• Anonym (M)

    Hur stor är chansen för gemensamvårdnad?

    Forsström skrev 2013-03-10 16:07:51 följande:

    Bonusen föddes 3mån efter att jag o sambon blev tillsammans. Har är ett "one night stand" men lika älskad ändå. Mamman har från början försökt mot arbeta min sambo som vill ta sitt ansvar.  Han har haft sonen varanan helg sen han va 3år o vill nu ha vv för o få mera tid men honom.
    Sambon o jag har 2 gemensama barn nu. Bonusen säger att han vill vara här mer men de tycker inte mamman att han behöver o jag får inte hitta på grejer med honom. Typ som gå på fotboll så vi båda gillar men de går bra att bonuspappan gör de. 

    De va lite info..     


    Det är ju jättesvårt att säga om han kan få gemensam vårdnad eller ej, utifrån denna lilla info.
    Du tycker att mamman är elak - hon i sin tur kanske tycker att din sambo är elak.

    Förstår du hur jag menar - det är lätt att det blir pajkastning i sådana här fall.

    Dessutom är det ju umgänget som det gäller o inte vårdnaden.
    Gemensam vårdnad innebär inte per automatik varannan veckas boende, likväl som enskild vårdnad inte utesluter varannan veckas boende heller.

    Be din sambo att ringa en familjerättsadvokat/jurist för att be om råd. 
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-10 16:52:08 följande:
    Det gäller säkert båda sakerna.
    Ja det är mycket möjligt, men det som TS beskrev som ett problem var ju att mannen ville ha sonen boende hos sig varannan vecka o det motsatte sig mamman.
    Så vårdnaden kan man ju egentligen lämna dithän o sedan fokusera på att lösa umgänget. 
  • Anonym (M)

    Fast har ni ett bestämt umgänge i dagsläget (tex varannan helg) så är det egentligen bara då som mamman är skyldig att skicka dit barnet.
    Rent krasst.

    Hon gör egentligen inget fel i att vägra ändra på umgänget när ni ger förslag om utflykter - även om det såklart i den bästa av världar hade varit det bästa för barnet om alla kunde vara sams o flexibla.

    Vore jag din sambo så skulle jag sluta fråga om extra umgänge på det viset, eftersom ni vet vad svaret blir o att det leder till irritation.
    Satsa däremot på ett möte hos familjerätten där din sambo föreslår ett utökat umgänge/växelvis boende, o att det där skrivs ett avtal.
    Motsätter sig mamman detta så är ju en stämning i rätten det alternativ som finns, när man inte är överrens.
    Då får de en dom på hur umgänget skall se ut, o sedan skall båda parter rätta sig efter det.

    Jag o min sons pappa hade också en dom på umgänge - o så började pappan fråga om extra umgänge precis som ni gör, o de ggr när jag sade nej o hänvisade till domen så blev han jättearg o menade att jag inte kunde samarbeta.
    Vi hade en långdragen konflikt bakom oss så jag tyckte att det var skönt att äntligen få en dom på umgänget - o det var jättejobbigt att han ringde o ville ändra hela tiden, o att han blev arg när jag inte ville/kunde.

    Idag ser situationen dock annorlunda ut; konflikten har lagt sig, sonen är äldre o vi kan vara flexibla mot varandra på ett helt annat sätt.
    Det är dock svårt när man ligger i en konflikt, hur vuxen o mogen man än vill vara  

  • Anonym (M)
    Forsström skrev 2013-03-10 17:17:00 följande:

    Mamman motsätter sig allt. Vi frågade sonen i veckan då vi träffade honom i affären om man ville komma till oss på tors istället för fredag så kan kunde hänga med mig o barnen o en utflykt men när sambon frågade mamman så va svaret: varför ska han vara med dom när inte du (sambon) är hemma. Då kunde han lika gärna vara hos henne. 

    De har nyligen flyttat o bonusen har bytt skola men inte börjat än för mamman skyller på att läraren inte är där så då man kan han inte börja. Låter underligt med de är svaret sambon fått då han frågade..   

    När vi ska på sommarutflykter så bjuder vi med bonusen fast de inte är vår helg o han vill följa med men sen är de som om mamman erbjuder nåt annat o då vill han med på de istället.  Har alltd varit så.     
    Dessutom så är det absolut inte schysst att i er situation först fråga barnet, o sedan mamman.
    Det leder inte bara till irritation hos er utan även besvikelse hos barnet.

    Återigen; även om rätten skulle tilldöma gemensam vårdnad så kvarstår problemet med umgänge o boendet, så gemensam vårdnad löser definitivt inte alla problem eftersom mamman o pappan inte verkar vara överrens alls.

    Ett möte hos familjerätten till att börja med, tycker jag, o sedan får pappan utgå därifrån.

