ni som gick upp mycket under grav

TS: Jag var faktiskt precis på väg att lägga in en fråga i en av de andra trådarna där folk gick upp typ 5 kilo under en hel graviditet (varav en av dem tex. var en sprinkig liten tjej till att börja med ) hur det kom sig att bara folk som gått upp långt under medel svarade på den tråden. Är det liksom "bättre" att gå upp under genomsnittet? Så vitt jag vet väger en graviditet i sig (barn, vävnad och vätska runt, fettdepåer) i snitt 13 kilo, så vart tusan får barnet det som behövs om man gått upp ett kilo i v. 34?! Fast det verkar ju gått bra för alla i den tråden, så jag får bara inte ihop det...

Nåväl, lyckligtvis ställde jag inte frågan för hur snällt jag än hade frågat hade jag nog blivit lynchad.

Jag gick i alla fall upp 30 kilo med förra, och det var jobbigt för knän och fötter så jag vill helst skona min stackars ömmande kropp lite denna gång. Runt 20 max, tack. Nu är jag i v.15 och har gått upp 6 kg så det går ju sådär skulle jag säga... Jag tror att jag, förutom evig hunger, har en tendens att samla på mig vatten. Jag är redan rätt svullen.

Bland mina vänner har de flesta gått upp 10-25 kg per graviditet, och gått ner alla kilon sen.

Vill även påpeka att när jag var gravid för 8 år sedan pratade ingen om viktuppgång med mig (fast de nog borde gjort det), och måttligt om träning. Nu är det "fittness mama" som gäller och mina grav-appar tjatar något förfärligt om normal viktuppgång, jag blir helt stressad! Alla mammatidningar tipsar om träning osv. så jag tror det är någon form av trend. Säkert bra i princip, men saker och ting har ju en tendens att slå över.

Kan tillägga att jag själv är smal/normal (i vanliga fall) och tränar mycket för att jag gillar det. Men när jag är gravid så funkar min kropp så totalt annorlunda, jag flåsar vid minsta lilla och alla leder och muskler är mjuka och ömmar. Nej, jag vill inte vara fitness mama. Jag vill vila och äta, jag!

Ok, gott folk i tråden. Jag utnämner mig härmed till Svamp.

Jag äter nyttigt och när jag är hungrig, är iofs begränsad med rörelse. En vecka stod jag still i vikten. Sedan märkte jag från en dag till en annan att kläderna blivit något mindre, och jag hade en uttalad ballongkänsla i kroppen. Jag hade gått upp 2 kilo på en vecka! Jag VET att jag inte svullar nog för att gå upp detta i i fett, och jag dricker/är törstig helahela tiden, men kissar som vanligt, så jag måste samla på mig så mycket vatten!

Jag tror jag ska sluta väga mig nu (8 kg plus v. 17). Om jag ändå inte kan göra något åt saken hjälper det ju inte att oroa sig. Dessutom har jag fått foglossning, så den lilla rörelsefrihet jag fick efter att illamåendet gick över är nu passé. Andra övningar går inte riktigt heller för att jag blir svimfärdig så lätt (blir kanske bättre med tiden, men jag saknar joggning så mycket!).

Jag ska köpa gördel för att skona ryggen och har köpt sköna skor, och jag fortsätter äta nyttigt. Mer kan jag nog inte göra för min arma kropp.

Har någon av er några tips för att hantera skenande vattenansamling? Typ mer salt, mindre salt (har sett båda råd)? När jag googlar verkar det bara vara något man får stå ut med. Trist, för det blir ju tungt. Det lustiga är att andra inte verkar märka det alls - den övriga kroppen ser helt normal ut i förhållande till min imponerande kula!

Då är vi nog samma typ. Hur kan det inte synas att man går upp två storlekar? Jag tror att det är i förhållande till magen då, tur att den är enorm också kanske. Fast framåt slutet såg faktiskt alla att jag såg ut som en hamster i ansiktet. Det var finkänsliga nog att inte nämna det då, utan alla ljög och sa att jag var fin, men nu skojas det en del om min hamster-period för 8 år sedan.

Hur klarar sig din rygg, fötter och leder? De tog styrk förra gången, så jag oroar mig mest för det, alltså så att säga förslitningsskador på kroppen.