Varför kan inte män förstå!!??

Förstår inte kvinnan att hon måste känna sig älskad av sig själv innan hon kan älska att älska?

Det är bådas ansvar oavsett relation/förhållande. Vi går igenom olika faser i livet, vid olika tidpunkter. Om du och din partner inte har synkad lust idag kanske ni har det i morgon!? Om din partner har hög lust idag kanske han har låg lust i morgon och du hög.

Hur tror du att du skulle hantera en omvänd situation där du var lustfylld och kåt på din partner men fick liten eller ingen respons och eller förståelse för det!?   

Ett bra och en ganska basic beskrivning, vilket du även tar höjd för. Men gäller säkert i många förhållanden skulle jag gissa.

Ett bland säkert flera följdproblem som jag själv erfar en del av är att när den som har mer sexuell lust verkligen ger gos, kärlek, smek osv utan att det förväntas sex och gör så en tid utan att det händer något/responsen uteblir, så blir det en vana som den som inte har lika mkt lust vänjer sig vid utan att ha behövt "ge tillbaka". Den som har mer lust driver fortfarande sexet. Tar initiativ i 9 fall av 10 osv.

Frågan är när den andre vaknar och inser att det är gemensamma "problem". När inser den som är i en mindre sexuell fas i sitt liv att det är han/hon som måste ta tag i sig själv och fråga sig själv vad "det beror på". Lusten kommer väldigt sällan till dig själv. Du måste leta själv och lära känna dig själv. Vilja och inställning. Prioritera tillsammans tid, precis som det andra som "måste" göras prioriteras in i livspusslet.

Mm...jag har insett mkt på min resa och har ändrat på mitt sätt att se på saken och mitt sätt att bete mig och ansträngt mig för att försöka förstå min partners situation och tänk. Jag inser att det krävs mkt från mig med mer lust för att få lite extra fart i sänghalmen och såhär snart två år efter jag startade upp det hela sitter jag med delar av ett facit. Jo, det har blivit bättre. Jag har fått min partner att inse att det är ett gemensamt problem för relationen och att vi "måste" hitta tillbaka till varandra nu när barnen inte är bebisar längre. Den närhet hon oavkortat gav till våra gemensamma barn vill jag nu ha en större del av och det är hon som måste inse det och ge det till mig, om hon vill. Jag vill ju givetvis att hon skall vilja, annars får det vara. Inget spel för galleriet och eller husfridsknull m.m.

Vi har kommit en bra bit på vägen och troligtvis vet jag mer om kvinnan än vad som är nyttigt för mig =) Skämt o sido, så slutar inte min partner att överraska i att INTE vakna, tyvärr. Det är väl det jag har insett nu det senaste. Att jag inte kan göra mer än jag gör och har gjort. Resten måste komma från min partner. Det är min partner som verkligen måste vilja och prioritera oss tillsammans med det allt det andra, precis som jag gör (även om jag inte är perfekt och alltid prioriterar rätt och eller med en helhetssyn).

Förändringen hos sig själv, min partner, måste min partner stå för. Älska sig själv. Kanske tillfredsställa sig själv för att lära sig hur kroppen fungerar och för att veta vad kroppen tycker om och vill ha!? Bara ett exempel då min partner inte gör det och har aldrig gjort det. Småbarnslivet i vårt fall lägger ett lock över min partners lust och det faktum att vi båda jobbar fulltid. Tröttheten finns där hela tiden och även den är ju en känd lustdödare.

Men om man ser bortom hindren och orsaker/anlednigar och kanske bortförklaringar så finner man om man söker och om man vill.

Kommunikationen har tagit oss väldigt långt och kommer säkert att fortsätta att ta oss vidare. Utan den hade det inte blivit så bra.