Gravid och hundvalp?

Mina föräldrar hade en unghund när jag föddes. Dom tyckte det var perfekt att under ledigheten få chansen att vara även med hunden hela dagarna.
När min lillebror föddes två år senare så hade dom tyvärr fått ta bort den hunden. Men när min lillebror var fyra månader så skaffade dom en valp. Enligt dom var föräldraledigheten den bästa tiden att skaffa valp för att man var hemma så länge.

Våra hundar när jag växte upp var det aldrig några problem att dom, dom få gånger det behövdes, var hos min farmor - som hundarna kände väl.

Jag tycker tyvärr att det redan finns för många hundar på Blocket som folk vill bli av med på grund av "tidsbrist"..

Jag är inte rädd för att vi ska lämna bort den om vi väl tar steget och köper en valp. Är just därför jag tänker igenom detta noggrant och ber om råd för att jag inte skall vara en av dem som lämnar bort sin hund.

Spara sådana kommentarer till någon annan, tack, då det inte var detta jag frågade om.

Det är jobbigt att ta hand om en valp, det är mycket spring ut o in hela dagarna ungefär var 5-10 min den första tiden. Min valp är idag 8 månader o ångrar ingenting men krafterna tog verkligen slut efter dom 2-3 första månaderna. 

Och jag är själv emot folk som skaffar hund o sen måste dom helt plötsligt sälja den för att tiden inte räcker till. Så tänk igenom ditt val ordentligt innan.

Bestämmer du dig för att skaffa en valp så är det faktiskt en bra tid OXÅ då du blir hemma under en längre tid :p  

Jag tycker också det är jättejobbigt med allt spring den första tiden innan valpen är rumsren. En del valpar klarar av den snabbt och en del tar en jäkla tid på sig...

Jag är i vecka 30 och yngsta hunden är 7 månader, hade jag vetat att jag var gravid när vi skaffade honom så hade vi låtit bli, men nu blev det så och eftersom vi ändå redan hade två hundar, samt ett gäng hästar så har det givetvis inte varit något snack alls om att inte behålla honom.

Jag tror däremot det blir en större omställning från ingen hund alls till en valp, än vad det blir från två hundar till tre. Om man kan behöva omplacera eller inte kan man inte veta i förväg, det kan hända så himla mycket. Man kan få en jättebra graviditet där allt flyter på som vanligt och man kan bli sängliggande eller till och med inlagd för att ta två ytterligheter som exempel. Sen när bebisen kommer så kan det vara en ängel eller ett öronbarn med kolik...

Givetvis skaffar "ingen" hund med planerna att omplacera men man ska nog ändå fundera igenom det riktigt ordentligt (vilket du ju verkar göra TS).

Till sist - det viktigaste tycker jag är om man har stöd i hela familjen för att skaffa hund. Är din man/sambo beredd på och införstådd med att han kan behöva ta hand om allt vad gäller valpen? I alla fall i perioder?    

Det är väl det som är nackdelen... hade jag inte varit gravid hade jag vetat att jag kunde ta hand om en hund även utan min makes hjälp men nu när man är gravid så vet man ju inte som ni säger om det blir en enkel graviditet eller om jag kommer bli sängliggande osv... 

Känner att jag inte kan skaffa en hund utan min mans godkännande eftersom det nästan vore samma stuk som att skaffa barn utan hans "godkännande". Man är ju två om ett liv och jag kan definitivt inte vänta mig att han ska ta hand om hunden om han inte vill ha någon hund.

Så förutom min man så tror jag vi har alla bra förutsättningar till att ha en hund... hehehe!

Energi har jag gott om då han klagar på att jag har för mycket energi jämfört med honom :P Men man vet ju aldrig... nu kanske jag inte ha den energin som tidigare...

äsch! Får fundera vidare... Lovar dock att om jag nu skaffar hund så tänker jag inte sälja bort den sedan. Hade min förra katt i 18 år och visst är det skillnad mellan katt och hund men jag får sådan kontakt med mina husdjur att det inte finns i min värld att lämna bort dem när jag väl har ett band... 

Den fetmarkerade meningen tycker jag är viktig. Det är samma sak hos oss - i vanliga fall. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur jobbigt och påfrestande det faktiskt är på kroppen att vara gravid. Jag hade definitivt inte klarat det utan min sambo, och han får verkligen göra ALLT nu känns det som. 

Sen när graviditeten är över så finns ju en liten bebis som ska skötas om. Givetvis delar man på det men faktum är ju att han inte kan gå upp på natten och amma. Även om man pumpar eller ger ersättning så kanske han ska jobba också - samt att ens egen kropp inte ställer om sig till det normala på en gång heller.  

