Anonym (förvirrad)

Äldre 21 Mar 14:08

36 svar

Hur säger man att man vill separera? Mår jättedåligt.

Hej, Jag är i världens jobbigaste situation just nu.

Varit tillsammans med min sambo i nio år och vi har en liten son ihop.
Nu till problemet..

Jag älskar honom fortfarande det är inte det utan jag känner att vi inte passar ihop. Vi är så olika som det går att bli. Vi har helt olika åsikter kring precis allt. Både jag och han vill olika saker i livet. Altså vi vill inte samma saker.

Vi pratar inte längre, utan sitter på varsin sida och glor på tvn eller datan. Vi har helt enkelt inget att prata om.

Vi äter aldrig ihop. Utan alla äter olika tider, vilket jag stör mig på, men han lyssnar inte.

Han stöttar mig aldrig i något, om jag tex. vill gå någon utbildning, eller om jag mår dåligt.

Han bryr sig oftast inte om mina känslor, om jag är ledsen eller behöver hjälp med något. Om jag säger att jag behöver hjälp med något så ska det bli världens grej om det för att han ska hjälpa mig.

Det är ALLTID JAG som lämnar och hämtar på dagis, om jag ber honom snällt att lämna eller hämta så blir han skitsur.

Han har väldigt kort stubin och blir arg för minsta lilla. Om det tex är smulor på golvet så kan han göra det till världens grej, börja bråka med mig och tjafsa.

Han hjälper aldrig till i hemmet utan jag måste göra allt själv, för han vägrar och blir sur om jag ber honom, men när det gäller inredning så ska han alltid bestämma över hur det ska se ut, vi har HELT OLIKA smaker och jag hatar hans smak, han min.

Han är jämt förbannad eller sur över något och då går det oftast ut över oss.

Han vill aldrig umgås med oss som familj, tex. shoppa, fika, käka ute, gå på en promenad, bada i simhallen eller gå till leklandet, det är tråkigt enligt honom, men han blir SUR för jag inte tar vår son till leklandet eller simhallen. Det är tydligen min uppgift. Vi har ALDRIG gjort något ihop för han inte vill. Men att umgås med sina vänner funkar, då kan han prata och har skitkul!

Det är säkert mer grejer men kommer inte på nu.

Jag har försökt få honom att umgås med oss, att vi ska äta ihop, kommunicera men det funkar inte.

Här sitter jag.. dag ut och in.. snart ett år och vet inte vad jag ska jag göra? Hur ska jag säga till honom att jag vill separera? Jag vill säga det men får inte fram orden...

Jag är ung. Tiden bara går och det känns som jag slösar min tid på att vara olycklig dag ut och in. Är det meningen att jag ska ha det såhär? Har jag fel som vill lämna honom?

Anonym

Äldre 21 Mar 14:13

#1

Anonym (förvirrad) skrev 2013-03-21 14:08:15 följande:

Hej, Jag är i världens jobbigaste situation just nu.

Varit tillsammans med min sambo i nio år och vi har en liten son ihop.
Nu till problemet..

Jag älskar honom fortfarande det är inte det utan jag känner att vi inte passar ihop. Vi är så olika som det går att bli. Vi har helt olika åsikter kring precis allt. Både jag och han vill olika saker i livet. Altså vi vill inte samma saker.

Vi pratar inte längre, utan sitter på varsin sida och glor på tvn eller datan. Vi har helt enkelt inget att prata om.

Vi äter aldrig ihop. Utan alla äter olika tider, vilket jag stör mig på, men han lyssnar inte.

Han stöttar mig aldrig i något, om jag tex. vill gå någon utbildning, eller om jag mår dåligt.

Han bryr sig oftast inte om mina känslor, om jag är ledsen eller behöver hjälp med något. Om jag säger att jag behöver hjälp med något så ska det bli världens grej om det för att han ska hjälpa mig.

Det är ALLTID JAG som lämnar och hämtar på dagis, om jag ber honom snällt att lämna eller hämta så blir han skitsur.

Han har väldigt kort stubin och blir arg för minsta lilla. Om det tex är smulor på golvet så kan han göra det till världens grej, börja bråka med mig och tjafsa.

Han hjälper aldrig till i hemmet utan jag måste göra allt själv, för han vägrar och blir sur om jag ber honom, men när det gäller inredning så ska han alltid bestämma över hur det ska se ut, vi har HELT OLIKA smaker och jag hatar hans smak, han min.

Han är jämt förbannad eller sur över något och då går det oftast ut över oss.

