adoptera trots diagnos?

Nej,de flesta sjukdomar går bort,framförallt alla som lett till en längre tids sjukskrivning. De kollar hela ens liv,går inte komma undan ö.h.t. Och till viss del är det väl bra även om jag anser att de är övernitiska. 100% frisk och arbetsför är reglerna.

Kan alltid söka för att bli utred för att bli adoptivfamilj. Men både myndigheterna i Sverige kan säga nej. Precis som givarländerna vill ha "friska" föräldrar.

Om man är 100% arbetsför men man har något i det psykiska bagaget så att säga..? Att man fungerar bra i arbetslivet och med vänner men man har ändå någon diagnos. .?

Då beror det nog på det enskilda fallet,men jag anar att det är nej. Man ska helt enkelt vara stålmannen och stålkvinnan för att få adoptera idag. Man utreds in absurdum,man ska vända ut och in på hela ens liv och kommer det fram minsta lilla grej är det tvärnej. Vilken idiot som helst får skaffa egna barn,men få unnas lyxen att adoptera...

*Bitter? Jag? Nej då! *

Det var det jag fruktade.. då är det bara hoppas på det bästa. . :-/

Räknas dyslexi som en diagnos? För att man har de är man ju inte åå något sätt psykiskt ostabil?

Frågan är då: är diabetes oxå ett hinder då?

Bara nyfiken

Jag vet inte vad som räknas, men jag tänker på funktionsnedsättningar och dylikt. . Det är ju tyvärr det som blir orättvist, att vissa behöver bara ha sex en gång och så får dom ett barn som dom sen skiter fullständigt i, eller så behandlar de barnen illa.. medan andra kan försöka hur mycket som helst men blir aldrig gravida och de får inte adoptera för att ee har haft en psykos en gång i livet..

Du nämner en mängd tillstånd och sjukdomar. Ska försöka bena upp det.

Generellt kan det bli mycket svårt att få adoptera om man har eller har haft någon psykisk sjukdom. Det kan tänkas att man kan få ett medgivande i Sverige, men i länderna som barnen kommer ifrån är man mycket rädd att placera barnen i sådana familjer. Bacillskräck, om den inte är handikappande eller leder till svårigheter att fungera i arbetslivet och i samhället i övrigt, tror jag dock inte är något hinder. Social fobi brukar vara möjligt att behandla och då har man det ju inte längre. Borde kunna fungera, men allt beror på hur intyg mm ser ut. Epilepsi brukar inte godkännas, inte heller psykoser och andra svårare psykiska sjukdomar som kräver kontinuerlig behandling. Ångest kan vi alla drabbas av beroende på vad som händer oss i livet. Generell ångest kan vara handikappande och därmed försvåra adoption. Damp och ADHD? Tja, det beror säkert på hur man fungerar i det dagliga livet. Det är ju inga sjukdomar. Många är ju odiagnostiserade.

Någon frågade om diabetes. Jag känner till de som har adopterat och som har diabetes, men det var några år sedan. Om man har en välskött och välinställd diabetes är det förmodligen inget hinder för att få medgivande. Frågan är om det finns någon utlandskontakt som accepterar ansökan och om man i så fall passar in på just den kontaktens övriga krav.

Emeli: det var jag och tack för svaret. :) nu ska inte jag adoptera men var bara nyfiken :)