någon som fått diagnosen livmoderhalscancer och vill följas åt?

Hej.
Hoppas det går bra för dig med allt.

Jag var på återkoll sista augusti då första provet visat på cellförändringar,vid undersökning behövdes inga större prover tas då läkaren såg tumören med blotta ögat.
18 september opererades 7 cm av min livmodertapp bort och skickades till analys,5 dagar senare kom då prov svaren, fick göra tre olika röntgen för att se om det var spridning till andra organ,vilket det som tur var inte var.
Kl 08 ringde min telefon och de kallade in oss på samtal,så den 24 september 2012 fick jag då min diagnos,livmoderhalscancer.
4-5 oktober sövdes jag igen för en större gyn undersökning,15 oktober opererades jag,en stor operation som tog 8 timmar,var spridning till 9 lymfkörtlar och tumören var 7 cm stor.
tillbaka på sjukhuset 12 november med olika förberedelser och så började strålning en gång/ dag i 6 veckor och en cellgift behandling/ vecka.
21 december får jag åka hem igen,färdig behandlad för denna gång.
Nu ska jag gå på kontroller med tre månaders mellan rum,så nu får vi hoppas att det var bra med det jag nu gjort. 

Hej sophia och en till
Tack för att ni delar med er.

Sophia hade du den där ovanliga sorten som bara 15-20% får?
Tog dom bort lymfkörtlarna vid bäckenet? Blev du friskförklarad direkt efter op? Varför va dom skeptiska till att du skulle bli gravid? Gjorde dom en sån där om man pratar ej läkarspråk ett snöre runt tappen för att kunna behålla barnet?
Varför är Karolinska bättre än Lindköping? Hade du något fel i din livmoder?

Vad skönt att höra att du är lycklig idag med två små barn! Hur länge sen va detta?

Hade ni gått på era kallelser om cellprovtagning och dom inte hittat något förrän till nästa gång och det va cancer? Så är det i mitt fall nu. Har läst att dom missar 30% i provtagningarna.

Har massa frågor till dig en till oxå :)

Jag håller tummarna för dig i ditt arbete med cancer och hoppas du är av med den nu! Har det varit förjävligt eller har du klarat vardagen ok?

Tog dom bort din tapp innan du hade fått svaret och sedan fick du röntgas? Var i Sverige gjordes ditt?
Vad op dom på dig nästa gång efter tappen? Hur lång tapp har man?
Lymfkörtlarna som det spritt sig till var i kroppen satt dom? Vad gjordes med dom?

Antar att du fått cellgiftet för att det sitter kvar i körtlarna och dom tar inte bort dom men att du hade tur som inte hade spridning till andra organ.

När ni fick röntgen tider till magnet och skikt tog dom bilder enbart under naveln då?

Vill du säga din ålder?

Tusen tack iaf att ni delar med er! Ni har ju själva vart i min situation och vet hur orolig man är och att man har tusentals frågor och blir så glad om man får en av dom besvarade

Kramar till er!
Glad påsk!

Hej

Förlåt att jag är sen med att svara
Dom tog inte bort lymfkörtlarna eftersom dom inte var drabbade hade dom varit det så hade dom tagit bort allt dvs livmodern. Under Operationen så gjorde dom ett cyklage som håller ihop livmoden så när jag blev gravid så behövde jag inget snöre men jag hade riskgraviditeter så det var mycket spring till läkarna.
Eftersom dom hade tagit bort en stor del av livmodershalsen så var jag tvungen att göra kejsarsnitt ca tre veckor innan beräknad födsel.
Läkarna visste inte varför jag hade blivit sjuk dom tror att det har med göra att jag under en tid använde p-piller.

Jag hade förändringar, detta var ca 5 år sen nu. Upptäcktes på rutinkontroll. Det sades först många olika grader, tom allvarliga förändringar, tills jag till slut gjorde konisering. Då visade det sig inte vara så allvarligt utan relativt lätta förändringar. Själva ingreppen var inte så jobbiga, det var väntan och ovissheten som tärde på psyket, men så är det väl alltid, med allt sånt här. Det var en lättnad när allt var över och den slutgiltiga patologiska analysen sade ofarligt, borta och helt botad. Nu gjorde jag en hysterektomi förra året, livmoder, livmoderhals och ena äggstocken avlägsnades ( inte pga mina tidigare cellförändringar, utan annan orsak) så nu behöver jag inte göra årliga cellprovtagningar mer, skönt. Visst kan man tom få cellförändringar, även cancer, i slidväggarna, men det är inget jag (orkar) oroa mig för. Och chansen är slående liten. Jag har som sagt ingen "tapp" kvar, utan längst upp i slidan har jag numera en "vaginal cuff" det är helt stängt och ihopsytt. Visst kan det finnas livmodertapps och livmoderceller kvar ( även äggstocksceller vid den borttagna äggstocken) som kan utveckla förändringar, men som sagt...liten chans. Går man på regelbundna kontroller, så är det näst intill omöjligt att utveckla svår eller långt gången cancer, detta är något väldigt sällsynt i modern västdel av världen, däremot dödsorsak nummer ett i u-länder. Visst finns det fall som trotsar reglerna, en del får (väldigt sällsynta) snabbt växande, aggressiv cancer, trots noggranna, täta kontroller. Men, oftast är det så, här i väst, att de som nu får cancer i livmoderhalsen och avlider av det, är de kvinnor som skippat sina kontroller av diverse orsak ( rädsla/ångest/ignorerat) Oftast är denna typ av cancer väldigt långsam, och börjar nästan alltid med just vanliga, ofarliga förändringar. Även om ett, två cellprovtagningar missar förändringarna, så kommer garanterat det nästa hitta dem och behandling och 100% bot kan sättas in omedelbart. Det är väl just det och dess statistik som gör att vi kvinnor i väst kan känna oss väldigt trygga när det kommer till just denna typ av cancer. Då är det värre med bröstcancer, som kan vara otroligt förrädisk. Kan vara "dold" väldigt snabbväxande, aggressiv och helt enkelt hemsk. Det gäller för oss kvinnor att gå till våra kallelser, religiöst, ta några minuters obehag med benen upp i vädret och kalla, hårda instrument upp i våra "pinsamma" regioner, det kan gälla liv eller död. Och ta kroppens signaler på allvar helt enkelt. Gör vi så, behöver vi i alla fall INTE dö i just livmoderhalscancer. Önskar att ALL cancer kunde vara lika "lätt" att pejla, spåra upp och bota. Lycka till TS, det kommer gå bra för dig.

