Borderline

Kan inte sova........ så jag klistrar in ett mail jag skickade till min bästa vän igår.....

Du vet ju att jag typ älskar dr phil. Jag har väntat sååååå länge på att han någon gång ska ta upp borderline efterssom han så ofta pratar om diagnoser hit och dit.

Idag gjorde han det!!!!! I över halva programmet pratade han med ett gift par som hade problem i relationen.

Problemen utgick från att mannen var aggressiv mot både henne och hennes tonårsdotter.

Men dr phil pratade mkt även med dottern och framförallt mamman såklart. Hon verkade helt oskyldig, men jag fick ändå lite "känna igen mig" känslor i det hon sa.

Till slut säger han till mannen - du behöver terapi för att hantera dina aggressionsutbrott

Till kvinnan säger han: jag kan inte ställa diagnos såhär lättvindigt, men jag är så gott som övertygad om att du har en diagnos som heter borderline..... vet du vad det är?

kvinnan: nej, aldrig hört talas om

Dr Phil: Det är en diagnos som i det stora hela handlar om att man har svårt i relationer och att allt omkring en oftast blir till kaos.

Man förstår inte själv varför man "sabbar" allt och man försöker göra bättre nästa gång. Man är också extremt impulsiv och handlar ofta utan att tänka efter före.

Man försätter sig i situationer som är skadliga för sig själv och ibland även för andra, detta för att man inte förstår bättre själv men också för att man nedvärderar sig själv så mycket och inte bryr sig om vad som händer mot en själv.

Han avslutade med att säga:
 

Det varierar ju förstås mellan individer. Mot mig är min sambo lätt irriterad över småsaker, och läser gärna mellan raderna när jag säger något. Hon blir snabbt arg och tar inte kritik bra, utan ska "kontra" med något så hon känner sig mindre "dålig". Vänner fungerar hon ganska bra med så länge det inte är nära relationer. Krav triggar gärna ilskan.

Finns det något exempel? På hur ett "emotionellt utbrott" kan visa sig i ett gräl? Sen undrar ja också hur lång utredningen är? Hur får man en diagnos?

jag har dock inte borderliner, har ADHD...en lite ''mildare'' grej. typ. ehm...ja...jag tror att min syster har någon slags form av asberger eller borderliner, hon är 10 år. om hon inte får som hon vill så blir hon som en besatt. hon skriker, slåss, provoserar, och mycket mer som jag inte kan sätta ord på just nu...tack och hej :3

Ja, hon vänder också ofta det jag säger mot mig. Hanterar din sambo det bra, i ditt tycke? Jag önskar jag hade förstått min sambo bättre i början av vår relation. Tur vi var upp i öronen kära, annars hade det inte fungerat.

Du menar när jag springer? ;)

Nävars. Jag ska nog faktiskt söka mig till en psykolog så småningom. För att lära mig hantera ilskan jag får mot mig och inte ta åt mig. Tror alla anhöriga kan ha nytta av att prata med någon utomstående, professionell.

Upplever du att ni mår bättre efter du fått diagnosen då? Min sambo vägrar all hjälp. "Sånt fungerar inte"...

Starkt av dig! Hejja hejja! Tror hälften är vunnet eftersom du inser vissa saker som du själv gör. Men jag tror också det krävs att varje anhörig inser hur denne påverkar och trycker på knappar på individen med borderline. Det har i varje fall varit viktigt för mig. Håller tummarna för Er!

hur kan en mild grad av borderline yttra sig!? el vad är kännetecknen i stort?

