• Anonym

    Barn som säger repliker ur böcker/tv konstant?

    Är det fler än jag som har ett barn runt 3 - 3,5 års åldern som mer eller mindre större delen av dagen säger repliker ur böcker/filmer? Väldigt, väldigt ofta då han får vara för sig själv och leka med sitt när jag måste fixa något hemma så kanske han kör någon bil fram och tillbaka på bordet och har väl oftast ingen riktig lek för sig, samtidigt som han säger repliker ur böcker eller filmer med inget som helst samband till det han gör. Det är lite som att han kan göra en sak med händerna men är någon helt annanstans i tankarna. Ganska så knepigt att förklara. Han gör detta så pass ofta att det är omöjligt att inte lägga märke till det. Han gör det även lite när som då han inte leker, kanske när han ska ta på sig kläder eller något annat.

    Vi kan leka lite tillsammans även om han mest bestämmer vad jag ska göra i leken och kan leka hyffsat åldersadekvat med att t.ex. laga mat i hans kök och så och att han ska duka fram men det sker ganska så sällan och han gör i princip lekar på samma sätt hela tiden utan så mycket fantasi eller variation. Ibland kan han själv låtsas att gubbarna pratar men fantasin är som sagt väldigt begränsad och leken sker på ett begränsat sätt. Mest sitter han och pillar med någon bil utan att direkt leka om jag inte leker med honom.

    Det finns misstankar kring autism och han har blivit lite uppkollad. Andra kan se vissa svårigeheter men samtidigt har han utvecklats mycket socialt och är verkligen inte instängd på något sätt, om än lite tillbakadragen.

    Undrar mest över det här med att ständigt säga repliker ur böcker för sig själv osv, om det är vanligt för åldern? Det är inte det att han bläddrar och läser för sig själv utan munnen bara går med alla möjliga repliker som inte har med det han gör att göra. Aldrig upplevt att barn i våran närhet i hans ålder gör det, så gör era barn det?

  • Svar på tråden Barn som säger repliker ur böcker/tv konstant?
  • Anonym

    Det låter ganska "autistiskt", det finns många som "ekar" (som ett eko alltså) saker från filmer, tv, radio. Hur är hans tal för övrigt?
    Om man ska bedöma autism är det viktigt att titta på helheten. Barn kan ha en del skumma beteenden för sig utan att det är onormalt. Därför kan det vara lurigt att sätta diagnos på små barn.  

  • Anonym
    Anonym skrev 2013-03-25 19:58:20 följande:
    Det låter ganska "autistiskt", det finns många som "ekar" (som ett eko alltså) saker från filmer, tv, radio. Hur är hans tal för övrigt?
    Om man ska bedöma autism är det viktigt att titta på helheten. Barn kan ha en del skumma beteenden för sig utan att det är onormalt. Därför kan det vara lurigt att sätta diagnos på små barn.  
    Jo det är ju det jag känner också. Han var lite senare med att börja prata men pratar nu i hela meningar. Men han säger mycket som jag egentligen vet han inte förstår och kan låta lite lillgammal. Han har en "ospecificerad språkstörning". Ingen utomstående märker ju av något konstigt sådär utan det är ju när man är med han dygnet runt som man lägger märke till att han pratar på ett sätt han inte förstår själv eller vad man ska säga. Han kan till exempel säga "oj nu blev jag förvånad" fast det inte alls passar in i sammanhanget. Han ekar en del vilket är konstaterat. Han har svårigheter men som inte uppnår en autism diagnos. Jag tror dock han kommer få en diagnos i framtiden men att det kommer att dröja pga att han fungerar bra i många sammanhang och det kan vara svårt att se problemet om man inte är uppmärksam. Det här med rabblandet ur böcker är ju lite smått frustrerande då det inte märks annars när han är med i samtal osv så folk förstår ju inte vad man pratar om och jag har svårt att veta om det är normalt eller ej.
  • Anonym

    Det viktigaste tycker jag är att möta barnet/personen där den är, oavsett diagnos. Med de svårigheter och styrkor som personen har.

    Rabblandet ur böcker, tillsammans med det andra du berättar, låter som att det borde luta mot en autismdiagnos, nu eller senare i livet. 

  • Anonym (likadan!)

    Man får väl se till helheten förvisso, men mitt äldsta barn satt ofta o babblade från filmer hon sett så man undrade hur det stod till ibland...Minns när hon kollade Peter Pan där mamman säger till dottern; "jag trodde du var vuxen, men du har tydligen mycket kvar att lära". Detta var något min dotter lade sig till med att säga till mig när vi var i luven på varann, i tre årsåldern sådär....
    Jag o en kollega på jobbet rabblar repliker från Ronja Rövardotter för fullt om dagarna o har jättekul btw....helt odiagnostiserade....

