Utbränd. Vad händer om jag inte bryr mig?

Om du är utbränd så ska du ta kroppens signaler på allvar. För kroppen hittar alltid ett sätt att få vila och kraschen blir djupare och det tar längre tid att återhämta sig igen. Var rädd om dig.

Om du kraschar kan du bli sjuk väldigt länge, i flera år till och med. Vill du det?

Men jag fattar inte. Jag har redan fått massor av signaler och känner mig helt utbränd. Men jag har inte förstått varför man ska sluta för det. Även om jag känner mig helt borta stundtals så går det helt utmärkt att fokusera ändå på saker man ska göra och bara liksom göra det ändå oavsett hur kroppen känns för stunden. 

Ska jag göra en uppgift oavsett jag känner mig i en dröm så kan jag ju göra uppgiften i drömmen då. Så blir den liksom gjord. Jag har aldrig förstått folk som ska ta det lugnt bara för det. Jag ser inte att det ska kunna hända något mer än en massa symptom. Det är bara att ignorera symptomen och köra på ändå eller med symptomen.  

Men fattar inte vad du menar med krasch. 

De som jag talat med säger att de kraschade när de inte kom ihåg hur de skulle ta sig hem eller var trötta hela tiden. Men sånt har jag redan men det går bra att kämpa emot det ändå och liksom göra uppgifterna ändå trots hur man känner sig.  

En nära anhörig till mig struntade i signalerna, hon jobbade på ändå. En dag så fick hennes arbetskamrater ringa ambulans, de var säkra på att hon fått en stroke. Hon kunde inte prata riktigt och hon var väldigt förvirrad. Det var ingen stroke utan utbrändhet.

Vänta inte utan lyssna på kroppen och ta dig själv i kragen och ta hand om dig.
Jag brände ut mig fick dep var ensam ingen att prata med nytt ställe nytt land och jobbade och jobbade och hem och sen var det hemmet man skulle fixa.
Slutade med att jag fick anemi blodsockret gick ner från 7,5 till 3,0 jag var döttstrött ville bara sova var blek som ett spöke mådde illa slutade äta och vara middagen åt jag.
Misstänktes magsår ryggen pajjade och jag fick morfin att äta.   

Förvirrad känner jag igen. Men liksom jag skulle nog bara låtit mig själv vara förvirrad och fortsatt med uppgiften ändå. Vad händer liksom. 

Förstår du verkligen inte att det kommer komma en dag när du inte orkar kämpa emot? Och då kommer resan till att bli frisk vara otroligt lång.

Jag har träffat utbrända som hamnat i djup depression, fått psykos och behövt läggas in på psyk. En annan tog sig till jobbet men kroppen vägrade gå in och jobba, hon blev sjukskriven en längre tid. Andra har blivit som förlamade och har inte kunnat ta dig ur sängen. Du kan ju inte veta vad som väntar just dig, så ta symtomen på allvar och ta det lugnt!

Men min anhöriga kunde inte "låta sig vara förvirrad"! Man blir till sist så sjuk att man inte kan kämpa emot sjukdomen.