Jag "får" inte bli arg för min man

Arg kan man få bli och låta barnet veta att det var fel att göra så. Men att svära inför barnen kan man ju faktiskt låta bli tycker jag.

Det klart att man får bli arg, men jättearg som du skriver hade jag ju inte blivit över ett tangentbord. Speciellt om du skriker och svär också. Är det ett sånt värdefullt tangentbord /dator kanske ni inte ska ha det i närheten av barnen menar jag. 
Jag är själv ganska duktig på att höja rösten när jag blir irriterad och min sambo brukar vara ganska snabb med att säga till mig också ;) Det klart att det är viktigt att visa känslor men det måste ju stå i proportion till vad som hänt menar jag

Jag är nog som jag gissar att din sambo är, jag blir arg typ en gång vart annat år eller liknande.
Ilska är för mig orationellt och obegripligt på många sätt och jag har svårt att relatera till det och vill helst inte vara i närheten av arga människor.

Det  finns mer konstruktiva sätt att hantera motgångar på helt enkelt.

Hälsa din man från mig!

Jag tror barn måste lära sig att det inte är farligt att bli arg. Inte heller när någon annan blir arg.

Det är väl klart man blir arg när dom sabbar nåt. Då grälar man på dom och sen blir man sams och så är allt bra igen.

Då lär man barnen hur man hanterar ilska. Man visar ilskan, men man slåss inte, och sedan lugnar man sig och då blir man sams.

Ni är väl helt enkelt väldigt olika du och din man. Han måste förstå att ibland måste du få vara arg för att få utlopp för dina känslor, du måste få vara dig själv. Låter ju hemskt att måste hålla inne sina känslor, vare sig man är arg eller ledsen.

Ja man får bli arg men jag förstår inte det där med att skälla och svära i 5 minuter. Räcker med an ilsken mening, då får man fram det och sedan så kan man gå vidare och lösa problemet.

Jag skulle osså bli jätte arg! Men jag skulle inte visa det för sonen genom att skrika å svära utan förklara för honom att jag är jätte arg och varför på hans nivå... Men i min hjärna skulle alla fula ord jag kan strömma fritt:p

Nu vet jag ju inte hur ts är men generellt är min erfarenhet av personer med kort stubin är att de medvetet/omedvetet verkar anse att det är inget problem med deras utbrott, för de blir snart glada. Men det är inte alltid roligt för deras omgivning att behöva stå ut med deras utbrott.  Jag tycker inte man ska hålla inne med sina känslor, men jag anser att man som vuxen har ansvar över att hantera sina känslor. T ex om man har kort stubin, gå iväg, göra något som underlättar för en i denna situation. 

Jag tror också att det underlättar för en själv att hitta sätt att hantera saker man blir irriterande på ett mera konstruktivt sätt. T ex om datorn strular, själv har lätt att tända till och skälla på datorn då, men det hjälper inte. När jag försökte anstränga för mig att lösa datorproblemen  blev det bättre, jag hade mera kontroll över situationen då. 

Jag kan förstå att man blir irriterad om ens barn förstår någon del av datorn men där går det också att lära sig hantera en sådan situation innan det sker. T ex först gå i väg och lugna ned sig, sedan prata med barnet som förstörde datadelen på ett lugnt sätt. Och om barnen är små, undvika att köpa dyra tangentbord som är på ställen där  barnen kan komma åt dem.