    O rent krasst är det ju så, precis som jag skrev ovan, att det är varannan helg som gäller såvida mamman o pappan inte har kommit överrens om annat - o mamman har all rätt att neka umgänge utöver det.
    I ditt fall är det dessutom du som vill umgås med barnet, o dig har barnet ingen rättighet till umgänge med öht, om man ska se det rent krasst.

    Förstår att ni är ledsna o besvikna, det är alltid jobbigt när man inte kommer överrens o det blir barnet som kommer i kläm
    Dock är man ju sällan ensam om att träta, o mamman har ju säkert sin version också (liksom pappan har, vi har ju bara hört din version här egentligen).

    Hoppas det löser sig för er. 
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-11 09:08:48 följande:
    Barnet har rätt till umgänge med alla personer som barnet står nära, inte bara pappa!
    Fast rent krasst så blir det svårt för en bonusförälder eller mor- eller farförälder att stämma en förälder på umgänge av ett barn som de inte är vårdnadshavare till.

    Jag vänder på det då o säger så här; som närstående har du ingen rättighet till umgänge med barnet i fråga.
    Som mamma eller pappa har du heller ingen skyldighet att lämna ut barnet för umgänge till närstående släkting eller ny partner till den andre föräldern.
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-11 09:08:48 följande:
    Barnet har rätt till umgänge med alla personer som barnet står nära, inte bara pappa!
    Fast rent krasst så blir det svårt för en bonusförälder eller mor- eller farförälder att stämma en förälder på umgänge av ett barn som de inte är vårdnadshavare till.

    Jag vänder på det då o säger så här; som närstående har du ingen rättighet till umgänge med barnet i fråga.
    Som mamma eller pappa har du heller ingen skyldighet att lämna ut barnet för umgänge till närstående släkting eller ny partner till den andre föräldern.
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-11 09:11:56 följande:
    ja, släktingar som mor-o farföräldrar. men pappans nya...vet inte vad lagen säger där
    Fast mig veterligen finns ingen lagstadgad rätt för mor- o farföräldrar att träffa sina barnbarn heller.
  • Anonym (M)
    Forsström skrev 2013-03-11 09:37:14 följande:

    Nu vet jag inte m du har läst allt. Barnet är jätte önskat av sin pappa. Han gör allt för sin son. Mamman har en egen familj med sambo o dotter. Jag har levt med detta barn sen han föddes. Ja men de är väl inte alltid lätt o åka på utflykter på helger under sommaren..
    Fast är umgänget bestämt till helger så är det den tiden som ni har sonen där o ni får planera utflykter o.dyl till den tiden, det är så det ser ut.

    Vill man ha tillstånd en ändring o den andre föräldern inte vill så får man vända sig till rätten. 
    Rekommenderar dock först samarbetssamtal för att se om det kan leda någonstans.
    Men vill inte mamman komma dit så är det inget ni kan styra över, ni kan enbart styra över era handlingar. 
  • Anonym (M)
    Forsström skrev 2013-03-11 09:58:10 följande:

    De har inget bestämt umgänge de är mamman som har bestämt de. Sonen skulle ändå till oss denna helg o då tänkte vi att han kunde få komma en dag tidigare då han varit hemma från skolan i 2 veckor. Hur kul kan de vara att umgås med sina mamma o syster på 3mån i 2 veckor..
    Men då återstår det fortfarande de alternativ som jag har nämnt tidigare; om pappan vill ändra/utöka umgänget så bör han (eftersom mamman vill annorlunda) antingen försöka boka ett samarbetssamtal hos FR alt. kontakta en familjerättsjurist o sedan stämma henne på umgänget.

    Oavsett om pappan är överrens om helgumgänget så är det iaf nu det som gäller o då har alltså mamman rätt att säga nej till en dag extra.

    Sen att pojken skulle ha det tråkigt hemma med mamma o lillasyster, det tänker jag inte ens kommentera.
    Man är ingen bättre förälder för att man åker på aktiviteter i tid o otid, det har inget som helst med saken att göra. 
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-11 10:14:32 följande:
    Hon riskerar att göra bort sej massor när pappan stämmer henne för hon verkar inte tycka att pappa är viktig för barnet!
    Fast på vilket sätt "gör hon bort sig", egentligen?
    Barnet har ett regelbundet umgänge med pappan, enligt vad jag har förstått varannan helg? Och det är just precis vad mammans (boendeförälderns) skyldighet innebär.

    Om pappan stämmer mamman på umgänget o ett umgänge torsd-sönd varannan vecka fastställs (tex) så har mamman fortfarande ingen skyldighet att lämna ut barnet vare sig en timme elleren dag tidigare än vad som är bestämt.
     
  • Anonym (M)
    Anonym (M) skrev 2013-03-11 15:52:24 följande:
    Fast på vilket sätt "gör hon bort sig", egentligen?
    Barnet har ett regelbundet umgänge med pappan, enligt vad jag har förstått varannan helg? Och det är just precis vad mammans (boendeförälderns) skyldighet innebär.

