Anonym

Äldre 17 Mar 22:18

28 svar

Ensam vårdnad vid flytt?

Jag har ett problem som jag hoppas någon kan hjälpa mig med.

Jag blev gravid när jag var 17 år och bestämde mig för att behålla barnet.
Pappan och jag bodde ihop men under hela graviditeten så var han otrogen men jag höll verkligen ut i hopp om att när han fick äntligen se sin dotter skulle han inse vad han hade.. När min dotter var 2 månader hade han fortfarande inte slutat så jag gav upp och flyttade ifrån honom. Nu har båda träffat nya och det funkar bra med vår dotter och vi har delad vårdnad. Nu när hon snart är 1 år så har jag börjat söka dagisplats och jobb. Men eftersom jag inte gått klart gymnasiet så finns det inte mycket.. Jag bor på en liten ort där det knappt går bussar till stan och jag lever på ekonomiskt bistånd.

Jag vill verkligen flytta till en stad, skaffa mig en utbildning, ett körkort sen ett bra jobb. Jag vill göra allt för att min dotter ska få en bra framtid. Där jag bor vet alla vem alla är och det går snack hela tiden och jag är så j*vla trött på det. Jag vill hitta nya vänner och bygga på en framtid med min nya som också ska plugga vidare. Vi vill verkligen göra det här. Inte bara för våran skull utan mest för min dotters skull. För att hon ska få det bra.
Jag kan inte försörja henne på ekonomiskt bistånd tills hon blir stor..

Såklart så tycker min dotters pappa verkligen inte att jag ska flytta. (Det är inte pendlingsavstånd utan ca 3h körning.. ) Vilket jag absolut förstår! Jag vill inte heller känna att jag "tar" henne ifrån honom. Han hotar med att ta detta till domstol då han inte tänker tillåta detta. Men jag vill verkligen fixa mitt liv..
Jag vill göra allt för att ge min dotter den framtid hon förtjänar!
Så jag undrar hur ett sånt domstolsbeslut går till?
Hur ska jag göra för att få med mig min dotter?
Hur stor chans har jag att jag får ensam vårdnad?

Tack på förhand!

Anonym

Äldre 18 Mar 08:01

#1

Du har haft dottern nästan hela tiden första året? Har du varit föräldraledig större delen? Är dottern skriven på din adress? Har du dottern den största delen av hennes dygnsvila nu? Om svaren är jag på de frågorna kan du flytta.

Flytta så snart du kan, skriv in henne på ett dagis, se till att skatteverket snabbt skriver henne där..de kommer göra en utredning om var hon tillbringar mest tid,e ftersom hennes pappa inte kommer skriva under en flyttanmälan.

Om han tar det till domstol, gör det inte så mkt, så länge ni inte har varannan vecka (dottern) eller liknande.
Hon har bäst anknytning till dig, och man undviker att göra stora förändringar i et litet barns liv. (om hon pltösligt skulle bo hos sin pappa, och du ha henne varannan helg så skulle det vara en stor förändring och inte bra för er dotter). En utredning av familjerätten/domstol tar lång tid och då har er dotter redan hunnit rota sig i sin nya kommun/stad o börjat på dagis. Så oroa dig inte! Du har rätt att leva ett liv, utbilda dig och göra saker i livet och ditt ex ska inte hindra dig! Lycka till

Anonym

Äldre 18 Mar 08:04

#2

Glömde skriva: enskild vårdnad kommer du inte få. Men man kan ha gemensam vårdnad även om en bor i Kiruna och den andre i Malmö.

Kjell2

Äldre 18 Mar 08:21

#3

Innan du går till domstol och försöker få en ändring på vårdnad mm bör ni nog båda två sätter er ner tillsammans med familjerätten och föröka komma fram till en bra lösning. Försök då vara lite flexibel, t ex genom att erbjudua dig att hämta och lämna de helger pappan har umgänge eller erbjdua pappan mer/längre umgänge.

Att bara flytta kan funka, men lika gärna slå väldigt hårt mot dig om pappan väljer att ta strid. Plötsligt kan pappan få boendet och du blir vh-mamma.

kvinna 34

Äldre 18 Mar 08:28

#4

Anonym skrev 2013-03-17 22:18:30 följande:

