Anonym (Tony)

Äldre 17 Mar 14:09

56 svar

Sonen vill inte åka till mamma

Jag har ensam vårdnad om min son, som är 11 år. Hans mamma bor på annan ort. Vi kom i tingsrätten fram till ett umgängesavtal, då vi inte kunnat enas om umgänget sinsemellan. I det står det precis hur umgänget ska se ut.

Nu är det så att sonen i allt större omfattning börjat uttrycka att han inte längre vill åka till sin mamma, han säger att han inte ens tycker om sin mamma längre. Det är väldigt tråkigt att höra dessa saker, men jag känner mig väldigt bunden av avtalet, som ändå säger att hon har rätt till umgänge. Det känns som jag sviker sonen när jag ändå tvingas skicka iväg honom mot hans vilja. Hans mamma går inte att prata med, hon ser bara till sina egna behov och vill ha dit honom oavsett om han vill eller inte.

Jag har försökt prata med familjerätten om detta, men då får jag bara svaret att när det finns ett avtal så är enbart ett barns ord för vaga. Med andra ord så tar jag en himla risk om jag skulle bryta mot avtalet och istället hålla honom kvar hemma. Mamman kan ju lämna in en stämningsansökan för en sån sak.

Frågan är bara vad jag kan göra? Någon som har liknande erfarenheter eller tips?

Anonym

Äldre 17 Mar 14:11

#1

Varför vill han inte åka till henne?
hur ofta träffas de?
Har sonen sagt detta till sin mamma?

Pannkaka

Äldre 17 Mar 14:54

#2

Hej!
För det första, det är barnet som har rätt till umgänge, inte tvärtom som många tror. Sen att rättsväsendet inte alltid ser till barnet, ja tyvärr så ser det ut så idag. Föräldrarätten är alldeles för starkt i Sverige.

Hade det varit jag så hade jag kontaktat en duktig advokat inom detta område och rådfrågat. Man kan inte stirra sig blint på att det finns ett avtal och att barnets åsikt då inte ska räknas.

Det som kan vara bra är om någon annan som pojken litar på frågar lite allmänt hur han har det hos sin mamma. Säger han nått i skolan, kanske till fröken eller någon annan?

Barnet har alltid rätt att komma till tals och bli lyssnat på. Det är något som du kan trycka på när de säger på familjerätten att "när det finns ett avtal så är enbart ett barns ord för vaga." Så är det ju så klart inte. Det är ju ändå barnet som måste åka till en förälder där det inte trivs. Ibland kan det vara en period i livet då barnet inte helt enkelt vill åka till den andre förälder och ibland finns mer allvarliga orsaker till att barnet inte vill åka och då måste ju dessa komma fram på något sätt.

Jag hoppas att det löser sig för er, lycka till!

Anonym

Äldre 17 Mar 15:00

#3

Du verkar inte tycka att mamman är en bra mamma. Varför vill sonen inte åka dit och varför tycker han inte om henne?

Anonym (Tony) Trådstartaren

Äldre 17 Mar 15:11

#4

Anonym skrev 2013-03-17 14:11:35 följande:

Varför vill han inte åka till henne?
hur ofta träffas de?
Har sonen sagt detta till sin mamma?

Han säger att det inte är roligt där. Han gillar inte hennes sambo. De träffas en helg i månaden samt på skollov. Han har sagt det till henne...

Pannkaka skrev 2013-03-17 14:54:53 följande:

Hej!
För det första, det är barnet som har rätt till umgänge, inte tvärtom som många tror. Sen att rättsväsendet inte alltid ser till barnet, ja tyvärr så ser det ut så idag. Föräldrarätten är alldeles för starkt i Sverige.

Hade det varit jag så hade jag kontaktat en duktig advokat inom detta område och rådfrågat. Man kan inte stirra sig blint på att det finns ett avtal och att barnets åsikt då inte ska räknas.

Det som kan vara bra är om någon annan som pojken litar på frågar lite allmänt hur han har det hos sin mamma. Säger han nått i skolan, kanske till fröken eller någon annan?

