela världen, alla runtomkring är typ värdelösa och gör allt för att reta mig. Haha! Hatar mig själv tio dagar innan mensen och fram tills den dyker upp...

Deppig är bara förnamnet. Själförtroendet är kört i botten och jag känner mig ensammast i världen. Ingen vill ha mig och längtan efter någon är enorm (jag är singel) Om någon bara skulle säga hej och le samtidigt upplever jag mig störtkär men mest handlar nog den känslan om längtan och drömmar.
Nä PMS veckan är fullständigt avskyvärd.
Nu är den dock över för denna gång och livet återgår till sitt normala lugn  

Jag brukar/brukade också bli väldigt deppig. Inte tjurig eller bitchig. Bara ledsen :( Trodde alltid att jag inte var omtyckt, ofta 'valde' jag ut en speciell person varje gång. Det kunde vara en kompis eller chefen eller kollegor och ibland även min man. Jag blev helt övertygad om att denna person var irriterad på mig och inte tyckte om mig längre. I mitt huvud blev det jättestort och jag grät ofta över hur hemskt det var att denna person inte längre tyckte om mig och undrade vad jag gjort för att de skulle vara så besvikna på mig. Och jag kände mig allmänt värdelös. Och sen var jag lika förvånad varje gång när jag fick min mens och känslorna som varit så starka ganska kvickt bleknade bort :)
Sedan jag fick barn är det mycket bättre. Men då och då känner jag fortfarande igen känslan av att vara värdelös och ouppskattad.

Fick mensen som ett brev på.posten idag. Inte känt mig deppig eller arg och sur. Tror att min LCHF gör underverk med min kropp. Fortfarande myxket värk, men deppighetskänslorna är aom borta.

Först är jag jätteaggressiv i typ en vecka, sen övergår det tvärt till att jag blir jätteledsen istället, "deprimerad", gråter i två dagar och känner mig enormt värdelös och misslyckad. Sen kommer mensen och jag återgår till normalt tillstånd. Har blivit mkt värre efter att jag fått barn. Är verkligen jättejobbigt att ha det såhär varje månad :(

Grining, sur och deprimerad - det var jag. Funderade på att äta Lyckopiller för att må bättre men nu använder jag en MN8 som tar det mesta faktiskt. Min kille trodde inte det var samma PMSbrud.

Värt att testa fast det verkar konsigt!!!

En kompis hon tar Saframyl Positive mood för att slippa att känna sig deprimerad och slippa Lyckopiller. Hon har inte jätte stora PMS problem.