    Om pappan stämmer mamman på umgänget o ett umgänge torsd-sönd varannan vecka fastställs (tex) så har mamman fortfarande ingen skyldighet att lämna ut barnet vare sig en timme elleren dag tidigare än vad som är bestämt.
     
    Förtydligande; boendeföärlderns skyldighet är att barnet får möjlighet till regelbunden kontakt/umgänge emd den andre föräldern, dvs att inte hindra/försvåra umgänge.

    I detta fall så har barnet regelbundet umgänge, vilket även är boendeföärlderns skyldighet. 
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-11 15:57:53 följande:
    Läs lagens tolkning: "I första stycket anges uttryckligen att barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Härigenom markeras att umgänget i första hand är till för barnet samt att det är barnets intressen och behov som skall vara avgörande. Någon plikt för barnet att umgås med föräldern finns inte, inte heller någon absolut rätt för föräldern att umgås med barnet. Innehållet i den rätt till umgänge som barnet skall ha bestäms med hänsyn till barnets bästa (se 2 a §)."
    Därmed är det boendeförälderns skyldighet att medverka till att barnets rätt till umgänge med den andre föräldern.

    Hur kan det ligga mamman, i detta fall, i fatet att säga nej till två timmars utökat umgänge när barnet har ett regelbundet umgänge med pappan?
     
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-11 16:21:08 följande:
    Om barnet vill vara mer med sin pappa än enbart varannan fredag till söndag så är det mammans skyldighet att lyssna på det och låta barnet vara mer med pappa när det är lediga dagar och möjlighet finns. Att begränsa umgänge till ett minimum, utan orsak, som denna mamma gör, ses inte med blida ögon av rätten.
    Fast inte ens i rätten lyssnar man ju på mindre barn.

    Naturligtvis är det bra om man är sams o flexibel, men är det ett visst umgänge bestämt så har inte boendeföräldern någon skyldighet att utöka om den andre föräldern frågar gång på gång om han/hon kan hämta en timme eller dag extra.

    Såvida inte en utredning görs där man hör barnet så är det ju fortfarande föräldrarnas versioner man får gå på, o kanske står där ord mot ord vad det lilla barnet tycker?
    Mamman kanske anser sig ha sina skäl till att säga nej till umgänget, medan pappan anser sig ha sina skäl till att vilja ha mer umgänge.

    Barn kan ju dessutom säga olika till föräldrarna - vi har ju ingen aning om vad det här barnet säger till mamman o vad mamman sen svarar.
    Om barnet är tillräckligt gammalt så är det ju tingsrättens uppgift att utreda vad barnet tycker, men vad jag vet så hör man inte barn i frågan förrän de är runt 12 år?

     
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-11 17:40:34 följande:
    I 6-års åldern lyssnar man på barn. Sen bestämmer inte barn men man ska lyssna på dem.
    Det är inte min erfarenhet, men kanske har det ändrats?

    Hur som haver så menar jag att om mamman lägger fram sina skäl i rätten till varför hon har nekat utökat umgänge så behöver inte alls det ligga henne i fatet eftersom hon ändå tillgodoser barnets rätt till umgänge med pappan.

    Sen är väl säkert chansen stor att rätten utökar umgänget något - men det är ju jättesvårt att  sia om när vi inte har alla fakta här
  • Anonym (M)
    Anonym skrev 2013-03-11 18:00:05 följande:
    Vad kan mammans vettiga skäl vara?Solig
    Åh det finns ju lika många som det finns vårdnadstvister!

    Missbruk eller våldsamheter hos pappan, annan problematik i pappans familj, att det inte känns säkert att lämna barnet dit, att barnet inte vill vara där, att hon tycker att varannan helg (tex) är tillräckligt, att barnet på något vis far illa hos pappan, att pappan inte tar ansvar för barnen när de är där utan lämnar barnen till farmor/sambo istället, - ja, osv osv osv.

    Vettiga skäl eller inte - men nog finns det en mängd skäl som en förälder kan ange till varför han/hon inte vill utöka umgänget. 

    Sen får ju såklart den andre föräldern lägga fram sina skäl, o sen är det ju upp till rätten att bestämma.
     
  • Anonym (M)
    Forsström skrev 2013-03-11 18:40:15 följande:

    Pappan har varit ansvarfull ända sen sonen föddes har alltid varit hans allt. Även när vår dotter kom så va hans son lika viktig. Dom skälen som du skriver finns inte. Vi lämnar inte bort nåt av våra barn i nödan.  Vi får hoppas på att hon ringer familjerätten o går med på gemensamvårdnad o att de kan komma överrens om ett bra umgänge.
    Som jag skrev; vi vet ju inte hur mamman tänker i detta fall eller vad hon har för skäl.
    O det tänker jag inte spekulera i heller.

    Hoppas att det löser sig för din man o mamman till barnet, o att de kommer någorlunda överrens.
Svar på tråden Hur stor är chansen för gemensamvårdnad?