Barnet har alltid rätt att komma till tals och bli lyssnat på. Det är något som du kan trycka på när de säger på familjerätten att "när det finns ett avtal så är enbart ett barns ord för vaga." Så är det ju så klart inte. Det är ju ändå barnet som måste åka till en förälder där det inte trivs. Ibland kan det vara en period i livet då barnet inte helt enkelt vill åka till den andre förälder och ibland finns mer allvarliga orsaker till att barnet inte vill åka och då måste ju dessa komma fram på något sätt.

Jag hoppas att det löser sig för er, lycka till!

Sonen har kontakt med skolans kurator, där han har uttryckt detta med. Men jag har inte fått något annat råd därifrån än att fortsätta hålla avtalet.

Anonym skrev 2013-03-17 15:00:09 följande:

Du verkar inte tycka att mamman är en bra mamma. Varför vill sonen inte åka dit och varför tycker han inte om henne?

Hur gör du den tolkningen?? Skriver inte ett dugg om min åsikt om henne.

Anonym

Äldre 17 Mar 15:20

#5

Anonym (Tony) skrev 2013-03-17 15:11:45 följande:

Han säger att det inte är roligt där. Han gillar inte hennes sambo. De träffas en helg i månaden samt på skollov. Han har sagt det till henne...

Sonen har kontakt med skolans kurator, där han har uttryckt detta med. Men jag har inte fått något annat råd därifrån än att fortsätta hålla avtalet.

Hur gör du den tolkningen?? Skriver inte ett dugg om min åsikt om henne.

Måste sonen alltid ha roligt? Vad säger du när sonen inte vill åka?

De här orden säger en del: "Hans mamma går inte att prata med, hon ser bara till sina egna behov och vill ha dit honom oavsett om han vill eller inte. "

Anonym (Tony) Trådstartaren

Äldre 17 Mar 15:40

#6

Anonym skrev 2013-03-17 15:20:14 följande:

Måste sonen alltid ha roligt? Vad säger du när sonen inte vill åka?

De här orden säger en del: "Hans mamma går inte att prata med, hon ser bara till sina egna behov och vill ha dit honom oavsett om han vill eller inte. "

Nej, det måste han inte. Men det minsta man kan kräva är väl i alla fall att han ska vilja åka dit oavsett. Det enda jag egentligen kan säga är att hans mamma med vill träffa och umgås med honom.

Det jag skrev är mer ett konstaterande, inte en åsikt. Det grundar sig på hur det varit genom åren, speciellt för bara några år sen då han inte kunde vara där av olika anledningar. Något jag inte kunde styra över, men fick all skit för i alla fall. Men det har fortsatt vara hennes grundinställning, att allt bara har varit mitt fel. Det är fritt att tolka, men vad jag tycker om henne som mamma väljer jag att hålla tyst om.

Anonym

Äldre 17 Mar 17:03

#7

Gäller det bara en helg i månaden tycker jag du ska uppmuntra honom att åka även om det är tråkigt. En förälder är alltid en förälder även om han inte riktigt ser det nu. Men sen kan jag förstå att det blir tradigt för en kille i hans ålder att åka alla lov(?) om det är långt bort (?) och om han inte har sina kompisar där(?). Det kan ju kräva en lösning om det nu är så..?

Anonym (Tony) Trådstartaren

Äldre 17 Mar 17:10

#8

Anonym skrev 2013-03-17 17:03:08 följande:

Gäller det bara en helg i månaden tycker jag du ska uppmuntra honom att åka även om det är tråkigt. En förälder är alltid en förälder även om han inte riktigt ser det nu. Men sen kan jag förstå att det blir tradigt för en kille i hans ålder att åka alla lov(?) om det är långt bort (?) och om han inte har sina kompisar där(?). Det kan ju kräva en lösning om det nu är så..?

Jo, det är precis vad jag gör. Har aldrig tänkt använda det för att hålla honom för mig själv. För oavsett min och hans mammas relation så är han hennes son med, sån har alltid min syn varit.