Han vill aldrig umgås med oss som familj, tex. shoppa, fika, käka ute, gå på en promenad, bada i simhallen eller gå till leklandet, det är tråkigt enligt honom, men han blir SUR för jag inte tar vår son till leklandet eller simhallen. Det är tydligen min uppgift. Vi har ALDRIG gjort något ihop för han inte vill. Men att umgås med sina vänner funkar, då kan han prata och har skitkul!

Det är säkert mer grejer men kommer inte på nu.

Jag har försökt få honom att umgås med oss, att vi ska äta ihop, kommunicera men det funkar inte.

Här sitter jag.. dag ut och in.. snart ett år och vet inte vad jag ska jag göra? Hur ska jag säga till honom att jag vill separera? Jag vill säga det men får inte fram orden...

Jag är ung. Tiden bara går och det känns som jag slösar min tid på att vara olycklig dag ut och in. Är det meningen att jag ska ha det såhär? Har jag fel som vill lämna honom?

Hej!

Det låter som om din sambo antingen är deprimerad eller bara har riktigt fel attityd.

Jag är tyvärr motsvarigheten till din sambo, men hos oss är det jag som är deprimerad. Pappan till barnen får ta hand om dem och jag är alltid sur. Eller ofta i alla fall. Dock försöker jag hjälpa till hemma och leka med barnen när jag mår bättre vissa dagar och jag berömmer alltid pappan för att han är så bra med barnen.

Ändå hoppas jag på att han ska lämna mig. Det vore bättre för familjen. Kan inte råda dig, men om jag vore min sambo så skulle jag dra iväg med barnen så fort jag kunde.

Fundera på hur det skulle vara om det var bara du och sonen. Kanske kan du börja prova att leva så, d.v.s. skit i den sure sambon och låt honom gnälla ifred.

Rakad Apa

Äldre 21 Mar 14:14

#2

Han verkar som ett kap! :-P skämt åsido, slösa inte bort dina bästa år på honom. Separation är alltid jobbigt, speciellt om det är barn med i bilden men att gå runt olycklig i längden är ju inte bra för någon.

?Livet är för viktigt för att tas på allvar.? - Oscar Wilde

Anonym (förvirrad) Trådstartaren

Äldre 21 Mar 14:17

#3

Anonym skrev 2013-03-21 14:13:56 följande:

Hej!

Det låter som om din sambo antingen är deprimerad eller bara har riktigt fel attityd.

Jag är tyvärr motsvarigheten till din sambo, men hos oss är det jag som är deprimerad. Pappan till barnen får ta hand om dem och jag är alltid sur. Eller ofta i alla fall. Dock försöker jag hjälpa till hemma och leka med barnen när jag mår bättre vissa dagar och jag berömmer alltid pappan för att han är så bra med barnen.

Ändå hoppas jag på att han ska lämna mig. Det vore bättre för familjen. Kan inte råda dig, men om jag vore min sambo så skulle jag dra iväg med barnen så fort jag kunde.

Fundera på hur det skulle vara om det var bara du och sonen. Kanske kan du börja prova att leva så, d.v.s. skit i den sure sambon och låt honom gnälla ifred.

Det är så svårt. Jag vill ta barnet och flytta till eget, men jag vet inte hur jag ska säga det? Ska man säga att man vill ta ett break och tänka? Jag är rädd för att han ska börja skrika och bli arg på mig som vanligt. Hur säger man det liksom? det är svårt, eller förstår du hur jag menar?

Anonym (förvirrad) Trådstartaren

Äldre 21 Mar 14:18

#4

Rakad Apa skrev 2013-03-21 14:14:51 följande:

Han verkar som ett kap! :-P skämt åsido, slösa inte bort dina bästa år på honom. Separation är alltid jobbigt, speciellt om det är barn med i bilden men att gå runt olycklig i längden är ju inte bra för någon.

Ja han är verkligen motsatsen till ett kap :P Tänk mig som stått ut såhär i många år nu. Grejen är den att jag inte får fram orden. Åh varför det vara så svårt att säga det?? Blir tokig på mig själv

Anonym (!!!)

