Dålig mamma?

Nej du är inte en dålig mamma, och pappan är inte en dålig pappa.....

Ni har en tuff tid bakom er och har hanterat det på helt olika sätt med helt olika förutsättningar.

Man behöver få fotfäste och mer kontroll på livet efter en sådan upplevelse, även din man så kanske har fått mer av den varan, men ändock inte har tagit sig ur det han heller. Jobbet ha han kontrolll på, samma som du känner.

När du/ni ser att ni har samma behov och upptäcker att ni har stor förståeelse för varandras situation och vilja igentligen - blir det lättare.

Det råd jag kan ge dig är att  - försök få upp arbetstiden. Du behöver vuxen stimuli, och barnet mår bra av att leka med andra barn.

Du kan även leta reda på en föräldragrupp i ditt område. Vare sig du går själv med ditt barn eller med din karl - spelar ingen roll.

Där finns stöd, personer i samma sits, gemenskap, råd, stöd, och oftast är det väldigt KUL!

Att ha kul med sitt barn är väldigt viktigt, att inte bara ha "måsten" över sig.

Pappan behöver arbeta på sitt eget håll, att han blir defensiv mot att gå ner i tid - är för att han behöver antagligen sin trofasta - kontroll som han får på jobbet. Hans snuttefilt om man får säga så-

Vill han inte ta itu med sina egna känslor och problem - kan du inte tvinga honom utan att riskera att det blir värre i er relation.

lycka till!