Men det känns ändå som hans tillit till mig blir sämre när jag blir föräldern som tvingar iväg honom nånstans han egentligen inte vill. Det är dock inte jättelångt bort, men det spelar ingen roll, då han inte har några kompisar där.

Mariana 580

Äldre 17 Mar 17:12

#9

Ett barn lever väldigt mycket i nuet.
Jag tycker du skall uppmuntra honom att åka dit, samt försöka tala med mamman ang, att baarnet inte känner förväntan till att åka, där kan det vara bra att ha något som lockar till nästa besök. En picknik, pulkaåkning, film. mm. mm.

Även du kan uppmuntra genom att tex. skicka med en film att se hos mamma.

Det är inte så ofta de ses - så han har antagligen inte en tillräckligt stark anknytning till mamman, detta är sorgligt (för barnet). Kan det stärkas?

Det är vi som föräldrar som har ansvaret att motivera och vägleda barn.
I denna ålder är vännerna och fritidshobbyn bland det viktigaste för dem.
Saker och synsätt som: alla andra får men inte jag. Jag får aldrig.... Jag har aldrig...
Min son gör samma sak, nu 10 år.

De är egocentriska, känslosamma och diskutions-sjuka. :P

De lär sig massor just nu.

Att ett barn säger : jag vill nte åka till XX - måste man lyssna på varför. Och värdera anlednignen till det.
Det är tråkigt - går att ändras på.
Känner sig obekväm - förståenligt då han är på kortare besök och inte en ingjuten familjemedlem. - går oxå att arbeta på.

Anonym (Tony) Trådstartaren

Äldre 17 Mar 17:33

#10

Mariana 580 skrev 2013-03-17 17:12:43 följande:

Ett barn lever väldigt mycket i nuet.
Jag tycker du skall uppmuntra honom att åka dit, samt försöka tala med mamman ang, att baarnet inte känner förväntan till att åka, där kan det vara bra att ha något som lockar till nästa besök. En picknik, pulkaåkning, film. mm. mm.

Även du kan uppmuntra genom att tex. skicka med en film att se hos mamma.

Det är inte så ofta de ses - så han har antagligen inte en tillräckligt stark anknytning till mamman, detta är sorgligt (för barnet). Kan det stärkas?

Det är vi som föräldrar som har ansvaret att motivera och vägleda barn.
I denna ålder är vännerna och fritidshobbyn bland det viktigaste för dem.
Saker och synsätt som: alla andra får men inte jag. Jag får aldrig.... Jag har aldrig...
Min son gör samma sak, nu 10 år.

De är egocentriska, känslosamma och diskutions-sjuka. :P

De lär sig massor just nu.

Att ett barn säger : jag vill nte åka till XX - måste man lyssna på varför. Och värdera anlednignen till det.
Det är tråkigt - går att ändras på.
Känner sig obekväm - förståenligt då han är på kortare besök och inte en ingjuten familjemedlem. - går oxå att arbeta på.

Känner lite att jag kanske borde berätta hela storyn om varför det överhuvudtaget är som det är, skulle kanske öka förståelsen till mitt dilemma lite mer. Men känner samtidigt känner jag att jag inte vill av respekt för att det inte bara handlar om mig.

Mamman har redan försökt prata med honom, på sitt sätt. Vad jag förstått så har de försökt hitta på saker, men han är likadan i alla fall.
Film får han alltid med sig från mig.

Men på ett sätt känner jag ändå att mitt jobb är att motivera honom att åka dit, men hennes att se till att han trivs där. Hittills har det inte lyckats så bra, minst sagt. Jag börjar tröttna på att se en ledsen pojke åka dit och en ledsen som kommer hem och berättar om hur trist han har haft det. Jag gör allt jag kan, men jag ser knappt någon förändring alls.
Han får som sagt med sig filmer, även snacks. Jag försöker peppa honom inför att få träffa sin mamma igen.

Sonen vill inte åka till mamma

INNEHÅLL