Anonym skrev 2013-03-23 08:07:19 följande:
Ska försöka göra det hela tydligare om det går... Går det inte fram, så ställ frågor och det gör det möjligare att få detta ännu tydligare.
Vad jag menar med en bild och inte reell bild. Handlar om att man endast lyfter det som man tycker brister är fel. Alltså inte vad man kan förväntas sig eller man tittar inte heller på de delar som fungerar och vad som kan göras för att få helheten att fungera. Utan man lyfter, tittar endast på felen och bristerna och en helhetssyn existerar inte.
Man utgår inte utifrån en barnsperspektiv. Inte heller ett barnperspektiv. Utan rakt av oftast ur ett vuxenperspektiv. Då tolkas väldigt mycket utifrån vad en vuxen kan, klarar av och förväntas klara av. Handlar inte heller om att man tar förälderns perspektiv i det hela, utan mer översätter ett barnsperspektiv rakt av mot ett vuxenperspektiv.
Det är skillnad mellan barnperspektiv och barnsperspektiv. Barnperspektiv tolkar man barnet. Barnsperspektiv, gör man inget utan det stannar vid ett barns perspektiv. Vuxetperspektiv så översätter man det som barnet berättar, har det mot vad den vuxnas.
Ja, lite rörigt men något att läsa mer om. Alltså de olika perspektiven.
I och med att man har ett vuxetperspektiv kring vad som är det bästa för barnet. Behöver inte barnet vara en del av utredningen. För vuxna vet bäst vad som är det bästa för barnet.
Här har forskningen visat att det många gånger inte ens låter barnet få vara del av utredningen. Ibland så låter man barnet får berätta, men man översätter det barnet berättar mot det vuxnaperspektivet. Man tolkar en hel del och tar upp saker som man tror finns mellanraderna, läser in saker som inte egentligen existerar.
Här finns det olika scenarios från en forskning som gjorts, att många barn upplever att de aldrig blev frågade eller lyssnade på under utredning eller innan de blev omhändertagna. Här genom forskningen har det lyfts att det är väldigt få barn som har upplevelsen att de har fått vara delaktiga, vad de har sagt har varit en viktig del etc..
Utan här har det även gått att utläsa när ett omhändertagande har skett, i den akt som politikerna får ta del av, är inte ens barnens röst med alls. Utan endast den del som sociala har kommit framtill och deras översättande och tolkning.
Ett linjärt sätt att se, är att man tittar efter en satt utvecklingskurva för barnen. Att ett barn förväntas klara av vissa saker vid en viss ålder. Finns inte detta som förväntas lyfts detta som ett fel eller brist. Här behöver man inte heller ta med det som barnet kan, för det är inte ens relevant. Om ett barn stannar i sin utveckling i en del och utvecklas kraftigt i en annan, så lyfts endast det som har stannat. Resten är som jag sa, inte av intresse.
Ett barn utvecklas inte linjärt. Utan den utvecklas som ett stort kaos, lite här och lite där. Ibland utvecklas språket enormt mycket och det motoriska inte alls.
Då med ett linjärt tänkande, så ses det motoriska som en brist hos barnet. Ett fel som föräldern har gjort.
Alltså mycket av detta går att läsa mer om, googla om modernistisk och poststrukturellt. (om jag kom ihåg termerna rätt)
Linjärt sätt att se, är även väldigt influerat av de politisk underströmningarna. Detta blir som sagt tydligt om man tittar generellt på den statistik som finns. I de blå kommunerna, där borgarna styr, så omhändertas fler barn, mot det röda kommunerna. Ju rödare en kommun är mindre omhändertagande görs och sker. En fråga som man kan ställa. Varför skillnad?
Så man tittar efter faktorer som fel och brister. Med ett linjärt sätt att se, tolka och översätta så behöver man inte ta med de delar som fungerar. Utan det räcker med de fel och brister som de kan tolka fram.
De fel och brister som är, behöver inte ens vara reella, verkliga. Utan för mig handlade om hur ofta jag städade, jag fick storstäda två gånger i veckan. Gjorde jag inte det, så var det en brist. Fast ser man det hela inte ur i ett linjärt tänkande och då mer poststrukturellt, så skulle man se det hela i ett större perspektiv, hur oftast städas det hemma generellt i alla hem? Storstädar alla två gånger i veckan, är det något som kan förväntas av någon? Ett annat fel som jag gjorde, var att jag inte diskade alla leksakerna en gång i veckan och tvättade alla gosedjur en gång i veckan. Reellt? Långt ifrån. Använde jag pampers och inte libero så gjorde jag som sagt fel. Alltså ett fel i mitt omhändertagande av mitt barn och hade då inte mitt barns bästa i tankarna. Spelade ingen roll om mitt barn var allergisk emot libero...
Många gånger är det lättare att se fel och brister. Lättare att vi accepterar att andra gör så emot en själv. För så såg man förr. Något som forskningen och många vill att vi ska lämna. För de delar som fungerar ska då inte ta plats eller få vara med.
Så barn är de minst lyssnade på. Vi lyssnar inte på barnen alls. Många gånger blir tänket för barnets bästa i sig själv ett övergrepp på barnet.
Ok. Jag vet inte om jag förstod mer nu. Jag tror inte jag behöver googla poststrukturell, menar du att barnet så att säga reagerar på sin omgivning, att barnet har olika roller beroende på sammanhang? Men en modernistisk syn förstår jag inte riktigt. I'm googling it
Men...förstår jag dig rätt om du menar att din upplevelse är att barnen inte öht får komma till tals? Eller att det de säger tolkas utifrån ett vuxenperspektiv? För så är det ju iofs, vet inte riktigt hur det ska gå att komma runt det dilemmat. De flesta barn VILL vara kvar hos sina föräldrar, hur illa det än är ställt. Det är ju inget någon inte förstår eller påstår.
Ja, varför är det skillnad mellan kommunerna beroende på politiskt styre? Ingen aning, var har du hittat de siffrorna? Intressant.
Tråkigt (minst sagt) att du fick ditt barn omhändertaget!
.
