Är botox farligt?

Herregud. Varför denna utseendehysteri där man inte får se ut som man gör? Jag har fått rynkor, hängande ögonlock, rynkig hals och åldersfläckar här och där - för att jag är i den ålder jag är och för att jag levt det livet jag levt. Jag förstår verkligen inte denna skräck för rynkor och att bli äldre. De flesta tycker att det är hemskt med alla dessa flickor som får anorexia och de flesta av oss säger förhoppningsvis till unga tjejer att de duger precis som de är när de själva bara hittar fel. Men hur ska vi kunna statuera exempel att verkligen tror på när vi själva sprutar in nervgift, fillers och lyfter oss både här och där?

Det är inte fult att bli äldre, det är inte fel att se ut för den ålder man är. Det yttre speglar också den inre resan, alla erfarenheter, allt man varit med om. Varför vill man tvätta bort det?

Om du nu ser arg och trött ut så le då för fan så är problemet löst - utan en massa ingrepp.

Jag klagar inte på er som använder det men jag är väldigt mycket emot att detta skapade behov ens finns. Jag tycker det är horribelt att det budskap som ges är att det viktiga hos en människa är utseendet och sen att det dessutom inte duger som det är utan att göras om.

Men det är ju det som är så jävla sorgligt, att du inte inser ditt värde och att du duger att träffa en man som du är utan att spruta in en massa skit i ansiktet. Du är fantastiskt som du är, värd att älskas som du är. När ett förhållande avslutats är man ofta trasig inuti, rädd för  ensamheten många gånger men för mig är det horribelt att lösningen ligger i att ta bort något naturligt i sitt utseende för att passa in i en mall där rynkor och annat som är helt jävla naturligt inte får existera. Män som stödjer detta är inte några män att ha enligt mig heller.

Som jag skrev tidigare, jag är inte emot er som använder dessa grejer och om du tror att du mår bättre av att göra det TS så fine. Men jag jobbar med unga tjejer, tjejer med anorexi, bullimi och självsvält, tjejer som på olika sätt känner att de inte duger, som redan i 20-årsåldern blir helt förstörda över "en rynka i ögonvrån", som är helt förstörda för att de inte har råd med löshår, att operera in silikon i brösten, ankläppar etc. Det budskapet jag vill ge dessa unga tjejer är att de duger som de är och hur fan gör man det när vuxna kvinnor inte anser att de duger som de är utan att manipulera sitt utseende.

Men jag ska lämna tråden och låta er diskutera i fred så att du får de tips du vill. Lycka till i framtiden!

Nej självklart är anorexia och andra ätstörningar grundade i psykisk problematik men jag drar paralleller ändå då det ofta börjar med en "önskan att bli smal", att stämma in i idealet och hur man ska se ut för att duga. Och där kommer tyvärr skönhetsidealet i många fall in då det väldigt smala (på gränsen till eller rent av undervikt) är det som anses fint och normalvikt närmare anses som övervikt om du tittar till idealet idag. Att tro att unga tjejer inte påverkas av det är naivt, att tro att det inte påverkar deras självkänsla och syn på egenvärde lika så. Många tjejer tar upp Kissie som ideal och det skrämmer mig. Synsättet att fokusera på det yttre (om jag blir smal och får kontroll på kroppen så kommer jag att må bra), att fokusera på det man anser fult och tro att lyckan kommer när man förändrat det, att inte se det som är bra med en själv är sorgligt. Och det jag menar är att om inte vi vuxna kan acceptera våra "skavanker" (hatar det ordet när det kommer till något som är naturligt men i alla fall) så är det ganska lönlöst att försöka övertyga unga tjejer att de duger som de är när vi själva som förebilder inte kan stå för det.

(Men det är egentligen helt OT, så förlåt för det.)

Tack för de orden!

Jag har också argynkor. Och hängande hud över ögonen som hänger ner över ögonlocken. Påsar under ögonen. Åldersfläckar. Slapp hud kring käkarna. Kalkonhals. Mungipor som går ner i surmun. Etc etc.

Men det är så jag ser ut. Jag ser inte ut som när jag var tjugo eller trettio men så är jag över fyrtio också. Och det är okej. Jag älskar absolut inte allt i mitt utseende, men jag accepterar det och tycker jag är värd bättre än att göras om och att spruta in gifter i kroppen.

(Återigen OT men jag har svårt att inte skriva för jag blir så ledsen över att det här behovet finns.)