Jag har ett problem som jag hoppas någon kan hjälpa mig med. Jag blev gravid när jag var 17 år och bestämde mig för att behålla barnet. Pappan och jag bodde ihop men under hela graviditeten så var han otrogen men jag höll verkligen ut i hopp om att när han fick äntligen se sin dotter skulle han inse vad han hade.. När min dotter var 2 månader hade han fortfarande inte slutat så jag gav upp och flyttade ifrån honom. Nu har båda träffat nya och det funkar bra med vår dotter och vi har delad vårdnad. Nu när hon snart är 1 år så har jag börjat söka dagisplats och jobb. Men eftersom jag inte gått klart gymnasiet så finns det inte mycket.. Jag bor på en liten ort där det knappt går bussar till stan och jag lever på ekonomiskt bistånd. Jag vill verkligen flytta till en stad, skaffa mig en utbildning, ett körkort sen ett bra jobb. Jag vill göra allt för att min dotter ska få en bra framtid. Där jag bor vet alla vem alla är och det går snack hela tiden och jag är så j*vla trött på det. Jag vill hitta nya vänner och bygga på en framtid med min nya som också ska plugga vidare. Vi vill verkligen göra det här. Inte bara för våran skull utan mest för min dotters skull. För att hon ska få det bra. Jag kan inte försörja henne på ekonomiskt bistånd tills hon blir stor.. Såklart så tycker min dotters pappa verkligen inte att jag ska flytta. (Det är inte pendlingsavstånd utan ca 3h körning.. ) Vilket jag absolut förstår! Jag vill inte heller känna att jag "tar" henne ifrån honom. Han hotar med att ta detta till domstol då han inte tänker tillåta detta. Men jag vill verkligen fixa mitt liv.. Jag vill göra allt för att ge min dotter den framtid hon förtjänar! Så jag undrar hur ett sånt domstolsbeslut går till? Hur ska jag göra för att få med mig min dotter? Hur stor chans har jag att jag får ensam vårdnad? Tack på förhand!

Anonym skrev 2013-03-17 22:18:30 följande:

Jag har ett problem som jag hoppas någon kan hjälpa mig med. Jag blev gravid när jag var 17 år och bestämde mig för att behålla barnet. Pappan och jag bodde ihop men under hela graviditeten så var han otrogen men jag höll verkligen ut i hopp om att när han fick äntligen se sin dotter skulle han inse vad han hade.. När min dotter var 2 månader hade han fortfarande inte slutat så jag gav upp och flyttade ifrån honom. Nu har båda träffat nya och det funkar bra med vår dotter och vi har delad vårdnad. Nu när hon snart är 1 år så har jag börjat söka dagisplats och jobb. Men eftersom jag inte gått klart gymnasiet så finns det inte mycket.. Jag bor på en liten ort där det knappt går bussar till stan och jag lever på ekonomiskt bistånd. Jag vill verkligen flytta till en stad, skaffa mig en utbildning, ett körkort sen ett bra jobb. Jag vill göra allt för att min dotter ska få en bra framtid. Där jag bor vet alla vem alla är och det går snack hela tiden och jag är så j*vla trött på det. Jag vill hitta nya vänner och bygga på en framtid med min nya som också ska plugga vidare. Vi vill verkligen göra det här. Inte bara för våran skull utan mest för min dotters skull. För att hon ska få det bra. Jag kan inte försörja henne på ekonomiskt bistånd tills hon blir stor.. Såklart så tycker min dotters pappa verkligen inte att jag ska flytta. (Det är inte pendlingsavstånd utan ca 3h körning.. ) Vilket jag absolut förstår! Jag vill inte heller känna att jag "tar" henne ifrån honom. Han hotar med att ta detta till domstol då han inte tänker tillåta detta. Men jag vill verkligen fixa mitt liv.. Jag vill göra allt för att ge min dotter den framtid hon förtjänar! Så jag undrar hur ett sånt domstolsbeslut går till? Hur ska jag göra för att få med mig min dotter? Hur stor chans har jag att jag får ensam vårdnad? Tack på förhand!

kvinna 34

Äldre 18 Mar 08:28

#5

Anonym skrev 2013-03-17 22:18:30 följande:

Jag har ett problem som jag hoppas någon kan hjälpa mig med. Jag blev gravid när jag var 17 år och bestämde mig för att behålla barnet. Pappan och jag bodde ihop men under hela graviditeten så var han otrogen men jag höll verkligen ut i hopp om att när han fick äntligen se sin dotter skulle han inse vad han hade.. När min dotter var 2 månader hade han fortfarande inte slutat så jag gav upp och flyttade ifrån honom. Nu har båda träffat nya och det funkar bra med vår dotter och vi har delad vårdnad. Nu när hon snart är 1 år så har jag börjat söka dagisplats och jobb. Men eftersom jag inte gått klart gymnasiet så finns det inte mycket.. Jag bor på en liten ort där det knappt går bussar till stan och jag lever på ekonomiskt bistånd. Jag vill verkligen flytta till en stad, skaffa mig en utbildning, ett körkort sen ett bra jobb. Jag vill göra allt för att min dotter ska få en bra framtid. Där jag bor vet alla vem alla är och det går snack hela tiden och jag är så j*vla trött på det. Jag vill hitta nya vänner och bygga på en framtid med min nya som också ska plugga vidare. Vi vill verkligen göra det här. Inte bara för våran skull utan mest för min dotters skull. För att hon ska få det bra. Jag kan inte försörja henne på ekonomiskt bistånd tills hon blir stor.. Såklart så tycker min dotters pappa verkligen inte att jag ska flytta. (Det är inte pendlingsavstånd utan ca 3h körning.. ) Vilket jag absolut förstår! Jag vill inte heller känna att jag "tar" henne ifrån honom. Han hotar med att ta detta till domstol då han inte tänker tillåta detta. Men jag vill verkligen fixa mitt liv.. Jag vill göra allt för att ge min dotter den framtid hon förtjänar! Så jag undrar hur ett sånt domstolsbeslut går till? Hur ska jag göra för att få med mig min dotter? Hur stor chans har jag att jag får ensam vårdnad? Tack på förhand!

Anonym skrev 2013-03-17 22:18:30 följande:

Jag har ett problem som jag hoppas någon kan hjälpa mig med. Jag blev gravid när jag var 17 år och bestämde mig för att behålla barnet. Pappan och jag bodde ihop men under hela graviditeten så var han otrogen men jag höll verkligen ut i hopp om att när han fick äntligen se sin dotter skulle han inse vad han hade.. När min dotter var 2 månader hade han fortfarande inte slutat så jag gav upp och flyttade ifrån honom. Nu har båda träffat nya och det funkar bra med vår dotter och vi har delad vårdnad. Nu när hon snart är 1 år så har jag börjat söka dagisplats och jobb. Men eftersom jag inte gått klart gymnasiet så finns det inte mycket.. Jag bor på en liten ort där det knappt går bussar till stan och jag lever på ekonomiskt bistånd. Jag vill verkligen flytta till en stad, skaffa mig en utbildning, ett körkort sen ett bra jobb. Jag vill göra allt för att min dotter ska få en bra framtid. Där jag bor vet alla vem alla är och det går snack hela tiden och jag är så j*vla trött på det. Jag vill hitta nya vänner och bygga på en framtid med min nya som också ska plugga vidare. Vi vill verkligen göra det här. Inte bara för våran skull utan mest för min dotters skull. För att hon ska få det bra. Jag kan inte försörja henne på ekonomiskt bistånd tills hon blir stor.. Såklart så tycker min dotters pappa verkligen inte att jag ska flytta. (Det är inte pendlingsavstånd utan ca 3h körning.. ) Vilket jag absolut förstår! Jag vill inte heller känna att jag "tar" henne ifrån honom. Han hotar med att ta detta till domstol då han inte tänker tillåta detta. Men jag vill verkligen fixa mitt liv.. Jag vill göra allt för att ge min dotter den framtid hon förtjänar! Så jag undrar hur ett sånt domstolsbeslut går till? Hur ska jag göra för att få med mig min dotter? Hur stor chans har jag att jag får ensam vårdnad? Tack på förhand!

Ingen chans du kommer

Anonym

Äldre 18 Mar 09:25

#6

Kjell2 skrev 2013-03-18 08:21:23 följande:

Innan du går till domstol och försöker få en ändring på vårdnad mm bör ni nog båda två sätter er ner tillsammans med familjerätten och föröka komma fram till en bra lösning. Försök då vara lite flexibel, t ex genom att erbjudua dig att hämta och lämna de helger pappan har umgänge eller erbjdua pappan mer/längre umgänge.

Att bara flytta kan funka, men lika gärna slå väldigt hårt mot dig om pappan väljer att ta strid. Plötsligt kan pappan få boendet och du blir vh-mamma.

Hur skulle pappan få boendet om mamman är den barnet tillbringat mest tid med?? Inte en chans! Tror du man tänker på pappans bästa i ett fall som detta om de hade hunnit flytta? För att det är synd om pappan?
Knappast! Utan man tänker på barnets bästa. Är det barnets bästa att skiljas från sin primära anknytningsperson?
Nej, det är det inte. Tror du att det är en strid mellan föräldrarna i domstol och den med bäst advokat vinner när det gäller barn? Nej, domstolen ser till barnets bästa, det måste de göra. Dessutom behöver man inget ombud/advokat om man inte vill lägga pengar på det. Många försöker skrämmas med att de ska dra det till domstol men det är är inte så farligt även om det naturligtvis är bättre om man kan komma överens själva.