Förresten - om det är så att ni kommer fram till att ni gärna vill ha hund - kika efter en lite äldre omplacering kanske? 

En vuxen hund tar trots allt mycket mindre tid och energi än en valp och är en underbar kompis den med. Går man via rasklubbarna så är det "säkrare" att få en bra hund än om man tittar på t.ex. blocket... (visst kan man hitta bra omplaceringar på Blocket också men det är svårt, och man måste ha både tur och framförallt mycket kunskap)

Jag hade aldrig gjort det. Inte för att jag tror att jag inte hade klarat av det med lite flyt, men den första tiden med hunden är så pass viktig för mig då det är då som socialisering och banden mellan mig och hunden skall ske.

Sedan så har en ingen aning om hur mycket tid barnet kommer kräva heller. Jag hade stor unghund när jag blev oplanerat gravid och bestämde mig för att behålla. Fick en närhetstok till bebis, sköldkörtelrubbning och mådde allmänt piss, sömnlös och värkande kropp. Det var ibland nästan omöjligt att ge hunden den tiden han behövde, och han drog på sig ett par olater som jag fick börja jobba bort när sonen blev lite mer självgående.

Men jag förstår ju suget efter valp. Men jag tycker du skall härda ut. Det kommer dyka upp fler tillfällen. Om ni har tid att ha hund efter föräldrarledigheten så har ni nog tid att skaffa hund senare också. :)

Åh vovvar e så mysiga , go for it! Har själv inte barn men planerar, många vänner som kommer med sina barn till mina vovvar , rumsrenheten är ju inget problem så som du bor hehe de jag tycker du ska fundera på är vilken ras istället, finns mer eller mindre krävande raser :) min rottis/amstaff kräver väldigt mkt medans min mastiff bara vill ha mat, sova och springa en liten stund ,

Nej säger jag.

Vi har en hund som är sju år, har haft honom sen han var åtta veckor. Vår dotter är ett år och jag kan inte alls ge honom samma tid och engagemang längre. Dessutom är golven alltid skitiga (dammsuger och moppar varannan dag) och hon är alltid full av svarta hundhår. Sånt jag aldrig trodde jag skulle irritera på mig på går mig på nerverna ibland... Och en valp kräver väldigt mycket mer tid än vår sjuåring som redan är tränad, uppfostrad och socialiserad.

Sen kan jag inte se vart brådskan ligger? En hund har du förhoppningsvis i MINST 10år så barnet hinner nog växa upp med djur även om ni väntar några år. Hundköp SKA ta tid.

DÅLIG idé ! Tyvärr ! Håller med föregående som skrev att det tyvärr finns för många hundar på blocket redan pga just denna anledning ! Att ha katt är inte i närheten samma sak som att ha hund ! Olika anledningar till att det är en fruktansvärt dålig idé = det är dyrt att få barn, massa saker som ska inhandlas osv, skaffar ni hund blir det dubbelt så dyrt. Det ska vara försäkring, vett besök, leksaker, hundkurser, bädd, mat, valpsprutor, osv osv. Ni kanske har oturen att få en hund som blir sjuk hela tiden, inte så ovanligt idag med all sönder avling.. Den listan kan göras lång ! Nummer två är att skaffa hund valp ÄR att få barn, det är en bebis som kissar inne, ställer till med oreda, vill ha 100% uppmärksamhet och behöver det också för att bli en bra hund och familjemedlem ! Det kan vara nog så jobbigt att vara gravid, så ta hand om en bebis under den tiden också kan bli det som tar bort glädjen med båda upplevelserna. Nummer tre är att du är ju vuxen och då måste man själv ta ansvar, inte förlita sig på andra människor i din omgivning och att dom ska ha lust att ta hand om er familjemedlem när ni får lust att resa eller dyl. Kanske dom kommer tycka att den hårar för mycket, att den skäller för mycket eller något annat som gör att dom inte alls vill ta hand om den. Nummer fyra är att det är viktigt att både hund och barn lär sig respektera varandra, så inga farliga situationer uppstår, så att båda är bebisar samtidigt är inte så klokt. Lättare om man har ett lite äldre barn som man kan tala om hur hunden vill ha det för, tex att när den ligger på sin plats vill den vara ifred och förtjänar den respekten då att inte bli petad på. Eller tvärsom, om man har en vuxen hund när man får bebis är det lättare att lära hunden vart den kan gå undan för att få vara ifred för klåfingriga ivriga små händer. Nummer fem är uppfostran.. Att ha två bebisar av olika "raser" kan vara väldigt påfrestande. Och sen när ni får eran bebis är det väldigt lätt hänt att hunden känner sig åsidosatt/blir åsidosatt.. Eran uppmärksamhet kommer ligga på bebisen. Så mitt bästa råd till dig är absolut att vänta ! Njut av din graviditet, planera för den nya familj som nu kommer skapas om några månader. Sen när bebis kommer, kan jag lova att inte en enda tanke på hund kommer finnas kvar ! Ni kommer ha fullt upp ändå och tänka - vilken tur vi inte skaffade hund också ! Listan kan göras jätte lång på varför det är en så dålig idé, men den punkt som borde få er att verkligen tänka efter är att tyvärr så utvecklar många barn /fler och fler barn allergier. Något att verkligen tänka på !