Hej, Jag ser att det skrevs i denna tråd i mars.. Men undrar hur det har gått? Jag har oxå fått livmoderhalscancer... Fick min diagnos för 1 månad sedan då jag åkte in till förlossningen för att bli igångsatt, då dom kände på tappen upptäcktes knölen som visade sig va livmoderhalscancer:/ barnmorskan trodde under min graviditet att jag läckte fostervatten( rann klar vätska) men det visade sig vara tumören som spöka, är det något ni känner igen? Att det rinner? Har nu hunnit med MR och narkosundersökning, min cancer är 3 cm och vad dom kan se begränsad till livmoderhalstappen, väntar på att få göra en lungröntgen också. Har fått besked om att det blir operation där dom tar bort allt, livmoder,tappen ,lymfkörtlar och vävnad runt om. Beroende på vad dom hittar i lymfkörtlarna tar dom äggstockarna oxå:( då får jag äta hormoner tilld jag är 50( är 28år)det får jag reda på när jag vaknar upp. Allt känns skit just nu och hela min värld har rasat. Från babylycka till tragedi och dödsångest! Har ångest för allt! Operationen känns jätte sorglig, är rädd att självkänslan ändras och att sexlivet blir förstört. Hur kommer d se ut i skidan efteråt lixom? Hur kommer sexet att bli? Många funderingar:/ Hur stor va era tumörer? Och vad kan jag vänta mig? Något jag bör tänka på? Tacksam för all info/svar!

Har också precis fått diagnosen livmoderhalscancer och ska opereras nästa vecka.
Har varit de mest omtumlande veckorna i mitt liv och jag har haft ren och skär dödsångest.
Läkarna säger att det inte har spridit sig och att tumören är cirka 2,5 cm stor.
De ska operera bort allt utom äggstockarna (är 31 år).

Hur har det gått för er andra?
Känner mig också orolig över hur livet kommer att te sig efter operationen.

Vill gärna följas åt på denna hemska resa.

Kram          

Min mamma har opererat ut hela baletten och är igång med cellgift nu.  Andra omgången för henne, förra gången satt det i halsen.

Hej.
Jag mår rätt fint idag,trots att jag fick proppar i lungorna och fått ta två blodförtunnande sprutor/dag,men orken och lusten har hittat tillbaka,så härligt att känna sig levande igen. =)
Själva operationen var det jobbigaste på hela denna resa,cellgifterna och strålningen gick bra ändå trots att jag fick bo på hotellet vid sjukhuset på veckorna i en annan stad utan familjen eller vänner,fick åka hem på helgerna,första resan var jag i väldigt dåligt skick,förstod i efter hand att jag inte borde rest.
 
Detta med sex igen efter en så stor operation var inte lätt inte från början,jag var livrädd att det skulle göra ont och hur skulle mannen tycka mm,så det dröjde flera månader innan vi äntligen fick till det igen och hör och häpna det var som förr när nervositeten och spänningarna äntligen släppte!
vi har infört en barnfri helg ihop/månad,för vi kände att vi måste få tid att finna varandra igen och det är så att vi umgås ju mest ihop som familj ändå,så vi njuter till fullo dessa helger,vi har rest till Budapest och nu i maj ska vi till Tallinn jag och min man.

ja,de opererade bort nära på hela tappen på mig innan jag fick göra tre olika röntgen,en helkropps röntgen,stora operationen på 8 timmar då opererade de bort hela livmodern,flertal lymfkörtlar,en bit av tappen upp ifrån och kring liggande vävnad.
opererades i Umeå.
Stort lyckatill ni som nyss fått era besked och hoppas att ts mår fint. Kram!
 

Vad skönt att det gått bra för dig 'en till..' :)

Man blir lite mer hoppfull när man ser att det kan gå bra trots allt.

Jag är väldigt hypokondrisk utav mig i vanligafall och har grav panikångest sedan 4 år tillbaka så jag har redan planerat min begravning 14 ggr! Har varit så desperat efter information då läkarna varit slappa m d så har det blivit mycket googlande och bloggläsande och tyvärr är det oftast dom dåliga historierna som hamnar där:/

Får för mig att det ska spridas i väntan på operation och/eller att jag ska få återfall efter operationen.. Ja ni ser jag tar ut väldigt mycket i förskott, fast det kanske är vanligt med ett cancerbesked.

Jag hoppas jag blir opererad i slutet på maj har då gått 7 veckor sedandet upptäcktes. Till hör radiumhemmet i Sthlm.

'en andra chans' när ska du opereras? Och har dom sagt något om behandling efteråt?

Kram

delli. ja,det är nog väldigt vanligt att man tänker och gör som du,så även jag.
Allt mitt gick väldigt fort,på 5 veckor så var jag redan opererad och fick sen efter två veckor veta att det var spridning till flera lymfkörtlar och att jag därför behövde strålas och få cellgifterna.