Borderline

Jag har familj, haft sambo i 6 år och har två barn på 3 och 4 år ihop.

Fick dock barn innan min diagnos var satt så första åren var riktigt kämpiga i mitt inre, som tur är har jag en fungerande sambo som stöttat otroligt.

Min DBT-sköterska förklarade att det ofta händer något som planar ut den emotionella instabiliteten vid en graviditet och efter, det kan jag hålla med om, är mycket mycket mer stabil efter både DBT och barn.

Däremot rekommenderar jag inte att skaffa barn för lättvindigt och i tron att allt plötsligt blir fixat i störningen, men för mig blev det en enorm mognadsprocess som var tung att hantera i början.

Varför får du inte det? Jag fick sållas ut bland flera sökande och gå på intervjuer innan jag fick gå med. Har du borderline och stora problem med det borde du iaf få stå i kö?

Annars finns ju MBT vilket jag hört är snarlikt DBT.

Ja det är svårt att alltid avskärma sig, har fått ta stöd från förskolan ibland också, haft fler timmar vid behov. Annars så roddar min sambo barnen så att jag kan dra mig undan en stund när det behövs. Försöker också att undvika onödiga konflikter hemma och ja, det är stor skillnad nu, jag är mycket mer introvert, på både gott och ont för ibland behöver man få den där ventilen som man numera måste reglera mycket. Men jag har ju fått verktyg från DBT:n till det :)