Anonym (valet)

Äldre 27 Mar 01:48

38 svar

att ha ett val?

Ibland så går barnen mig verkligen på nerverna. De är som barn är mest: de bråkar med varandra, de skrattar så de kiknar, de leker, de testar gränser, de myser i soffan, kramas och de hittar på hyss. Ibland är jag så trött att jag bara vill gå och gömma mig. Totalt utpumpad. Jag erkänner att det inte är kul att ha barn alla årets dagar året om. Det är ungefär här det märkliga händer... Istället för att få höra att barn i den åldern är i trotsåldern och är hemska, min lilla Lisa var likadan, det går över med tiden. Så får jag höra att om det nu är så fruktansvärt jobbigt att ta hand om barnen och om jag inte älskar dem så kan jag ju bara avsluta det hela och flytta därifrån.

Jag har ett val, jag är inte barnens biologiska mamma, jag har inga juridiska förpliktelser. Men innebär detta val att jag aldrig kan få tycka barnen är jobbiga utan att vara en dålig bonusmamma? Innebär valet att jag inte förtjänar att få medkänsla eller råd hur jag ska hantera bonus utbrott? Varför bjuds inte bonusmammor på skräckhistorier om hur lilla lisa var när hon var 3 år?

Litet My

Äldre 27 Mar 01:55

#1

Jag har flera Bonusmammor i min närhet och jag gör ingen skillnad mellan de och Biomammorna i det fallet. Däremot är det ju mer Bioföräldrarnas ansvar/tvång att ta det jobbiga med barnen vilket är ett krav man inte kan ställa på en bonusförälder, tycker jag.

Kan det vara så att du själv yttrar dig väldigt negativt och det är därför du inte får den respons du önskar?

Sedan tror jag många tänker att föräldrarnas kärlek liksom är villkorslös medan det inte är lika självklart för en bonusförälder (hur många Bonusföräldrar älskar Bonusbarnen lika vilkorslöst som sina egna?) och att det därför låter mer "illa" om en Bonusförälder gnäller än en Bio? Och kanske därför blir en anledning att förtydliga mer än en Bioförälder att "men självklart tycker jag jättemycket om Lilla Lisa, men att hon trotsar så fort vi är på Ica är väldigt jobbigt".

Anonym (valet) Trådstartaren

Äldre 27 Mar 02:12

#2

Litet My skrev 2013-03-27 01:55:42 följande:

Jag har flera Bonusmammor i min närhet och jag gör ingen skillnad mellan de och Biomammorna i det fallet. Däremot är det ju mer Bioföräldrarnas ansvar/tvång att ta det jobbiga med barnen vilket är ett krav man inte kan ställa på en bonusförälder, tycker jag.

Kan det vara så att du själv yttrar dig väldigt negativt och det är därför du inte får den respons du önskar?

Sedan tror jag många tänker att föräldrarnas kärlek liksom är villkorslös medan det inte är lika självklart för en bonusförälder (hur många Bonusföräldrar älskar Bonusbarnen lika vilkorslöst som sina egna?) och att det därför låter mer "illa" om en Bonusförälder gnäller än en Bio? Och kanske därför blir en anledning att förtydliga mer än en Bioförälder att "men självklart tycker jag jättemycket om Lilla Lisa, men att hon trotsar så fort vi är på Ica är väldigt jobbigt".

jag tycker att du har en del bra poänger. Men det jag undrar över är hur jag ska låta bli att ta det jobbiga på ica när jag är själv där med barnet bara för att jag inte är dess bio mamma?

Jag tror att man kan älska sina bonusar villkorslöst, men som i vilken relation som helst så tar det tid. En bio-mamma har ju iaf 9 månader på sig att förbereda sig på att det kommer ett barn. Hur lång tid är det okej för en bonusmamma att inte älska sitt bonusbarn?

Litet My

Äldre 27 Mar 02:40

#3

Jag tänker mer på det jag ser och det jag läser, visst finns det de som älskar sina bonusbarn tom som sina egna men det finns också många som inte gör det, det finns alla sorter, jag tycker inte heller det är något man kan kräva att en bonusförälder gör även om det är positivt om så sker. Visst kan du ta med barnet till Ica min poäng var mer att om man tycker det är superjobbigt så ligger ansvaret att ta tag i det främst hos bioföräldrarna, man kan inte som bioföräldrarna kräva/ tvinga sin partner att göra något han/hon inte vill rent krasst, sedan kanske han/hon vill ändå men blir det övermäktigt tycker jag inte man kan tvinga bonusföräldern, det var mer så jag tänkte.

Modernmom

Äldre 27 Mar 06:09

#4

Jag tycker absolut du har rätt att beklaga dig emellanåt! Det gör ju jag som är biomamma!

