Dålig mamma?

Du är absolut ingen dålig mamma tvärtom!! Vad har pappan för roll i det här? Att skaffa barn var väl ett gemensamt beslut? Jag tycker du ska prata med din man och förklara hur du känner och vad du vill. Ni måste ju dela lika på föräldraransvaret!

Nej men din man är en egocentrisk och dålig partner.

Nej du är inte en dålig mamma, och pappan är inte en dålig pappa.....

Ni har en tuff tid bakom er och har hanterat det på helt olika sätt med helt olika förutsättningar.

Man behöver få fotfäste och mer kontroll på livet efter en sådan upplevelse, även din man så kanske har fått mer av den varan, men ändock inte har tagit sig ur det han heller. Jobbet ha han kontrolll på, samma som du känner.

När du/ni ser att ni har samma behov och upptäcker att ni har stor förståeelse för varandras situation och vilja igentligen - blir det lättare.

Det råd jag kan ge dig är att  - försök få upp arbetstiden. Du behöver vuxen stimuli, och barnet mår bra av att leka med andra barn.

Du kan även leta reda på en föräldragrupp i ditt område. Vare sig du går själv med ditt barn eller med din karl - spelar ingen roll.

Där finns stöd, personer i samma sits, gemenskap, råd, stöd, och oftast är det väldigt KUL!

Att ha kul med sitt barn är väldigt viktigt, att inte bara ha "måsten" över sig.

Pappan behöver arbeta på sitt eget håll, att han blir defensiv mot att gå ner i tid - är för att han behöver antagligen sin trofasta - kontroll som han får på jobbet. Hans snuttefilt om man får säga så-

Vill han inte ta itu med sina egna känslor och problem - kan du inte tvinga honom utan att riskera att det blir värre i er relation.

lycka till!

Tack vilka kloka svar! Ja vi är utmattade båda två och har haft svårt att mötas . Han förlorade sin egen pappa när vår son bara var sex veckor och hann inte sörja för vi var på neo och allt som var med det då. I höstas blev vår son mkt allvarligt sjuk igen och vi var nära att förlora honom under några dygn. Jag drömde ju om flera barn en gång i tiden. Har drömmen kvar i hjärtat. Men är alldeles för rädd för det . Min egen mamma gjorde en strålande karriär - och var en utomordentligt dålig morsa. Jag är livrädd att bli som hon, tänk om jag gör fel? Vi har ingen som helst avlastning tillgänglig och har aldrig haft barnvakt. Trötta.

Nej jag tycker inte du verkar vara egocentrisk eller en dålig mamma baserat på vad du skriver - tvärtom, du ser ju precis hur det står till, du oroar dig, inser att det behöver göras något för hela familjens skull.

Jag tror inte din man är en dålig pappa heller, jag tror bara han skulle behöva lite hjälp och vägledning. Han behöver släppa fokus på sitt jobb och börja ta mer ansvar för det vardagliga livet hemma hos familjen genom att finnas där så du kan få släppa det en aning. Antagligen har ni pratat om detta många gånger och ändå fortsätter han lägga sitt fokus på jobbet, det är något han KAN, det är ingen okänd mark.

Jag tror ni skulle behöva någon sorts terapi, kanske familjeterapi, kanske även enskild? Jag tror alla par skulle må bra av det! Lätt att man fastnar i ett ekorrhjul!

.

det är jobbigt att gå igenom en massa saker när man får barn. vissa har en udnerbarn småbarnstid hemma, själv hade jag också förlossnigndepression och tyckte det var hemskt att få barn. tog mig lång tid att acceptera att jag var en bra mamma trot allting jag gjorde "fel". hade eviga skuldkänslor. nu hade jag itne problemen med partner på samma sätt, vi delade lika och min man var och är otroligt engagerad. 

men jag tycker du absolut ska gå upp i tid med gott samvete. om ert barn mår bra på dagis så absolut. tänk lite på dig själv så får du mer ork att vara mamma. och fortsätt en dialog med din man. han behöver kanske inte få kravet att gå ner i tid utan "möjligheten"? och att gå i terapi är ofta bra, men vet själv att det kan vara svårt att vinga på någon annan.