Problemet med äldre hundar är att varken våra katter och hunden vänjer sig vid varandra som när man har en valp. Har inget emot att köpa en äldre hund men vill inte skrämma bort våra katter. Bodde tillsammans med min tidigare pojkvän i över två år som hade två border collie så jag är, trots att jag bara haft katt, en del vana vad gäller hundar. De negativa jag kan tänka mig är möjligtvis att det blir trångt, jag vet inte om jag orkar allt för mycket när jag är höggravid, det är rätt dyrt, jag måste se till att arbeta nära hemmet för att få det fungera och smutsigt i hemmet... Det här med allergi kan jag absolut inte hålla med om, barn som föds på bondgårdar med mycket djur har ofta mindre allergier än den renliga familjen i storstaden. Djur kan inte göra annat än att ge positiv påverkan på barn anser jag själv. Funderar på att ha en servicehund istället som man har i ca 1 år för att sedan lämna den för träning för att hjälpa personer med funktionshinder... Då är det tidsbegränsat och man vet efter det hur det är att ha en liten valp...

Du kanske borde läsa på hur mycket tid en servicehund kräver...

Har du haft hund tidigare? Förstår du vilket arbete en valp kräver? De skall rastas minst var annan timme för att bli någolunda rummsren.
Du måste gå valpkurs-inte bara för att få den lydig utan för att den skall lära sig bete sig med andra hundar. Du måste gå ut med hunden även fast vädret är skit (Ösregn/Snöstrom) eller du är sjuk.
Du kommer inte kunna resa utomlands bara sådär
Hunden kräver engagemang även när du känner dig trött
Hunden släpar in enorma mångder smutts och fäller hår(Hur ofta dammsuger du nu-räkna med att dubbla den tiden)

En fråga bara: Vad har du tänkt dig för ras?? 
Beroende på ras är hund och pälsvård väldigt olika

Jag har två belgiska vallhundar och de kräver otroliga mängder "huvudbry" för att kunna slappna av hemma när jag vill sitta och slöa i soffan..Jag vet vad en hund kräver och har anpassat mitt liv efter det också!

En familjehund tex golden retriver eller labbe är ju tacksamma på så sätt att de inte kräver massor men för att få en balanserad hund så behöver de också få arbeta.  
En liten terrier är oftas mycket energikrävande och behöver en fast hand för att inte bli dominanta (de skäller på allt och alla och gör utfall mot alla som kommer för nära)

Tänk dig för. En graviditet kräver mycket av dig och du kommer ha nog med bebis när den väl kommer! Du kommer inte ha samma tid för hunden då och om hunden är runt halvåret så kommer du nog få kämpa, månag hundar börjar testa gränser och utveckla sin könsdrift då, en så kallad "trottsålder".

har du katter också så skulle jag absolut råda dig till att vänta med att skaffa hund tills bebisen är kommen. Då vet du hur mycket du orkar med och hur myet tid du har. En valp är ingen garanti för att katterna accepterar hunden förstås, precis som en äldre hund (nu menar jag inte gammal utan vuxen) inte är en garanti för att det går dåligt med katterna. 

Sen är inte hundens tid det enda som spelar roll. Det är ingen dans på rosor att ha småbarn. Visst det är underbart och ljuvligt men också skitjobbigt krävande och tar betydligt mer energi än man tror. Och förlossningsdepp, kolik, amningskrångel osv är väldigt vanligt. Och barn kan bli sjuka, hur gör ni med hunden då?

det är nog det de flesta av oss som svarat i tråden tänker på - att bebisen kommer ju först och att man kanske inte har så mycket tid och ork över sen?