Snigeln

Äldre 27 Mar 06:53

#5

Detta är något jag bara upplevt på FL. I verkligheten har alla jag pratat med om bonusen, positivt som negativt, varit förstående. Tror att det är lättare att förstå bonusföräldern om man hör tonfallet och ser ansiktsuttrycket samt kroppsspråket. I text är det så lätt att tolka in en massa negativa/bittra/hatiska känslor som inte finns. Det jag dock stör mig på irl är rådet att låta pappan ta allt då det blir jobbigt. Visst, det är hans ansvar och han får ta kontakten med mamman o.s.v., men vardagliga konflikter och pre teen dramaqueen fasoner sker ju rakt under min näsa eller med mig och då känns rådet låt pappan ta det så fel. Tänk att bonusen gör nåt i vardagsrummet som jag ser att är "fel" och fòr att lämna konflikten/diskussionen åt pappan så bör jag ju gå till honom i andra rummet och "skvallra". Så skulle jag inte kunna leva i mitt hem! Men rådet/befallningen att lämna maken har jag bara fått här på FL faktiskt och då har jag varit tillsammans med maken i över 7 år så jag har hunnit ventilera med en hel del andra irl...

nattregn

Äldre 31 Mar 22:23

#6

Snigeln skrev 2013-03-27 06:53:12 följande:

Detta är något jag bara upplevt på FL. I verkligheten har alla jag pratat med om bonusen, positivt som negativt, varit förstående. Tror att det är lättare att förstå bonusföräldern om man hör tonfallet och ser ansiktsuttrycket samt kroppsspråket. I text är det så lätt att tolka in en massa negativa/bittra/hatiska känslor som inte finns. Det jag dock stör mig på irl är rådet att låta pappan ta allt då det blir jobbigt. Visst, det är hans ansvar och han får ta kontakten med mamman o.s.v., men vardagliga konflikter och pre teen dramaqueen fasoner sker ju rakt under min näsa eller med mig och då känns rådet låt pappan ta det så fel. Tänk att bonusen gör nåt i vardagsrummet som jag ser att är "fel" och fòr att lämna konflikten/diskussionen åt pappan så bör jag ju gå till honom i andra rummet och "skvallra". Så skulle jag inte kunna leva i mitt hem! Men rådet/befallningen att lämna maken har jag bara fått här på FL faktiskt och då har jag varit tillsammans med maken i över 7 år så jag har hunnit ventilera med en hel del andra irl...

Jag håller helt med dig, det funkar inte i verkligheten att låta pappan ta allt ansvar och alla konflikter, när det kommer till barnen om man lever som en familj. Vi hjälps ju åt med allt.

nattregn

Äldre 31 Mar 22:33

#7

Snigeln skrev 2013-03-27 06:53:12 följande:

Detta är något jag bara upplevt på FL. I verkligheten har alla jag pratat med om bonusen, positivt som negativt, varit förstående. Tror att det är lättare att förstå bonusföräldern om man hör tonfallet och ser ansiktsuttrycket samt kroppsspråket. I text är det så lätt att tolka in en massa negativa/bittra/hatiska känslor som inte finns.

Förstår inte riktigt varför alla dessa negativa/bittra/hatiska känslor runt bonusföräldrar finns här? Borde inte detta vara ett forum där man kan få ny energi när man är helt slut? Att få ventilera sin situation när den känns helt hopplös, för att sedan ta nya tag och bli en bättre bonusmamma för sina bonusbarn?

Blir man en bättre bonusmamma för att man få höra här att allt man gör är skit av 50% av inläggen? Vilka är dessa? Biomammor som är bittra på att det kommit in en främmande människa som är med och uppfostrar hennes barn mot biomammans vilja?

Oldie

Äldre 1 Apr 13:03

#8

Nattregn, håller helt med dig, och Ts.
Man borde få ventilera utan påhopp, och det finns ju en del bonusföräldrar utan egna barn, då hade historien om lilla Lisa kunnat både stärka och lära.
Jag har alltid haft ett öppet sinne vad gäller andra människor trots olikheter. Men sen jag började hänga här, hittade hit för att jag var i behov av stöd och råd ursprungligen, har min bild av mina medmänniskor ändrats och förundras över att vissa både får gå lösa på gatan, skaffa barn och rösta :)

Anonym

Äldre 1 Apr 18:31

#9

nattregn skrev 2013-03-31 22:23:43 följande:

Jag håller helt med dig, det funkar inte i verkligheten att låta pappan ta allt ansvar och alla konflikter, när det kommer till barnen om man lever som en familj. Vi hjälps ju åt med allt.

För oss funkar det utmärkt att sambon tar allt med sitt barn, vi har hushållsregler bara exempelvis att alla får säga sitt om middagsmaten, det är inte bara en som bestämmer tvprogrammen osv. Men när det kommer till uppfostran (eller i sambons fall brist på) så är det helt hans sak. Ser jag saker tex barnet är elak mot katterna så säger jag till men annars nä. Men visserligen ser jag oss mer som ett hushåll inte en familj. Vi har helt olika syn på uppfostran sambon och jag och jag kan inte för mitt liv hjälpa honom curla/skämma/klema bort hans barn så det får han göra själv.

Anonym (valet) Trådstartaren

Äldre 1 Apr 18:55

#10

nattregn skrev 2013-03-31 22:33:00 följande:

Förstår inte riktigt varför alla dessa negativa/bittra/hatiska känslor runt bonusföräldrar finns här? Borde inte detta vara ett forum där man kan få ny energi när man är helt slut? Att få ventilera sin situation när den känns helt hopplös, för att sedan ta nya tag och bli en bättre bonusmamma för sina bonusbarn?

Blir man en bättre bonusmamma för att man få höra här att allt man gör är skit av 50% av inläggen? Vilka är dessa? Biomammor som är bittra på att det kommit in en främmande människa som är med och uppfostrar hennes barn mot biomammans vilja?

Precis min poäng! Jag efterlyser mer pepptalk och mindre sågningar!! Jag utgår liksom att de flesta människor gör så gott de kan, när det blir fel, orken tryter eller man befinner sig i en situation som är mer absurd än en dröm, då behöver man stöd och råd. Inte få höra att man är en elak och egoistisk människa som hatar sina bonusbarn, inte ser till deras bästa eller att man bara tänker på sig själv.

att ha ett val?

INNEHÅLL