Borderline
Hej allesammans!
Även jag har diagnosen Borderline kontrat med Narcissistisk personlighetsstörning.
Jag har konkret "på papper" vetat om detta sedan jag var 18 (är snart 24 nu).
Kom inte direkt som en chock för mig då jag igentligen redan visste om det sedan tidigt ålder.
Har inte alltid varit lätt att överleva vardagen men jag försöker så gott jag kan och försöker alltid se saker med positivitet än negativt (har varit extremt negativ till allt) och att vara positiv hjälper till en viss del iallafall :)
Dom flesta i min omgivning vet om att just har Emotionell instabil personlighetsstörning (borderline) men jag har extremt svårt att berätta om om Narcissistiska störning då människor brukar bli rädda för det. (många vet inte vad det är eller har någon konstig uppfattning om vad det är, tror man är farlig, hemsk .etc.)
Jag lever ett samboliv och min sambo är fullt insatt i hur saker står till i huvudet på mig och det går faktiskt förvånadsvärt bra, det trodde jag inte att det skulle göra.
Har aldrig tagit någon form av medicin för mina störningar då jag velat arbeta med dom utan att vara påverkad av någon substans.
Har alltid intalat mig själv att om jag lyckas repa upp mig utan mediciner så står jag starkare senare och det har visat sig vara sant.
Jag har gått DBT (Dialektisk beteende terapi) och måste nog säga att det inte fungerade direkt på mig, men gav det en chans och gick det i 1 år.
Om det är någon som har frågor .etc. så är jag otroligt öppen med att svara, oavsett vad det skulle handla om .dvs. känsliga saker .etc.
Kram på er!