adoptera trots diagnos?

Hur ska man veta om det är bättre att först prova skaffa barn själv och riskera utlösa anfall (epilepsi) och kanske förlora barnet i ett missfall och sen inte få adoptera pga att man har nyss haft ett anfall (trots att man har varit anfallsfri i flera år före det) eller gå direkt till en adoptionsbyrå för att slippa riskera det där anfallet..?

Men man får väl inte adoptera utan att ha provat själv först. . Plus så missar man känslan av att vara gravid och att det är ens eget lilla skapelse. . *suck*

Man får adoptera utan att provat bli gravid innan.

Ok.. då är det bara vilka länder som godkänner vilka sjukdomar. .

Förutom sjukdomar gäller ju en massa andra regler också. Inte för högt BMI,500000:- på banken,ett stort socialt nätverk,självklart gifta sen minst 2 år och förstås åldern. Tänk om det vore ens hälften så höga krav på att skaffa "egna" barn,då bleve nästan alla utan...

Fast BMI kraven gäller endast endel länder vad jag vet kanske 3 st. Pengar på banken gäller bara 1eller 2 länder.
Stort socialt nätverk gäller inte, fast man pratar om det på utredningen, vi har nästan inget nätverk, släkt bor långt borta inte överdrivet med vänner och det gick väldigt bra ändå.
Gifta flera år gäller bara vissa länder.

Jag ska inte sticka under stolen om att det är svårt att adoptera men inte tok omöjligt.

Själv har jag reumatism och astma, var gift i knappt 2år vid adoptionen, pengar på banken var inget som direkt fanns, pga flertalet IVF innan.
Jag studerade innan adoptionen men det gick bra ändå.

Det allra viktigaste för att få ett medgivande för adoption är att man på riktigt känner att det är adoptera man vill. Hur frisk du än är kommer du inte att få ett medgivande om du ser adoption som ett sämre alternativ än ett biologiskt. Om det egentligen är så att du vill bära o föda fram ett barn med dina gener finns ingen annan väg att gå än den vanliga vägen. Ett förslag finns ju dock att man ska tillåta surrogatmödraskap i Sverige...

Emeli har skrivit ett bra svar om din grundfråga gällande hälsa.Vad har du fått denna fakta ifrån? Jag kan glädja dig med att den är felaktig!

Inte alls,så här är det i många länder! Enda landet jag vet som tillåter en att vara äldre är väl Filippinerna. Och jag är ratad sen länge,helt oduglig som förälder enligt svenska staten. Det känns surt när man ser otaliga vanliga fertila kläcka ur sig unge efter unge de inte kan ta hand om... Man måste helt enkelt vara en övermänska för att få adoptera,bara erkänna!

Nej man behöver verkligen inte vara övermänniska för att adoptera. Om du är frisk, stabilt förhållande, stabil ekonomisk situation och inte är för "gammal" för svenska riktlinjer kommer du troligen att få ett medgivande.

Adoptionen sker alltid ur barnens synvinkel. Det betyder att man måste se till att barnen ska ha en stabil och trygg uppväxt.

Många länder tillåter äldre adoptanter än vad svenska riktlinjerna medger. Olika länder ställer olika krav på adoptanter. Beroende på din situation vad gäller ålder, ekonomi, utbildning, åldersönskemål, religion så passar man in på få eller många länder.

Jag förstår inte var alla dessa krav kommer från, när börjar de gälla egentligen? Vi har ju fått medgivande trots kronisk sjukdom, arbetslöshet, ingen halv mille på banken, övervikt, kort äktenskapstid...

Menar ni att det är tvärstopp nu då, att inget land kommer vilja ha oss och godkänna oss??

Zebrima: det är garanterat inte tvärstopp, vissa länder har vissa krav men Lååååångt ifrån alla.
Lyckatill kram kram