Äldre 21 Mar 14:26

#5

Bara gör det, antingen satsar ni och testar parterapi eller så säger du bara som det är. Jag var i din sits för 3 år sedan och jag mådde så dåligt, kände det som att mitt liv bara rann iväg men jag kände att jag borde hålla ihop för vår dotter. Efter en tid förlorade jag en vän i cancer och insåg hur kort livet är så jag satte mig ner med min man och sa som det var, att jag var olycklig och inte ville mer det visade sig att han kände likadant. Det var jobbigt precis i början efter separationen men nu 3 år senare är jag så lycklig. Jag har börjat plugga, träffat en man i lite över ett år som är otroligt fin, en man som vill göra saker mitt ex aldrig någonsin ville göra. Vi skrattar och mår bra och jag känner att framtiden är ljus. Exet och jag kommer bra överens och vår gemensamma dotter verkar nöjd med två glada föräldrar. Bara bestäm dig för vad du vill och gör det, det ÄR jobbigt att göra slut men det blir inte lättare ju längre du väntar!

Anonym

Äldre 24 Mar 02:52

#6

Anonym (!!!) skrev 2013-03-21 14:26:42 följande:

Bara gör det, antingen satsar ni och testar parterapi eller så säger du bara som det är. Jag var i din sits för 3 år sedan och jag mådde så dåligt, kände det som att mitt liv bara rann iväg men jag kände att jag borde hålla ihop för vår dotter. Efter en tid förlorade jag en vän i cancer och insåg hur kort livet är så jag satte mig ner med min man och sa som det var, att jag var olycklig och inte ville mer det visade sig att han kände likadant. Det var jobbigt precis i början efter separationen men nu 3 år senare är jag så lycklig. Jag har börjat plugga, träffat en man i lite över ett år som är otroligt fin, en man som vill göra saker mitt ex aldrig någonsin ville göra. Vi skrattar och mår bra och jag känner att framtiden är ljus. Exet och jag kommer bra överens och vår gemensamma dotter verkar nöjd med två glada föräldrar. Bara bestäm dig för vad du vill och gör det, det ÄR jobbigt att göra slut men det blir inte lättare ju längre du väntar!

Gud vad skönt att höra!!!

Mitt tips är också! Säg det bara! "Jag vill skiljas eller jag vill ta en paus för jag trivs inte. Jag behöver komma ifrån det här för jag mår dåligt".

Schack73

Äldre 24 Mar 06:02

#7

Jobbig sits! Börja titta efter nytt boende så snart som möjligt. Eller tror du sambon kommer bete sig bättre om du berättar att du mår dåligt och vill göra slut om han inte bättrar sig?

Anonym (förvirrad) Trådstartaren

Äldre 6 May 10:38

#8

Tack för svaren!

Nu sitter jag här... mår fortfarande skit. Får inte fram orden, vill säga men det går inte.
Snart fyller han år också.. ännu svårare att säga det......
Fan fan vad ska jag ta mig till? Jag döör om jag måste gå runt med dessa tankar dag ut och in... men får bara inte fram orden.

Sadie

Äldre 6 May 10:43

#9

Har du bestämt dig för att det är separera du vill, så ska du säga det. Säg det inte för att försöka få fram en diskussion eller förbättring.

Han kanske blir arg men det har han rätt att bli, han måste få reagera på att du säger en sån sak. Men det är hans känslor och inte dina och du måste göra vad du måste göra.

* Lova 2006-07-05 * Elsa 2008-01-30 * BF 2013-08-05 *

Anonym (!!!)

Äldre 6 May 13:36

#10

Anonym (förvirrad) skrev 2013-05-06 10:38:42 följande:

Tack för svaren! Nu sitter jag här... mår fortfarande skit. Får inte fram orden, vill säga men det går inte. Snart fyller han år också.. ännu svårare att säga det...... Fan fan vad ska jag ta mig till? Jag döör om jag måste gå runt med dessa tankar dag ut och in... men får bara inte fram orden.

Anonym (förvirrad) skrev 2013-05-06 10:38:42 följande:

Tack för svaren! Nu sitter jag här... mår fortfarande skit. Får inte fram orden, vill säga men det går inte. Snart fyller han år också.. ännu svårare att säga det...... Fan fan vad ska jag ta mig till? Jag döör om jag måste gå runt med dessa tankar dag ut och in... men får bara inte fram orden.

Du måste sluta hitta på ursäkter, nu är det hans födelsedag, sen blir det semester och sommar så då vill man ju inte säga det. Efter det kommer hösten och julen och stressen med det. Det finns aldrig någonsin något bra tillfälle eller sätt att säga det du vill säga, varenda dag du drar ut på det gör du det värre för både dig och honom. Förtjänar inte han att få veta hur du känner så att även han kan gå vidare? Du snor värdefull tid från honom med, tid han hade kunnat spendera med någon som känner allt det där man ska känna för en partner.

Hur säger man att man vill separera? Mår jättedåligt.

INNEHÅLL