Borderline
Vad kul att en sån tråd har startats. Kände att jag behövde det just nu. Har också borderline och några "smådiagnoser". Går i DBT 
Inlägg från: beautifulsecret
|
-
-
Lilith Dark skrev 2013-03-28 18:16:42 följande:Jo jag har också några "mindre" diagnoser som ligger och skräpar :) Men det är just Borderline som är det stora problemet. Som tur är så innehåller DBT också hjälp för mina övriga diagnoser.
Ja precis, haha. Usch, är riktigt trött på detta. Har gått DBT i mer än ett år, har såklart blivit bättre. Men fortfarande finns självmordstankar och skadebeteende kvar. Men jag har blivit bättre på att hantera relationer och så vidare. Har svårt med ilska också. Och ätstörningar. Det är ju så att man har alltid detta med sig. Har du ätstörningar?
Tänk på att du inte behöver svara på saker du inte känner för. :) är lite nyfiken ibland, hihi. -
Anonym (TS) skrev 2013-03-28 18:27:38 följande:
Jag fick också diagnosen för 3år sedan, jag har gått DBT i grupp, men nu går jag MBT grupp och individual 18mån.
Tycker ni att DBT hjälper?
Jag tycker verkligen att DBT hjälper! Undrar lite vad MBT är för något? -
Vad skönt att läsa att det finns fler. Det vet jag ju redan att det gör, men att få se det och få se andras känslor och tankar, se hur andras liv funkar.
Jag kan vara väldigt manipulerande för att få det jag vill, och det funkar i stort sett alltid. Jag har en enormt stark vilja. Men jag är absoult inte elak! Det vill jag inte att någon ska tro. Är det nån mer som är manipulerande? -
Känner fan ingenting just nu. Var är känslorna?! Min kompis tog livet av sig för en vecka sen ungefär. Har tänkt mycket på det. Och gråtit.
Asså jag känner mig totalt värdelös. -
Anonym (Anhörig) skrev 2013-04-19 22:00:36 följande:Hej hej! Har läst nästan hela tråden. Jag väntar barn med en man som jag misstänker har borderline. Han har nu sökt hjälp, men det hela har gått så långt att jag valt att lämna honom, trots att jag är gravid. Vill gärna stötta honom, men orkar inte med hans humörsvängningar bl.a. Vet inte riktigt hur jag ska göra, för mycket av det han säger och gör är så ologiskt för mig. Har ni tips på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra nu när han påbörjar sin resa mot ett bättre mående? Vill finnas där, men vägrar att stå bredvid och bli illa behandlad under tiden. Vill tillägga att vi inte hade varit tillsammans länge då jag blev gravid och hans problem började han visa i samband med att jag just blev med barn. Tycker att det är väldigt bra att den här tråden finns. Ni är starka som delar med er av er vardag. Kram på er!Anonym (Anhörig) skrev 2013-04-19 22:00:36 följande:Hej hej! Har läst nästan hela tråden. Jag väntar barn med en man som jag misstänker har borderline. Han har nu sökt hjälp, men det hela har gått så långt att jag valt att lämna honom, trots att jag är gravid. Vill gärna stötta honom, men orkar inte med hans humörsvängningar bl.a. Vet inte riktigt hur jag ska göra, för mycket av det han säger och gör är så ologiskt för mig. Har ni tips på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra nu när han påbörjar sin resa mot ett bättre mående? Vill finnas där, men vägrar att stå bredvid och bli illa behandlad under tiden. Vill tillägga att vi inte hade varit tillsammans länge då jag blev gravid och hans problem började han visa i samband med att jag just blev med barn. Tycker att det är väldigt bra att den här tråden finns. Ni är starka som delar med er av er vardag. Kram på er!
Det är viktigt att han inser och förstår att han har problem för det första. Mitt förhållande har varit toppar och dalar men sen jag började dbt så har det blivit mycket bättre och jag kan hantera det mesta men har ändå mycket kvar att jobba på. Man är inte borderline, man har en egen personlighet också. Det är viktigt när man diskuterar att inte gå till attack. Utan prova med "jag förstår hur du känner ... Jag känner att jag böir ledsen när..."och så vidare. Jag tycker att han ska få hjälp, lovar att det kommer bli bättre! Är nästan det enda jag kan rekommendera. Dbt är väldigt bra behandling. Skriver från mobilen så det blev kanske lite luddigt. -
Anonym (TS) skrev 2013-04-20 11:10:35 följande:Beklagar sorgen! Förstår att du tänker mycket just nu, hoppas att du inte klandrar dig själv för att din kompis valde att ta sitt liv. Och du är inte värdelös, varför känner du så? KramAnonym (TS) skrev 2013-04-20 11:10:35 följande:Beklagar sorgen! Förstår att du tänker mycket just nu, hoppas att du inte klandrar dig själv för att din kompis valde att ta sitt liv. Och du är inte värdelös, varför känner du så? Kram
Asså jag känner ju dåligt samvete för hon ringde mig samma dag som det hände och jag svarade inte. Brukar inte göra det när jag mår riktigt dåligt. Och det visste hon om. Så de känns såklart lite jobbigt. Känner mig värdelös för jag har inget jobb och för att jag är rädd för att misslyckas när jag väl får ett. Tycker det är lite svårt med nya människor ibland... Kram på dej!