Orkar inte leva såhär

Stackars dig.  De två första meningarna stämmer i princip in på mig också förutom att jag bor själv. Jag har inte haft problem med ångest på det sättet, även om energikonsumerande ångest har förstört mycket, men jag har måste bl.a. kämpa mot kravkänslor på mig själv och vuxenlivet har alltid varit en känslomässig berg- och dalbana för mig. Men det har börjat bli allt bättre för mig nu. Men känner igen mycket av vad du säger med mönstren där. 

Har du provat tråden här? : www.familjeliv.se/Forum-11-308/m53348286.html

Kanske finns folk som kan stötta dig där. Det rådet jag brukar ge är att gå privat (när det gäller terapeut). ÄVEN om du inte har råd. De har inte samma resurser inom det offentliga.  

Du kanske behöver hitta vänner i liknande situation så att ni kan stötta varandra.

  

Ta upp din medicinering med en läkare, alla mediciner fungerar inte för alla. Det kan vara att du måste testa något annat eller justera dosen.

Nej jag vet... De har experimenterat med olika doser, sorter och kombinationer på mig i över 13 års tid utan att hitta nåt som fungerar :( tror att jag har testat det mesta som finns på marknaden vid det här laget.

Tack. Jag ska kika in i den tråden. Kram

Hej !

De jag undrar över när jag läser ditt inlägg är om du har några intressen överhuvudtaget? Jag menar att leva utan kontakt med människor gör en så deprimerad som de bara går. Jag känner igen mig i de du skriver för jag har också en konstant ångest, bland annat över att umgås med folk och för att jag ofta känner mig så ensam. Känns inte som att jag har någon att dela mina tankar med som förstår mig eller vill lyssna. En person som alltid finns där för en i vått o torrt.

Jag har själv funderat på att gå till en psykolog el läkare och göra en utredning på vad som kan vara fel. Om jag har någon diagnos el vad de beror på. Det verkar vara så lätt för alla andra att umgås och ta livet som de kommer. Om du är intresserad av att skriva eller prata med mig så gör de !     

Om man oroar sig mycket eller har ständig ångest så suger ju det energin ur en. Men som du säger så är ju det absolut sämsta för en att bli isolerad och inaktiv. Det bara spär på alla negativa känslor. Just det du säger att vara ensam med sina tankar och inte ha någon att bolla dem mot eller som kan stötta en precis när man behöver det kan kännas förgörande.  Alla behöver rörelse, aktiviteter, komma ut och träffa folk och känna sig förstådd. Men också att bli behövd och mer än allt annat tror jag den gemensamma faktorn för vad vi alla behöver är närhet. Just det där med att känna att ens eget liv är så annorlunda mot andra kan vara jättejobbigt. Man kan till och med bli avundsjuk på deras problem.  T.ex. Varför grälar de? Jag har ingen att gräla med. 

Själv har jag dock börjat komma vidare med mitt liv så jag mår inte lika dåligt idag som jag har brukat att göra. Tror det är viktigt att komma i kontakt med och förstå sina känslor. Det är skönt att gråta för att man spontant blir berörd av saker och inte bara när man är orolig eller allt bara känns för mycket. Men det värsta man kan göra är att anklaga sig själv, döma sig själv hårt och tycka man är så värdelös eller oduglig. Just detta att känna dig mindervärdig eller utanför på något sätt kan vara totalt förödande.  

Fy fan va bra skrivet prospicientia. Alltså stämmer så bra in verkligen. Men det är så svårt när man känner sig helt nollställd som person och bara tråkig. Känns som man liksom inte har något att prata om för vad gör jag liksom om dagarna..sitter hemma o glor typ.

Men har du pratat med en psykolog eller liknande för att kunna må bättre? har funderat på om de kan hjälpa men är lite tveksam. 

Jag vet hur det känns. Men andra bedömer inte dig på det sätt som du själv gör. Det finns inga regler på det viset. Man duger som är. Det bästa är att bara försöka slappna av och tillåta sig berätta om det man har på hjärnan utan att värdera en massa. Oftast fungerar det bättre än man själv tror. Det är vi själva som är en så hård domare och tänker att vi är så annorlunda och konstiga, tråkiga eller vad det nu kan vara för att våra liv inre ser likadana ut som andras. Men så olika är vi innerst inne inte och det är bra att tänka på att alla har en inre kärna av osäkerhet. Jag brukar nöja mig med de små stegen och sen klappar jag mig själv efteråt och är stolt och glad över vad jag gjort. Ibland kan det vara ett timmeslångt samtal med en man på puben, men ibland ett så litet initiativ som att vänligt erbjuda någon gått gå före mig i kön när han/hon stått lite vid sidan om. Jag tror man kan bygga upp sitt självförtroende gradvis på så vis. Efteråt känner man: det var faktiskt inte så farligt!  Det viktiga är bara att man koncentrerar sig på det positiva, det som verkligen vara riktigt bra. Så kan det naturligtvis vara bra att fundera lite vad man kan tänka på till en annan gång, men att se det positivt. Jag kan! Jag duger! Jag är inte så tråkig som jag tror!   

Ja, mig har terapi hjälpt mycket. Men endast privat. Jag betalade nyligen 7000 kr för tio sessioner på en timme och en kvart vardera. Det var otroligt skönt att ha den tryggheten. Någon som verkligen lyssnar och förstår. Fick ta från sparkontot, men det var det värt. Men det gäller att vara aktiv och öppna sig och prata. Gärna ha tänkt igenom lite i förväg, men ändå tillåta sig att slappna av var spontan när man är där. Känner man inte förtroende för terapeuten så funkar det inte. Därför brukar jag se till att få kontakt via mejl först och känna mig lite för. Finns även via nätet, men personligen vill jag ha ögonkontakten och en riktig människa framför mig. 

Vad letar du för jobb? 

Jag vill tyvärr inte skriva det här i tråden eftersom jag inte vill riskera att bli igenkänd på något vis. 

okej skicka mig gärna ett privat meddelande. :)

Vad beror din ångest på?. . Kan det vara att du har social fobi?

.Jag har lidit av social fobi i hela mitt liv men förstod det först vid ca 34 års ålder. Innan trodde jag bara att jag var en udda typ bara och kände mig ensammast i världen. Nu några år senare har jag fått hjälp och visst finns problemen kvar, men jag ser ljusare på saker och ting. Tar seroxat och tycker det hjälper något.

Har hunnit skaffa mig sambo och ett barn men arbete och vänner saknas fortfarande. Gör allt nu för att försöka få ett arbete. Vänner kanske kommer på köpet.

Vad är din största önskan i nuläget? vad tycker du är roligt i livet. Vet att det är svårt när man har svår ångest. men försök mitt i allt elände att förnimma en positiv tanke.  Tankar kan vara så mäktiga. En enda positiv tanke kan i alla fall för stunden få en att må något bättre.

Kram!!!