Inlägg från: LindaSvensson |Visa alla inlägg
  • LindaSvensson

    HJÄLP! 18år, arbetslös, ingen bil, pluggar. BLIVANDE MAMMA!

    Hejsan! Jag behöver otroligt mycket hjälp och vill veta vad andra utanför min omgivning anser om mina och min sambos planner. Jag kan säga att jag känner mig sjukt spänd och stressad. 

    Jag och min sambo bor i en lägenhet (en två) som han har köpt och står på. Jag är fortfarande skriven hos mina föräldrar men bor här. Han är 22 och jag är 18. Vi har varit tillsammans i drygt ett halvår och älskar varandra jätte mycket. I Januari friade han till mig på min födelsedag. Allt kändes så otroligt underbart! Han jobbar som murare och tjänar mellan 15-25 i månaden. Medans jag pluggar gymnasiumet hemifrån (distans gymnasium) och kommer antagligen vara klar till nästa höst. Just nu är min inkomst 3000kr i månaden av skolan. Tillsammans har vi också vår underbara hund!

    Både jag och min sambo/festman har planner på att gifta oss dem kommande åren. Vi vill ha hus och jag vill kunna ha jobb direkt efter jag slutat skolan. (kvittar vad det är för jobb bara jag får in pengar o kan behålla det). Vi har också planner på att gifta oss. Och tänkte åka till Thailand till jul. Men det kan vi väl fet glömma nu, för att:

    NU TILL DET STORA PROBLEMET! Eller vad man nu ska säga!
    HAN VILL ATT VI BÖRJAR FÖRSÖKA SKAFFA BARN! Och vi har redan börjat!  
    Ja, det är klart jag vill ha barn. Och jag ser väl inga större problem med att få barn nu. Men jag hade faktiskt velat ha jobb först och pluggat klart. Och hur ska vi kunna bo i en två med ett barn? Barnet ska ju helst ha ett rum innan den fyller 2? Ska vi då hinna skaffa hus på 2 och ett halv år? Jag kan ju plugga undertiden jag är gravid och när jag är hemma med barnet efter födslen men kommer jag hinna med att skolarbete? Då måste min sambo lägga ner sin tränning som bodybuilder och vara hemma mer. Det stora problemet är ju inte kompisar för jag och min sambo är inga direkt festpirar. Men vi har ändå dyra utgifter med hans tränning och kost och med tanke på att jag inte har nån inkomst knappt. PLUS vår hund! Jag har börjat med körkort och de går inte så snabbt om man säger så. Har inte ens börjat ta körlektioner än men har betalat det. MEN MEST OROLIG ÄR JAG NOG FÖR HUR ALLA ANDRA SKA REAGERA!

    Skulle gärna uppskata både bra och dåliga anledningar för mig och min sambo att skaffa barn. Så jag kan överlägga innan jag får totalpanik!  TACK FÖR HJÄLPEN PÅ FÖRHAND! MVH: Ung "snart mamma"
    förälder. 

    ( men jag är väldigt ekonomisk så är inte en person som sätter sprätt på pengar) 

  • Svar på tråden HJÄLP! 18år, arbetslös, ingen bil, pluggar. BLIVANDE MAMMA!
  • LindaSvensson

    Så sant så! Men fortfarande så har vi redan börjat och mycket typsikt mig så säger jag saker utan att tänka efter tillexempel att "jag aldrig hade kunnat förstöra någon annans liv bara för jag klantat till mig" där jag menat att jag aldrig skulle kunna göra abort om jag blev med barn. Klart jag kan säga att jag vill vänta, men på ett sätt vill jag ju inte det. Vill ju ha barn med han så fort det bara går. Men vill kunna ge mitt barn allt! Och kommer jag kunna det så som det ser ut nu? 

    (studerar ju hemifrån så är ju hemmma hela dagarna)  

  • LindaSvensson

    Jag är också världens största egoist och perfektionist. Min sambo sa att vi kunde ge vårt rum till barnet om vi va tvungna o bo här längre än två år. Då jag blev nojig för att sova i vardagsrummet. Jag har tagit hand om mina syskon o familj sen jag var 10 så jag vet ju ansvaret och ta. Ororligheten för andras reaktion har väl mest och göra att jag vill inte nån ska se det som att jag o barnet är TVUNGA o leva på min sambo. Vet hur hans familj fungerar. och även min. 

  • LindaSvensson

    Sen ska man ju inte tänka så heller om han lämnar mig. Men det är klart ni har rätt. Jag kan fixa jobb snabbt om det är nödfall som personligassistent för min kompis har eget företag. Men fortfarande: skolan vill man ju bli klar med. Ja jag vill ju ha barn. Antar att min sambo bara vill det mer o snabbare än mig. Även då jag känner att jag också vill, men ja det är svårt.. de är ju inte som att skaffa en hund direkt. 

  • LindaSvensson

    Ja det är klart jag vill. Men det är så mycket mer än viljan som står på spel. Som du säger studerande, orken. Både jag och min sambo är väldigt ansvarstagande personer. såg ett program på tv3 som handla om unga mammor. det var så att jag viljegråta när jag såg hur tvn försökte få det att se så bra som möjligt ut men det var  förjävligt, mammorna var omogna och okuniga. Slarviga o hela deras hem för smutsigt. Även då jag o min sambo inte är så blir man ändå rädd även då dessa mammorna var runt 16 

Svar på tråden HJÄLP! 18år, arbetslös, ingen bil, pluggar. BLIVANDE MAMMA!