Det är ruggigt hur lika man lever. De no beskriver har varit min vardag... Mitt uppbrott är relativt nytt och nu växlar han mellan att skriva (alltså smsa) om att jag är hans stora kärlek och att han aldrig älskat någon som han älskar mig, han ska ändra sig, till att jag inte är värd något bättre än någon som slår mig, att jag är den det är fel på, allt är mitt fel, han har ju faktiskt kämpat och om jag bara hade sagt att jag va ledsen så hade han försökt lite till.. ?! Skitsnack... Hur många gånger har jag inte bönar och bett ??? SÅ VARFÖR HAR JAG SÅN ÅNGEST ? Varför vill jag bara gå tillbaka ???? Känner mig så svag :'( hjälp !!!