Borderline

För första gången gör man nu direkta studier av orsakskopplingen mellan borderline och barndomstruman. Det har man inte kunnat göra tidigare.

Tests of a direct effect of childhood abuse on adult borderline personality disorder traits: a longitudinal discordant twin design. "Although childhood abuse, BPD traits, and internalizing and externalizing symptoms were all correlated, the discordant twin analyses and biometric modeling showed little to no evidence that was consistent with a causal effect of childhood abuse on BPD traits. Instead, our results indicate that the association between childhood abuse and BPD traits stems from common genetic influences that, in some cases, also overlap with internalizing and externalizing disorders. These findings are inconsistent with the widely held assumption that childhood abuse causes BPD, and they suggest that BPD traits in adulthood are better accounted for by heritable vulnerabilities to internalizing and externalizing disorders."

Inlägget blev anonymt, det var inte meningen.

Nope, det tänker jag inte respektera. Det finns forumregler på familjeliv och dom skriver inte du.

Det har du all rätt i världen att göra! :)

Jag känner igen det där. Vanliga motgångar i vardagen leder ofta till stora känslomässiga reaktioner och att någon i familjen får skulden för något som bara var en fullt normal vanlig händelse. Det är överreaktionerna som är problemet, och konsekvenserna av överreaktionerna verkar vara väldigt svåra att se och ta till sig. Åtminstone när det händer.

Ett exempel (kanske löjligt, men jag försöker bara visa vad jag menar):
Säg att en person äter upp en borderlines godis i smyg och resultatet blir en rejäl utskällning där personen blir kallad ganska hemska saker och vänskapen går i kras, vems var felet?

Säg att jag köper hem sushi men missar att köpa från hennes favoritställe och får en rejäl utskällning och blir kallad hemska saker (för jag visste ju uppenbarligen men sket i vad hon ville ha, typ) och att jag sedan är på dåligt humör resten av dagen, vem är det som har förstört dagen?

Under vår stormiga relation hände det en del jobbiga saker också. Saker hon mådde riktigt dåligt av var alltid mitt fel för att jag hade varit självisk och elak. Ett par av de sakerna pratade vi igenom noga efteråt, även hos terapeut. Till slut sa hon själv att hon inte kunde säga vad jag hade gjort för fel eller hur jag hade kunnat göra ett bättre eller mer omtänksamt val. Men hon förklarade samtidigt för mig att hon ändå inte kunde separera det. Hon kände ändå att jag hade varit fruktansvärt elak och att hon absolut inte ville vara med om det igen. Hon kunde inte själv säga vad jag gjort för fel men förklarade för mig att hon ÄNDÅ kände att jag hade varit elak och kände sig rädd för mig när hon tänkte på händelsen. Hon erkände själv att hon var konstig och var definitivt inte stolt över det, men hon kunde inte få bort känslan av att jag hade varit elak. Med hennes egna ord kunde hon inte "skilja på känslan och det som faktiskt hade hänt".

"Han är väldigt stabil i sig själv men också pragmatisk och av den åsikten att det "bara är att ta sig i kragen""

Vet han om att du har IPS? I så fall borde han väl förstå så mycket som att du inte bara kan ta dig i kragen? Annars borde han kanske gå med i någon anhörig-grupp eller åtminstone prata med någon kunnig terapeut, för att förstå.

Sorry, såg att du i princip svarat på det där redan. Jag har också sagt de där sakerna som din sambo säger. (Men jag visste inte att hon hade ips.)

ANBO är det enda jag känner till tyvärr.

Man tycker ju att det borde finnas ett stort behov i alla fall.