  • Anonym

    Tack! Det verkar ju dock inte vara allt för vanligt? Det som gör mig lite fundersam är att han kan uppvisa många autism tecken men samtidigt är han social även om det ibland känns som han inte vet hur han ska göra? Men har svårt att sätta fingret på vad. Just det att han faktiskt är social och hejjar och pratar med folk men han kan säga i princip vad som helst. Samtidigt är han ju inte så gammal så jag vet inte vad man kan förvänta sig, hur de ska bete sig i den åldern socialt.

    Det som inte stämmer är ju att det sägs att barn med autism har svårt att härma men han härmar ju väldigt mkt. Det är väl lite det man märker i lek och så också att han gör det han ser andra barn göra men man ser att han inte riktigt har förståelse för leken utan bara gör. Och sådant är ju också svårt att märka för andra då det för andra ser ut som han leker som barn brukar göra, medan jag ser att han mer kopierar men inte förstår leken. Och när jag leker med honom så ger ju jag honom fantasi vilket han tar efter och då ser ju hans lek bra ut, om ni förstår hur jag menar? Jag som mamma ser ju något helt annat eftersom jag känner honom på ett helt annat sätt än vad andra gör.

  • Anonym

    när jag var barn kunde jag hela fablernas värld dialoger från skivorna jag lyssnade på tex. Jag har inte autism eller något annat:). Rabblade dem ofta. Vill bara säga att det behöver inte vara ovanligt men det beror som sagt på sammanhanget.

  • Litet My
    Anonym skrev 2013-03-25 23:47:57 följande:
    Tack! Det verkar ju dock inte vara allt för vanligt? Det som gör mig lite fundersam är att han kan uppvisa många autism tecken men samtidigt är han social även om det ibland känns som han inte vet hur han ska göra? Men har svårt att sätta fingret på vad. Just det att han faktiskt är social och hejjar och pratar med folk men han kan säga i princip vad som helst. Samtidigt är han ju inte så gammal så jag vet inte vad man kan förvänta sig, hur de ska bete sig i den åldern socialt.

    Det som inte stämmer är ju att det sägs att barn med autism har svårt att härma men han härmar ju väldigt mkt. Det är väl lite det man märker i lek och så också att han gör det han ser andra barn göra men man ser att han inte riktigt har förståelse för leken utan bara gör. Och sådant är ju också svårt att märka för andra då det för andra ser ut som han leker som barn brukar göra, medan jag ser att han mer kopierar men inte förstår leken. Och när jag leker med honom så ger ju jag honom fantasi vilket han tar efter och då ser ju hans lek bra ut, om ni förstår hur jag menar? Jag som mamma ser ju något helt annat eftersom jag känner honom på ett helt annat sätt än vad andra gör.

    Man behöver inte vara asocial eller ens tillbakadragen för att man har Autism, det är absolut inget kriterie, man kan likaväl vara åt andra hållet och vara otroligt social och snudd på distanslös eftersom det sociala samspelet inte fungerar vilket ofta ställer till det.
  • Anonym
    Anonym skrev 2013-03-25 23:50:18 följande:
    när jag var barn kunde jag hela fablernas värld dialoger från skivorna jag lyssnade på tex. Jag har inte autism eller något annat:). Rabblade dem ofta. Vill bara säga att det behöver inte vara ovanligt men det beror som sagt på sammanhanget.
    Skönt att höra ändå. :) Helheten säger mig däremot något annat.
  • Anonym
    Litet My skrev 2013-03-25 23:51:17 följande:

    Man behöver inte vara asocial eller ens tillbakadragen för att man har Autism, det är absolut inget kriterie, man kan likaväl vara åt andra hållet och vara otroligt social och snudd på distanslös eftersom det sociala samspelet inte fungerar vilket ofta ställer till det.
    Jag tror inte han är distanslös. Han kan vara väldigt tillbakadragen och inte svara mot främlingar. Samtidigt kan han ofta heja på folk utanför huset vilket egentligen inte heller känns onormalt eftersom de bor häromkring. Det är väl mer sättet han pratar på kanske? Samtidigt så är väl det kommunikativa knappast helt hundra oavsett vilken 3åring det gäller. Känns mer som att han är social på ett udda sätt ibland fast ändå inte, jätte svårt att förklara. Han kan fråga någon på gården han inte lekt med tidigare om personen vill leka men skulle personen svara ja och börja leka lite så är det ändå som att han leker för sig själv. Eller så kanske han börjar prata med ett barn på gården men kan t.ex. öppna repliken med att "det är mycket snö ute"

    Det här med bollspel tillsammans vet jag inte om 3åringar brukar förstå men om han börjar spela boll med andra så springer han iväg med bollen själv och sparkar och man får be honom sparka vidare. Även fast han vill vara med så gör han det liksom själv?
  • Litet My

    TS: jag uppfattade det som att en anledning som talade emot Autism var att han inte var osocial. Min egen som som har Atypisk Autism låter förövrigt mycket lik din son, men som sagt det kan vara ålder också men känner igen mycket av det du beskriver. Tycker absolut du ska utreda så du vet, och kan stötta och träna med det som är svårt.

Svar på tråden Barn som säger repliker ur böcker/tv konstant?