Borderline
Hej,
jag söker febrilt efter någon som kan berätta hur det känns från insidan att ha borderline.
Jag har en nära vän som med stor sannolikhet har Borderline. Vi har känt varandra i tre år och kommit väldigt nära varandra, berättat mycket för varandra. Men relationen har liksom hela tiden fungerat som en lysknapp - off/on - och det senaste året har jag verkligen kämpat med att vara förstående. Han har gått i terapi sedan januari och jag har börjat kunna lägga ett pussel efter vad han säger och vad han gör mot mig (och andra). Men jag är inte psykolog så jag har hela tiden behövt läsa på och lära mig för att förstå. Han gör väl i princip allt en narcissist/Borderline gör mot nära, dvs använder emotionell utpressning (säger att han klipper kontakten med alla som skapar press, och det vore extra sorgligt om det hände med mig), han skyller märkliga beteenden på mig, som att han ändrar uppfattning om beslut eller knuffar undan mig om jag rör vid honom. Frågar jag, kontrar han med att jag också har störningar, han har så enormt stor separationsångest att jag kan se det på honom varje gång vi ska ta avsked (vi bor väldigt långt ifrån varandra). Jag tycker vi har haft en skön stund tillsammans, så nu kan vi fortsätta chatta, mejla tills nästa gång vi ses. Men har han inte muckat gräl med mig på flygplatsen, så i alla fall 48 t senare via mejl om att vi måste coola ner osv....
Jag förlorade mitt enorma tålamod, som jag trots allt turligt nog är beskaffad med, och bad honom om mer information om vad han har för problem, bara så att jag kan förstå bättre och veta vad jag ska göra. Då klippte han helt av med mig. Han t o m hotade med ett "Ska jag behöva bli arg på dig!" "Lämna mig ifred!".
En gemensam vän vi har säger att han bara gör mirroring på mig, att han bara speglar mig hela tiden, och att jag inbillar mig att vi är själsfränder. Bara det är deprimerande att tänka på.
Jag skulle vilja prata med andra som själva har Borderline. Jag har ett stort behov av att förstå från insidan. Vill han att jag ska ta kontakt med honom igen, eller vill han verkligen klippa av helt? Vi har ju massor av gemensamt, dessutom i form av projekt och gemensamma vänner. Det jag lärt mig när jag läst igenom internet är ju att det kan växla väldigt mycket från individ till individ. Han är t ex inte våldsam, men äter för lite, tränar för mycket och dricker för mycket alkohol. Han har stora problem med att röra vid andra. Jag hoppas att jag kan få lite mer klarhet i hur jag kan bete mig. Att sitta i ett vacuum gör mig bara ledsen. Då vill jag hellre definiera brytning på riktigt, men han svarar inte alls på mejl, chattar, telefon...
Jag är inte en person som ger upp och "gör slut" med vänner för att de inte passar in i Tomtebolyckan, men jag önskar jag kunde vara på ett sätt som både respekterar honom och mig själv och mina värderingar.
hjälp!
PS. tycker det är lite snurrigt i forumet, så jag vet inte om jag skriver på rätt ställe. Vill ju skriva där den här frågan når många med samma tankar.