Borderline

Oj, blev så glad (?) när jag hittade denna tråd att jag var tvungen att skapa ett konto..  
Jag fick min diagnos för snart 2 år sedan.. Jag står fortfarande i kö för DBT på två olika ställen.. Det har sagts att jag ska få plats i början av detta år (!) ( Nu är det april så jag vet inte riktigt hur de räknar början av året) Jag får inte träffa någon psykolog heller, eftersom jag står i kö för dbt och redan har fått min utredning .. Det finns de som står i kö för att ens få komma in på utredning och därför kan jag inte få någon eftersom jag redan får hjälp? 
Min hjälp består av att träffa en läkare var 6.e vecka som skriver ut ny medicin.. Yey me.
Någon som känner igen sig? Brukar det vara så svårt att få en plats? Börjar bli smått desperat då livet sakta med säkert kollapsar runt omkring mig..

 

Ja, jag har berättat men dem verkar ha bestämt sig för att jag måste vänta tills jag får komma på dbt då det "inte är långt kvar". Jag har gått hos psykolog fram tills i augusti förra året men sen flyttade jag och då fick jag ingen ny.. Nej barn har jag inte..

Ja, jag äter SSRI (har gjort det i några år) sen äter jag lugnande och insomningstabletter. Det går upp och ner, äter jag mina mediciner som jag ska, vilket jag inte är världsbäst på, så håller jag mig hyfsat lugn.. Det går upp och ner i perioder. 
Inget speciellt mer än att ringa någon vän och spy ut all ångest på den stackars personen, annars så ligger jag hemma apatisk ett par dagar tills jag får spunk på mig själv och på något sätt orkar gå ut och gå eller så. Har inte så många verktyg för att hantera min ångest... 

Jag såg att några andra inte känner in sig i det manipulativa beteendet men då kände jag att jag ändå måste räcka upp handen lite. Jag har Borderline (Eller IPS som jag väljer att kalla det) och jag har alltid varit EXTREMT manipulativ.. Ojojoj. ljuger, vänder kappan efter vinden, låtsas om saker som inte är, får folk att tro på mig när jag ljuger som mest, ja listan kan nog göras oändlig. Detta beteendet har självklart gjort att jag har förlorat en stor del av mina vänner. Idag har jag nog minskat på detta beteendet men det finns kvar, ibland så slinker det ur en hel del. Mina närmaste vet ju såklart om detta och ifrågasätter gärna mina uttalanden, med all rätta. 
Mitt manipulerande bottnar nog i osäkerhet, rädd för att bli ensam och övergiven.. Gärna också "testa människor". Om jag säger si, lämnar den personen mig då? Om jag säger så, kommer den personen tillbaka? Älskar hen mig till månen och tillbaka? Testa testa testa gränser.. I vissa fall "vann" jag tillbaka personen.. Ibland förlorade jag och stod kvar ensam med enbart lögner och ångest i bröstet.. 
Så ja.. enligt mig så finns detta beteendet absolut hos personer med IPS.
 

Jo precis! Jag har också träffat andra som uppfyller andra kriterier än de jag uppfyller.. känns helst annorlunda att lyssna men som sagt! Vi är individer allihopa och kan inte tryckas ner i samma fack. Sen tycker jag att det är intressant att lyssna på andra.. när jag orkar :) Få lite perspektiv.. Någon kan ju ha problem med någon som jag inte har, och vice versa. Det är väl det som är så skönt med en sån här tråd.. Få lite andra infallsvinklar.. andras livshistorier osv.