o hur ser d olika kriterierna ut?! har länge funderat vad det är för fel på mig... har gått hos massa psykfolk o ätit med. men kommer ju ingenvart! står o stampar o mår precis lika som när jag var yngre... känner inte mig själv o lider av extrem beslutsångest i ALLT!! har svårt att leva i längre relationer då jag alltid tröttnar... slutar med att man lämnar o hittar ngn ny direkt... tror att allt är toppen men kommer sen på att man ångrar sig o borde varit kvar med ngn av de andra. Är väldigt ofta deprimerad o orkar då inte med mig själv o inte heller mina stackars barn... känner mig totalt oduglig när det kommer till allt, som ex arbetskamrat,flickvän osv... känner mig aldrig nöjd i tillvaron med ngt! trivs inte med jobb, förhållande, fritid, mammalivet osv.... o så är det alltid! har aldrig känt mig nöjd och tillfreds med ngt... vet liksom inte vad jag söker?! vad som kan få mig lugn?! vet inte vad jag har för fel men ngt är det iaf!! frågan är bara hur man ska få reda på det?! klarar inte att leva ett helt liv såhär.... vill bara få lugn o ro :(  håller verkligen på att gå sönder...

"men ADHD är ett neurohandikapp medan Borderline är en personlighetsstörning"

Det där är bara historiska ord som inte betyder något längre. Båda problemen är en kombination av starka genetiska orsaker och miljö. 

Att det är genetiskt behöver inte säga något om huruvida det går att bota/mildra eller inte. Det är två olika saker.

Anonym (TS)
Det funkar tills de inte funkar antar jag. Finns juh inte så mycket att göra de e bara att kämpa på.
Nej terapi har aldrig fungerat för mig så de gör jag ej.

Nej inga biverkningar som jag märkt av, men alla anti-deppressiva mediciner slutar att verka efter ca 1år och då har jag varit tvungen att byta.

Relationen är kärleksfull i vågor, om man kan säga så. Oftast får dock husdjuren mer av den varan än jag. Noll passion, mycket småbråk över saker jag inte är van vid att bråka om. Stödet är också obefintligt. Ibland är hon medveten om hur hon mår, ibland inte och då är allt mitt fel.

Så mycket av "egen lilla bubbla" vilket man dock kanske kan förstå. Mådde jag så dåligt själv skulle jag kanske också bli inåtvänd, jag vet inte.

Ja det enda man kan göra med borderline är ju att jobba med sig själv, lära sig leva typ. Tråkigt att terapi inte funkar för dig...Har hört att man ska kunna bli frisk från det, men fattar inte riktigt hur det ska funka då det är en personlighets störning :/

Jag äter också Voxra och har gjort det i snart ett år. Den ger inte mig några biverkningar, och bara DET är värt lite extra pengar.
Utredningen går framåt, de har uteslutit Bipolär. Jag har gått igenom en intervju ang Borderline och min slutliga diagnos kommer om ca 3 veckor. Det lutar nog åt att jag lider av Ängslig Depression, som startade när jag var 0-3 år gammal. Jag har också utvecklat ett "flytande ångestsyndrom" som gör att ångesten slår till som en käftsmäll för minsta lilla sak.

Hej sen senast.

Kastar ut en fråga; hur många av er har en npf? Adhd/Add?

Jag misstänker starkt att jag själv har Add och tänker nu gå till botten med det. Ingenting fungerar nu, jag är ensam med mitt barn som har adhd. Har tusen saker att ordna med, behandlingar, kurser, plugg, läkarbesök, hem, träning... Ingenting funkar. Jag sitter dag ut och dag in på soffan och försöker klura ut var jag ska börja och hur fan jag ska komma igång. BEHÖVER HJÄLP IGÅR.

Nå. Finns det nån annan? Vilken hjälp har Du fått? Funkar livet ok?

Tack.

Har tagit Oxascand 7,5-22,5 mg ett tag nu,då mina utskrivna 5 mg skulle trappas ut och jag fick 2 kartor 15 mg Oxascand av en kompis.
Och har Theralen utskrivet både tab och droppar,men ej tagit ut.
Har även Lergigan och Atarax hemma men inget som jag tar då det ej hjälper.
Idag är första dagen utan Oxscand,får se hur det går. 

Ok, dissociationsstörning... Hur tänker du kring det? Att det är medfött eller har uppstått av andra orsaker? Vilka kopplingar gör du från det till din borderline? Blev nyfiken nu... :)