SupersurasunkSara

Äldre 18 Mar 09:30

#7

Anonym skrev 2013-03-18 09:25:23 följande:

Hur skulle pappan få boendet om mamman är den barnet tillbringat mest tid med?? Inte en chans! Tror du man tänker på pappans bästa i ett fall som detta om de hade hunnit flytta? För att det är synd om pappan?
Knappast! Utan man tänker på barnets bästa. Är det barnets bästa att skiljas från sin primära anknytningsperson?
Nej, det är det inte. Tror du att det är en strid mellan föräldrarna i domstol och den med bäst advokat vinner när det gäller barn? Nej, domstolen ser till barnets bästa, det måste de göra. Dessutom behöver man inget ombud/advokat om man inte vill lägga pengar på det. Många försöker skrämmas med att de ska dra det till domstol men det är är inte så farligt även om det naturligtvis är bättre om man kan komma överens själva.

VET vi att barnet tillbringat mest tid med mamman? Det står ju att det fungerar bra med bådas nya (eller läste jag för fort?) så de kan ju likväl ha haft en i det närmaste lika stor kontakt med flickan.

Anonym

Äldre 18 Mar 09:33

#8

SupersurasunkSara skrev 2013-03-18 09:30:06 följande:

VET vi att barnet tillbringat mest tid med mamman? Det står ju att det fungerar bra med bådas nya (eller läste jag för fort?) så de kan ju likväl ha haft en i det närmaste lika stor kontakt med flickan.

Det står att de separerade när barnet var 2 månader och jag antar att mamman ammat. Och haft henne mesta tiden. Inte har man väl en 2 månaders bebis 50/50?? halva tiden var?
Eller TS?? Hur mkt har ni haft dotttern var sedan ni flyttade isär?

Kjell2

Äldre 18 Mar 09:44

#9

Väldigt svårt att med säkerhet säga hur det skulle bli vid en eventuell tvist. En domstol KAN bedöma att det är bäst för barnet att bo kvar på orten där barnet är förankrat och har sitt nätverk i form av dagis, släktningar, vettigt boende hos pappan mm.

Att som boendeförälder bara flytta, mot den andra vårdnadshavarens vilja är alltid en viss risk. Kan mycket väl funka. Pappan i detta fall kanske inte orkar driva ärendet och accepterar faktum. Eller så väntar han för länge med att processa kring boendet att när det till sist landar i domstol är barnet väl förankrat på nya orten.

Är pappan smart och mån om att ha barnet kvar kan ha snabbt skicka in en stämning till domstol och yrka på ett temporärt snabbbeslut. Plötslig bestämmer domstolen att medans umgänge och boendefrågan utreds ska barnet bo kvar och då hos pappan. Nu säger jag inte att det behöver bli så men det kan.

Alltså finns det en stor poäng att försöka lösa detta innan genom en överrenskommelse mellan föräldrarna där man ger och tar lite så att det blir bra för alla inblandade parter.

Anonym

Äldre 18 Mar 09:51

#10

Kjell2 skrev 2013-03-18 09:44:24 följande:

Väldigt svårt att med säkerhet säga hur det skulle bli vid en eventuell tvist. En domstol KAN bedöma att det är bäst för barnet att bo kvar på orten där barnet är förankrat och har sitt nätverk i form av dagis, släktningar, vettigt boende hos pappan mm.

Att som boendeförälder bara flytta, mot den andra vårdnadshavarens vilja är alltid en viss risk. Kan mycket väl funka. Pappan i detta fall kanske inte orkar driva ärendet och accepterar faktum. Eller så väntar han för länge med att processa kring boendet att när det till sist landar i domstol är barnet väl förankrat på nya orten.

Är pappan smart och mån om att ha barnet kvar kan ha snabbt skicka in en stämning till domstol och yrka på ett temporärt snabbbeslut. Plötslig bestämmer domstolen att medans umgänge och boendefrågan utreds ska barnet bo kvar och då hos pappan. Nu säger jag inte att det behöver bli så men det kan.

Alltså finns det en stor poäng att försöka lösa detta innan genom en överrenskommelse mellan föräldrarna där man ger och tar lite så att det blir bra för alla inblandade parter.

Vid ett snabb beslut får båda föräldrarna komma till tals både hos familjerätten vid enskilt samtal och sedan hos domaren vid första muntliga förhandlingen/förberedelsen. DÅ kan mamman kräva att hon vill att en utrednings görs av familjerätten! Innan beslutet tas. En sådan utredning tar ca 4 månader. Och då har barnet redan rotat sig på sin nya ort. Alltså, TS, kräv att en utredning ska göras om han drar det till domstol. Du tjänar på det. Lycka till

Ensam vårdnad vid flytt?

INNEHÅLL