Borderline

Det är symptomatiskt för alla personlighetsstörningar. Men som med allt annat så varierar det från person till person.

Skulle inte du reagera kraftigt om du blev fruktansvärt sårad av någon? Antagligen skulle du det. Hur skulle du reagera om du blev fruktansvärt sårad av småsaker? Antagligen likadant. Du skulle uppleva att det var stora saker, inte småsaker.

Alla människors verklighetsuppfattning påverkas av känslor men alla har svårt att se det. Jag tror att din egen verklighetsuppfattning påverkas lika mycket av känslor som för de med BL.

Enda skillnaden är att dina känslor inte alls är lika starka och därmed påverkas din verklighetsuppfattning inte lika mycket. I övrigt fungerar du likadant som någon med BL.

Men det är ju vad alla upplever. "När jag har lugnat ner mig så kan jag se nyktert på vad som hände."

Forskningen visar på motsatsen. Vår verklighetsuppfattning påverkas av våra känslor, även efteråt när vi har lugnat ner oss.

Om du vill förstå borderline måste du nog börja med dig själv. Du påverkas mycket mer av dina känslor än du tror. Din upplevelse av objektivitet är en illusion.

(För mig var det väldigt spännande att börja se igenom den här illusionen när jag började lära mig mer om hur hjärnan fungerar. Med BL blir känslorna mycket starkare och skillnaden mellan subjektiv och objektiv verklighet ökar kraftigt. Men samma fenomen är tydligt även hos människor utan BL. Nu när jag lärt mig mer om hur hjärnan fungerar ser jag det här hända hela tiden, både hos mig själv och hos andra. Men även nu när jag kan se delar av det hända hos mig själv så kan jag inte stänga av det. Jag kan inte stänga av hur mina känslor påverkar min verklighet, även när jag logiskt inser att jag är subjektiv. Jag kan modifiera min subjektivitet lite, men inte stänga av den. Det är precis det här som folk med BL tvingas bli väldigt bra på för att fungera bättre. Som tur är så behöver jag inte kämpa med att hantera min subjektivitet, för mina känslor är ganska normala och ändamålsenliga.)

"Framförallt låter jag inte mina känslor orsaka dispyter i särskilt stor omfattning."

Det beror inte på vad du "låter" dina känslor göra, det beror på att du råkar ha känslor som fungerar ganska bra i relationer. Istället för att berömma dig själv, kan du inte bara vara tacksam för att du har normala och ändamålsenliga känslor? Man väljer inte att ha BL, lika lite som det är din förtjänst att du inte har BL.

Vi med borderline har mer eller mindre problem med just känslor. Allt vi känner är SÅ mycket starkare än andra utan diagnosen. Någon har gjort liknalsen med en svårt brändskadad personens hud som är väldigt känsligt, så lever vi med borderline. Vi är SUPERkänsliga. Och har man inte ännu lärt sig att reglera sina känslor är det svårt att tänka rationellt i dessa lägen. Finns bra sätt att lära sig det på som tur är Mbt terapin lär oss just detta, tänka kring känslor..inte bara MINA egna utan även andras, vad känner den andra om jag säger eller reagerar så här t ex.
Eller gör en "karta" (kommer inte på ett bättre ord) över vad hände just nu (någon situation man är i som blev fel)

Då kan man fråga dessa frågor sig själv:

1. Vad har hänt?
 Vad känner jag ytligt?
t ex. illaående, yrsel, magknip, tryck i bröstet, hjärtklappning

2.Vad har hänt?
Vem, vad, hur?
Han sa, jag gjorde.
t ex. det var trångt på bussen, mycket folk i kön till kassan, träffade på en gammal bekant.

3. Vad har hänt?
Hur får det mig att känna?
(sekundära känslor)
t ex. ilska, sorg, panik, svartsjuka.

4. Vad är min primära känsla?
t ex. Skam, skuld

och slutligen det viktigaste...
Är det berättigat?

Ofta låter vi våra känslor ta över istället för att tänka längre, var det så farligt egentligen? vad får mig att må dåligt? Vad känner jag just nu? Vad hände?
Jag själv har svårt med just dessa saker, kämpar med det dagligen. Jag gör ofta mina egna "spöken" i huvudet till sanning.