Varför skaffar man barn sent i livet?
Jag förstår att din kollega tycker du är omogen.
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Vilken mysig arbetsplats du har. Tycker du och kollegan förtjänar varandra på nåt sätt.
-
Höll ditt eget äktenskap TS?
Inte helt troligt att man hunnit gifta sig och bygga upp en stabil grund vid 19. -
Tja, det kanske är så att man inte har hittat sin stora kärlek i unga år och dessutom helt saknar längtan efter barn. Ska man då gå ut på krogen och bli gravid med ett one night stand bara för att bli en ung mamma så att såna som du blir nöjda?
-
Min mor fick mig på 60-talet när hon var 23. Hon gifte sig med min pappa när han var 21. Hon var ung, oerfaren i livet, rädd och osäker.
Hon säger själv att hon ser en sådan skillnad på mig som blev förälder när jag var 35. Då jag hade en lång utbildning, hus, varit gift i 10 år , fått skinn på näsan och trodde på mig själv.
Hon menar att jag nog har möjligheten att vara en bättre förälder, än vad hon någonsin var. Nu var och är hon ju en väldigt snäll och rar mamma.
Men jag är glad att jag väntade med barn tills jag verkligen var mogen för det. -
cosinus skrev 2013-03-26 10:49:50 följande:Jag ger dig rätt på punkterna att ja det går alldeles utmärkt att få tillbaka sin ursprungskropp efter att man fött barn. Efter 4 barn födda när jag varit 26, 28, 30 och 33 så väger jag 55 kg (mot 57 innan barnen) till mina 166 cm. Gillar att träna och det är ingen större skillnad alls på kroppen.
Ger dig också rätt på punkten att man orkar mer när man är yngre.
I övrigt har jag inga problem att se varför en del väntar, i mitt fall handlade det om att jag ville studera klart först samt hinna jobba några år. Sen hade jag nog faktiskt varit en rätt usel mamma vid 19.
Jag har mer svårt att förstå de som väljer att vänta tills de är 40. Inte att det kan bli så av saker man inte kan styra i livet men att man aktivt planerar att vänta så länge går lite över mitt förstånd. Dels för att man blir tröttare, det kan vara svårt att ens bli gravid o s v. Men alla gör ju sina val.
Alla blir inte tröttare vid fyrtio, det är individuellt och har inte bara med åldern att göra. Om man får första barnet vid fyrtio är man sannolikt mindre trött än om man redan gått igenom en småbarnsperiod och tampas med större barn samtidigt som man har småbarn. -
det som är lustigt när jag läser i den här tråden är att många av er verkar ha en syn som att tiden med barn bara är ett nödvändigt ont? Jag är 33 och har inga barn, och blir ju inte sugen på att skaffa när det verkar som att många tycker att tiden när barnen är 0-18 år bara är jobbig och livet levs innan och efter man har barn..?
-
Det gäller ju inte bara att hitta en partner - det är ju rätt bra att faktiskt lära känna människan väl innan man skaffar barn. Jag hade varit sambo med min karl i 8 år när vi skaffade första barnet.
Dessutom gör man sig själv och samhället en tjänst om man skaffar en god förankring i arbetslivet innan man sätter igång med barnen. Det är SÅ mycket svårare att ta sig in sen. Dessutom får man ju bättre föräldrapenning.
Och som 30-åring känner jag mig som en mycket mer harmonisk människa. Färre nojjor, mer självsäker, större personlig mognad, mer givande relationer och bättre på att hantera oförutsedda saker. Som 20-25 tyckte jag säkert att jag var mogen för min ålder, men nu vet jag ju hur barnslig och osäker jag och mina jämnåriga var. -
Varför är det ofta samma personer som skriker om att det är så hemskt att klaga på unga föräldrar för "mamma är ingen ålder" som förfasar sig över äldre mammor för "de orkar minsann ingenting"?
-
jag tycker inte man behöver vara tonåring eller närmare 40 år när man skaffar barn!
25-30 år anser jag lagom för då har man förhoppningsvis en stabil relation, jobb och mognat en del :) utan att strukturerat sitt liv så strängt att man inte kan tänka om ;)